deröfver erhåNa sina krigs- och munförråd, hvilket
sönare en fiende ej kan påräkna få tillräckligt i
Sverge, i synnerhet om hans arme är betydligare.
Genom att en fiende sålunda uppehålles framför Stock-
holm, vore det endast några veckor, ja till och med
blott en, så hinna uuder tiden våra trupper samla
sig från det inre af landet och förstärka armån vid
Stockholm: Allt dettatär resommeradt under den förut-
sättning, att fienden icke är så stark, att äfven hälf-
ten af hans styrka ej behöfver frukta vår hela styr-
kas anfall, hvilket icke gerna är antagligt; men äf-
ven om så vore, är det naturligtvis i alla fall fördel-
aktigåre att genom egandet af Stockholmspasset häfva
någ.t skydd; intilldess fienden genom sin styrkas
utbredande tvingar oss att öfvergifva kKustländerna
och draga oss inåt landet.
Vi hafva nämt tvenne fördelar af Stockholmspas-
sets egande. Men ännu en tredje finnes. Vi nämde,
att från Stockholm utgår en vigtig vattenväg djupt
in i Upland, i Westmanland, i Södermanland, i Ne-
rike. Egaren af Stockholm tillstänger denna väg
och gör det för eh fiende omöjligt att från hafvet
inkomn a med mindre fartyg i Mälaren och på denna
väg eröfra landet eller åtminstone förhärja Mälarens
och Hjelmarens stränder.
vetta allt är Stockholms strategiska fördelar, upp-
komna blott af dess geografiska läge, utan allt af-
seende på dess politiska beskaffenhet, att vara huf-
vudstad, handelsstad, gränsort o. s. v.
Nu är klart; att om Stockholm är befästadt, så blir
det, såsom hvarje pass i allmänhet, derigenom star-
kare, ty det är just befästningskonstens uppgift att
bereda. medel, hvarigenom en ringare styrka kan
emotstå .en större. Passet blir således derigenom
lättare att försvara, blir längre hållbart, kan längre
tid hindra en stark fiendes framträngande, kan lemna
längre tid åt egna trupper att hinna anlända, och
behöfver alls icke frukta en fiendes oförmodade an-
fall; Är det deremot icke befästadt, så behöfves
vida större styrka till dess försvar; anfalles det af
en mycket öfverlägsen styrka, så kan det knapt för-
svaras; alla dess strategiska fördelar äro då af noll
och intet värde, och det är i fara, att vid en fien-
des oförmodade landstigning genast falla i hans hän-
der, eller, för att uttrycka sig helt populärt, det är
gifvet, att ev port, som är stängd och låst, hindrar
bättre genomgång, än om den är öppen.
Nu uppkommer den frågan: Gör Stockholms egen-
skap af hufvudstad det angelägnare att befästa staden,
än om den icke vore hufvudstad ?
Vi gissa, att de läsare, som föreställa sig, att
denna uppsats har till ändamål att, å styrelsens väg-
nar, visa nödvändigheten af Stockholms befästande, skola
anse det så gifvet, att vi ärna besvara denna fråga
med ett obetingadt ja, att vi härmed vore lyckligen
komne till slutet af vår uppsats, och hade föga mera
att tillägga än ett: Hvilket skulle bevisas
Vi bedja likväl om ursäkt, att vi först nu kommit
till slutet af inledningen.
Det är längt ifrån att denna fråga är så lätt af-
gjord. Man måste här öfverväga, först hvad som i
allmänhet kan: sägas :om hufvadstäders befästande,
och hvarom ganska vigtiga skäl kunna anföras både
för och emot; sedån särskilt om Stockholms, hvarom
likaledes stridiga tankar kunna uppstå.
De militäriska och de politiska skälen ingå här så
i hvarandra, att man måste väl urskilja, innan man
fäller ett afgörande omdöme.
