tyaga dock deraf föranledda skulder på deras fattig-
doms förut nog tryckande börda. Då uppstod i en qvin-
nas hjerta, — ty det är dock endast i den källan, som
lifvets skönaste känslor klarast spegla sig, — tanken
på att med talangens biträde söka lätta denna bör-
da, och dymedelst liksom bringa himlen ett tacksam-
hetsoffer för den helsa man vunnit vid föten af det
landtliga templet. Fru X. icke blott tänkte ädelt,
hon handlade äfven, i likhet med sin karakter, kraf-
tigt och bestämdt; och vid hennes sida stälde sig en
ung, lycklig maka, hvars brudkrans blifvit signad
inom samma helgedom, för hvars slutliga fullbordande
man nu ville samla en skärf. Hvad en qvinna vill,
det måste gå, säger ett! gammalt ordspråk. Huru
mycket säkrare då, när två vilja. Det blef också
snart en allmän ifver.. måbig, inöfvade sånger och kö-
rer; man letade upp s e itar ar könostens skilda ri-
ken; man annonserade we uSikalisk-dramatisk soirå;
salongen blef uppfyld af åskådare; man hade roligt,
och — den fattiga landtkyrkan fick, med tillägg af
några enskilta bidrag, 453 rdr rgs, hvilka öfverlem-
nades till en handlande i Göteborg, för att hos ho-
nom af församlingens pastor, i mån af behof lyftas.
— Göteborgs Handelstidning för den 16
dennes berättar:
I går på eftermiddagen gick ett stärkt åskväder,
åtföljdt af ett stridt bagelblandadt regn, öfver sta-
den. Så vidt vi känna, har detta åskväder ej åstad-
kommit någon vidare skada; dock hade personalen
å härvarande telegrafbyrå så tillvida känning deraf,
att en blund de 20 å 30 gånger, som blixten inslog,
densamma afsmälte den med silke omgifna koppar-
tråden å den ena apparaten, antände kautschuken,
bvarmed trådrullan var öfverdragen, samt som hasti-
gast berörde en af tjenstemännens arm, skuldra och
öra, utan att dock åstadkomma någon annan verkan
är den ögonblickliga häpnaden.