skratt): fosterlandet förlerade i henom en redlig medbar gare i ordets sanna bemärkelse — en god fransman. Hushållerskan. En fransman! Han var schweitzare. Jalochard. Det är detsamma. Var han inte fransman, så hade han kunnat blifva det. :Dygden äraf kosmopolitisk natur, och dygder egde han sådana som ingen annan på jorden. Hushållerskan. Allt detia är godt eeh väl. Men jag säger er, att ni ieke har rätt att fordra betalniog för vin, som ni säger er hafva levererat till min aflidne huskonde. Jalochard. Jo visst! Hr Godfroy var vinkännare oeh en liten smula böjd för glaset, den hedersmannen. Hushållerskan. Hur kan ni påstå någonting sådant em honom ? Jalochard. Kors, jag minnes mycket väl alla de gånger han gjorde besök i min vinkällare: Han ville smaka på allt. Åh, han draek som en karl, den treflige lebensbrudern. De spanska vinerna föllo honom bäst i smaken; han är ännu skyldig mig för femtio buteljer madera. Också försmådde han icke haller chateau margaux. Huskållerskan. Det är oförskämdt. Han var er ingenting skyldig, ty han hade ieke smakat vin på fem år. Jaloekard. Bah! : Hushållerskan. Han förtärde endast vattensoppa. Jaleehard. Er mager diet! Domaren. Om den salige aflidne ieke förtärde vin, så får ni svårt att bevisa, huru han kunnat göra de reqvisitioner, för hvilka ni fordrar betalning. a Jalockard. Han var hos mig några dagar före sin öd. Hushållerskew. Är ni tokig! Han hade inte lemnat sängen på femton månader. Han var alldeles lam i höften. Jelochkard. Bedröfligt, bedröfligt! Då måste jag hafva förvexlat honom med någon annan, Tyst, nu kommer jag ihåg! Det var hans far, som gjorde reqvisitioner hos mig. Huskållerskan. Den aflidne var den ende qvarlefvande af sin familj. För öfrigt får jag upplysa domstolen om att herr Jaloehard endast skiekar sina viner till de döde. Så snart han får veta, att någon är. död, skiekar han genast en korg med sauterne eller något : annat vin till arfringarne, under påstående att det blifvit reqvireradt af den aflidne. Arfvingarne betala af pietet för den aflidne, och vinbandlaren gör ea sed affär. Då käranden icke kunde bevisa, att den reqvisition, för hvilken han fordrade betalning, var gjord hos honom, och svarandens ombud, hushållerskan, dergmot ådagalade, att det omtvistade faktum var en fysisk omöjlighet, så blef hans käromål tillbakavisadt, hvarjemte han dömdes till ersättande af rättegångskostnaderna. — Frarska kejsarlunan är ytterst liflig oeh har såsom spanska en viss böjelse för det äfventyHiga. Följande drag af henne:bekräftar detta pås:ående. För någon tid sedan; under det hon var sysselsatt med. läsningen af Beranger, blir hon plötsligen så gripen af begäret att se och lära känna den åldrige ehansomnieren, att hon i en ytterst vänlig biljett anhåller om hans besök. Den gamle Beranger tackar för den smiekrande skrifvelsen, men afböjer inbjudningen. Kejsarinnan, är etröstlig. KFfter något betänkande säger hom doek slutligen till sin Jandsmanninna, grefrinnan de B.., att man med Beranger måste göra såsom Mabomset gjorde med berget. Då nemligen Beranger ieke ville begifva sig till henne, så ämnade hon begifra sig till honom. Men på hvad, sätt? Att med ett hofekipage låta hålla framför det blygsamma buset vid Rue Vendemöa, det verg dosk alltför kompromettorande. Förligenheten är stor. Efter långt betänkande besluter hon ändtl:gen, att med sin väninna i en droska inkognito bögifva sig till den åldrige visdiktaren. Allt är förberedt och man vill redan begifva sig ifrån tuile rierna. Men i tuilerierna hafva väggarne mycket fina ören, oeh så hände det sig att kejsaren genast fick kunskap om det tillämnade besöket. Han infann sig hos, sin. gemål och sade, att hennes önskan ioeh för sig ieke innebar något ånstötligt, ja att det gjorde heder åt hennes hjerta, men att en mängd omsStändigheter, sem måste tagas i beträktande, satte. sig emot uppfyllandst deraf Kejsarinnan gaf naturligtvis, efter, men yttradg oförtäekt att det gjorde henne ganska ondt att för konvenansen nödgas uppoffra sitt bjertas önskan. — Postkontor i Stiilahafret. Under en itid af sju månader, från April till Oktober, råder vid norra kusten af Australien en sydostlig vind, hvars riktning under hela denna tid är densamma, ehuru dess stycka är förändringar underkastad. Medelst denna: vind uppnå fartyg, som segla från Nya SydWales till Singapore eller någon indisk eller kinesisk hamn, inom kort tid trakten af Forressundet. Bakom en mängd korallöar ligger derstädes den lilla ön Boobyisland, som utgör gränsen för den: farliga seglatsen genom Torressundet. Vid denna ö lägga de flesta fartyg till, för att låta besättningen hvila efter den besvärliga oeh farliga fården; ty churu kort den är, har det ej sällan händt att äfven de erI farnaste sjömäns hår derunder grånat af bekymmer eeh oro. Boobyisland har erhållit sitt namn af ett slags sjöfågel, som matroserne kalla booby (sula alba). Numera är ön mera känd under namnet Postkontoret, af följande anledning: Bögelske kaptenen King fann; under sin för omkring tregttio år sedan företagna upptäcktsresa, på denna ö en mängd stenkummel, som matroser från olika skepp upprest till ett minne af deras vistelse på ön. Bland dylika minnesvårdar påträffade han äfven ett bräde med underrättelse om att skoppet Hafsblomman. nyligen anländt till ön från Sidney efter blott: tveane dagars resa. Hade nu kapten King varit destinerad till Sidney, så skulle underrättelsen härom varit ganska välkommen för .skeppetsredare. Befälhafvarne å Öörlogsfartyg och kofferdiskeppens kaptener insågo na snart huru nyttigt det vore, att på detta ställe inrätta en upplagsort för dylika underrättelser, och år 1835 uppreste kapten Hoebson, förande fartyget Skallerormen, på ön en hög. flaggstång och nedlade vid foten af densamma en stor låda med en bok, i hvilken ett antal frågor funnos upptecknade. På dessa frågor borde hvarje kapten, som stannade vid ön, svara, med tillkännagifvande af fartygets destinationsort, huru lång tid han behöft till öfverfarten samt om något anmärkningsvärdt händt honom unler densamma. I lådan funnos dessutom bläck och pennor. Ända från nämde tid begynte alla här passerande fartyg i denna låda inkasta sina bref, hvilka lerefter af andra befordrades till destinationsorten. Sedermera har man härstädes uppfört äfven ett skjul, inder hvilket förvaras ett förråd af lifsmiedel, isynserhet. skeppsskorpor. och saltadt kött för besättninsar, som lidit skeppsbrott. Hvarje fartyg qvarlemvar här ett visst belopp deraf oeh underhåller skjuet i godt stånd, emedan nyttan af en dylik inmrättring blifvit insedd och erkänd af hvar och en. För frigt har densamma hitintills ej en enda gång vait föremål för den hös somliga menniskor så starka örstörelsedriften. Ena dylik inrättning finnes äfven vå motsatta sidan af Stilla. hafvet, på Galepagesjarne; den är isynnerhet af stor mytta för hvalfiskingare. Telegrvafrapport. Hamburg den 20 Augusti, kl: 11,10f. m