STUK HULB, den 2 Sept. Svenska Tidningen yttrade nyligen, att det visserligen är sant, att de af indelta befölet, som sjelfve förvalta sina boställen, haft ej så obetydlig inkomst genom de höga spanmålsprisen, men att desse utgöra icke mera än en fjerdedel af hela indelta armåns befäl. Enligt C. Grills bok om indelningsverket är förbållandet emellan indelningshafvare .och ickeindelningshafvare vid indelta armåns öfveroch underbefäl ungefärligen följande, nemligen: vid kavalleriet förhålla s:g de förre till de senare som 20: 10 och vid infanteriet som 9: 10. Häraf är klart, att åtminstone hälften af befälet kan anses som boställsinnehafvare, och bland dessa äro alla de största löntagarpe, såsom regementschefer, majorer och kompanichefer, då inberäknade. Huru Svenska Tidningen kan veta, hvilka af. alla dessa som sjelfva förvalta eller icke förvalta sina boställen, känna vi ej och anse det också helt och hållet: likgiltigt, emedan staten ej kan rå för att desse senare herrar afstå en gifven vinst åt sina arrendatorer. Hufvudsaken är, att tillgång till en sådan vinst förefunnits, fastän den. ej begagnats af dem det vederbort; och detta förhållande är i allmänket ett grundfel; som -genomgår hela det nuvarande aflöningssättet. vid indelta armån, nemligen : att stora befintliga resurser gifva de minsta möjliga resultater. Indelningarne gifva nemligen icke, hvarken i indelningshafvarens eller hans arrendators hand; på långt när den atkastning de borde och kunde gifva, i fall disponenten visste, huru lång tid han kunde kalla denna jordlapp sin, ty då behöfde har ej, som nu, rygga tillbaka för omkostnader. hvilka, nedlagda på jorden, inom den bestämda besittningstiden skulle betala sig genom en mångdubbel produktion. De vid 1833 års lönereglering på 30 år utarrenderade boöställen gifva, öfver hufvud taget, icke heller en tredjedel af den inkomst de borde och kunde gifva. Det var nexligen ett stort misstag att utarrendera dessa boställen på 30 år. Ingen enskilt: man, som af sin egendom vill: hafva den största möjliga vinst, utarrenderar den på så lång tid som 30 år. Både jorden och penningen undergå under en dylik tidrymd allt för stor förändring i värde att kunna be-. räknas med någon sannolikhet, och som denna vexling sedan 1833 utfallit helt och höllet till jordens fördel, så kan man, utan att träda sanningen för nära, påstå att de personer, hvilka strax. efter sistnämde års lönereglering arrenderade mMilitieboställen, undfått sin besittningsrätt till desamma för en verklig spottstyfver. ä.Då således både indelningarne och de utarrenderade boställena icke på långt när afkasta, hvad dessa jordlappar som enskilt egendom skulle göra, men icke desto mindre bereda betydliga öfverskott dels åt sina indelningshafvare, dels åt löningsfonden, eå måste väl detta bevisa, att indelta armeån inom sig besitter stora tillgångar i och för en löneförbättring. I vår tanke äro dessa tillgångar så stora, att de rätt begagnade väl skulle förslå till en lämplig löneförhöjning utan behof af vidare tillskott från statens sida. Man föreställe sig till exempel, att alla indelta armån tillhörande boställen i detta nu kunde utarrenderas på 10 eller 12 år. (Vi antaga denna tidrymd såsom lämpligast för att af jorden kunna draga största vinsten, emedan arrendatorn då har nog tid på sig att göra förbättringar i åkerbruket, liksom för att af desamma skörda vinsten. Med nuvarande fikande efter jord och begär att idka åkerbruk är det högst troligt att, åtminstone i Skåne, Bohuslän, Skaraborgs län, Dalsland, Nerike, Vestmanland, Upland,; Södermanland, Östergötland och Kalmar. län, arrendesummorna skulle 3 å 4 gånger öfverstiga .nuvarande taxeringsvärden och arrendebelopp. Då man tager gällande prisstegring å annan jord i tillbörligtbetraktande samt desslikes besinnar, att till och ned irnideltingshafväre; som