tyaga dock deraf föranledda skulder på deras fattigdoms förut nog tryckande börda. Då uppstod i en qvinnas hjerta, — ty det är dock endast i den källan, som lifvets skönaste känslor klarast spegla sig, — tanken på att med talangens biträde söka lätta denna börda, och dymedelst liksom bringa himlen ett tacksamhetsoffer för den helsa man vunnit vid föten af det landtliga templet. Fru X. icke blott tänkte ädelt, hon handlade äfven, i likhet med sin karakter, kraftigt och bestämdt; och vid hennes sida stälde sig en ung, lycklig maka, hvars brudkrans blifvit signad inom samma helgedom, för hvars slutliga fullbordande man nu ville samla en skärf. Hvad en qvinna vill, det måste gå, säger ett! gammalt ordspråk. Huru mycket säkrare då, när två vilja. Det blef också snart en allmän ifver.. måbig, inöfvade sånger och körer; man letade upp s e itar ar könostens skilda riken; man annonserade we uSikalisk-dramatisk soirå; salongen blef uppfyld af åskådare; man hade roligt, och — den fattiga landtkyrkan fick, med tillägg af några enskilta bidrag, 453 rdr rgs, hvilka öfverlemnades till en handlande i Göteborg, för att hos honom af församlingens pastor, i mån af behof lyftas. — Göteborgs Handelstidning för den 16 dennes berättar: I går på eftermiddagen gick ett stärkt åskväder, åtföljdt af ett stridt bagelblandadt regn, öfver staden. Så vidt vi känna, har detta åskväder ej åstadkommit någon vidare skada; dock hade personalen å härvarande telegrafbyrå så tillvida känning deraf, att en blund de 20 å 30 gånger, som blixten inslog, densamma afsmälte den med silke omgifna koppartråden å den ena apparaten, antände kautschuken, bvarmed trådrullan var öfverdragen, samt som hastigast berörde en af tjenstemännens arm, skuldra och öra, utan att dock åstadkomma någon annan verkan är den ögonblickliga häpnaden.