Då en hufvudstad innesluter statens styrelse och
de myndigheter, från hvilka förvaltningens trådar
öfver hela landet utgå, derjemte vanligen rikets bank,
penningerörelsens medelpunkt, samt arkiver, samlin-
gar och dyrbarheter af mångahanda slag; då den
oftast är en handelsstad med stora tillgångar och
vidsträckta förbindelser i alla landsorter, så är gif-
vet, att dess fallande i fiendehand är en bekymmer-
sam omständighet; ty det förnämsta: styrelse och
bank, kunna flyttas, men icke verk, kollegier, sam-
lingar och andra allmänna inrättningar; icke de stora
materiella tillgångar, hörande så väl till staten som
till enskilte, hvilka alla falla i fiendens våld, bero-
ende på hans godtycke att sköfla dem, om han är
barbarisk. Allt detta utgör så dyrbara kapitaler, att
då man härtill lägger den allmänna förstämning,
högst ofördelaktig för försvaret, som uppkommer i
landet vid underrättelsen om hufvudstadens fall, den
skadliga inflytelse, som det måste ega, att se förord-
ningar från hufvudstaden utfärdas af en fiende, den
högsta rättvisan skipad och en mängd ärenden af
allmän natur för hela landet föreskrifvas under en
fiendes bajonetter — då allt detta tages i betrak-
tande, skulle det tyckas, att man aldrig borde tveka
att under fredstider uppoffra åtskilliga millioner för
att skaffa en sådan vigtig och dyrbar ort skydd un-
der krigstid.
Man skulle visserligen icke heller tveka att göra
det, om man vore säker, att en stor, befästad stad
icke, just genom sin vidd och sin folkmängd, vore
svårare att fördelaktigt befästa och framför allt att
envist försvara. Stadens vidd och nödvändigheten att
afhålla fiendens bombardering, så farlig för en stor
och vanligen trångt bygd stad, föranleda befästnings-
verkens framskjutande och derigenom deras utsträck-
ning, samt försvåra försvaret, så väl genom denstörre-
arm, som genom de ofantliga krigsförnödenheter,
som härtill fordras. Härtill kommer, att den större
armå, som skall försvara en sådan stad, blir bunden
vid densamma och hindras från rörelser i fältet. Den
stora folkmängden, som skulle öka fästningens styrka
ifall invånarne vore romare eller förtviflade sara-
gossaboer bidrager mera till dess svaghet, enär be-
kymret för stadåns försvar ökas med de stora svå-
righeterna att skaffa mattillförsel åt en nära inne-
sluten stad, för en gagnlös menniskomassa, som här
i egentlig mening endast är tärande, hvarföre också
de fästningsinvånare, som icke på ett eller annat sätt
kunna användas i och för försvaret, kallas på mili-
tärspråket onyttiga munnar och kunde gerna kallas
skadliga, enär de, genom sin oro och sin skräck, för-
lama försvaret och göra en mängd stränga militäri-
ska försvarsåtgärder nästan omöjliga.
Häraf följer, att det ingalunda är gifvet att huf-
vudstäder böra befästas, utan att sådant beror på
särskilta omständigheter, samt att det blott är när
dessa äro af en tvingande beskaffenhet, som man in-
låter sig i ett så betänkligt företag,som cen stor stads
befästning.
Man har med en kostnad af 80 millioner rår
svenskt banko under de senare åren befästat Paris,
medelst ett system af fästen, rundt omkring staden
på !, sv. mils afstånd. Man har gjort det, oaktadt
Paris har mer än en million invånare; men det har
skett i anledning af den afgörande inflytelse, Paris
utöfvar på det öfriga landet, en inflytelse som har
sin orsak dels i landets under flera århundraden
grundlagda vana att hämta sina moraliska, litterära,
politiska och soeiala tänkesätt från Paris och alltid
följa det derifrån gifna exemplet, dels också i sty-
relsesättet, hvars hela maskineri strängt utgår från
Paris; i följd hvaraf all erfärehhet också visat, att
den, som är herre i Paris, är herre i Frankrike.
Härtill kommer, att Paris är blott beläget 25 sv.
mil från den nordliga gränsen, således öppet för en
fiendtlig koalitions första kraftiga anfall.
Ehuru Wien och Berlinsäro belägna djupt in i
landet, har dock fråga varit om att befästa dessa
orter, blott emedan de äro hufvudstäder, hvilkas be-
sittning man ansett vara för monarkierna af den
vigt, att de borde skyddas. Likaså med Köpenhamn,
—- -
MR mrs
35 CyS
7
NN FD GQ