skratt): fosterlandet förlerade i henom en redlig
medbar gare i ordets sanna bemärkelse — en god
fransman.
Hushållerskan. En fransman! Han var schweitzare.
Jalochard. Det är detsamma. Var han inte frans-
man, så hade han kunnat blifva det. :Dygden äraf
kosmopolitisk natur, och dygder egde han sådana som
ingen annan på jorden.
Hushållerskan. Allt detia är godt eeh väl. Men
jag säger er, att ni ieke har rätt att fordra betal-
niog för vin, som ni säger er hafva levererat till
min aflidne huskonde.
Jalochard. Jo visst! Hr Godfroy var vinkännare
oeh en liten smula böjd för glaset, den hedersman-
nen.
Hushållerskan. Hur kan ni påstå någonting sådant
em honom ?
Jalochard. Kors, jag minnes mycket väl alla de
gånger han gjorde besök i min vinkällare: Han
ville smaka på allt. Åh, han draek som en karl,
den treflige lebensbrudern. De spanska vinerna föllo
honom bäst i smaken; han är ännu skyldig mig för
femtio buteljer madera. Också försmådde han icke
haller chateau margaux.
Huskållerskan. Det är oförskämdt. Han var er
ingenting skyldig, ty han hade ieke smakat vin på
fem år.
Jaloekard. Bah! :
Hushållerskan. Han förtärde endast vattensoppa.
Jaleehard. Er mager diet!
Domaren. Om den salige aflidne ieke förtärde vin,
så får ni svårt att bevisa, huru han kunnat göra de
reqvisitioner, för hvilka ni fordrar betalning.
a Jalockard. Han var hos mig några dagar före sin
öd.
Hushållerskew. Är ni tokig! Han hade inte lem-
nat sängen på femton månader. Han var alldeles
lam i höften.
Jelochkard. Bedröfligt, bedröfligt! Då måste jag
hafva förvexlat honom med någon annan, Tyst, nu
kommer jag ihåg! Det var hans far, som gjorde
reqvisitioner hos mig.
Huskållerskan. Den aflidne var den ende qvarlef-
vande af sin familj. För öfrigt får jag upplysa dom-
stolen om att herr Jaloehard endast skiekar sina vi-
ner till de döde. Så snart han får veta, att någon
är. död, skiekar han genast en korg med sauterne
eller något : annat vin till arfringarne, under påstå-
ende att det blifvit reqvireradt af den aflidne. Arf-
vingarne betala af pietet för den aflidne, och vin-
bandlaren gör ea sed affär.
Då käranden icke kunde bevisa, att den reqvisi-
tion, för hvilken han fordrade betalning, var gjord
hos honom, och svarandens ombud, hushållerskan,
dergmot ådagalade, att det omtvistade faktum var
en fysisk omöjlighet, så blef hans käromål tillbaka-
visadt, hvarjemte han dömdes till ersättande af rätte-
gångskostnaderna.
— Frarska kejsarlunan är ytterst liflig
oeh har såsom spanska en viss böjelse för det äfven-
tyHiga. Följande drag af henne:bekräftar detta på-
s:ående. För någon tid sedan; under det hon var
sysselsatt med. läsningen af Beranger, blir hon plöts-
ligen så gripen af begäret att se och lära känna den
åldrige ehansomnieren, att hon i en ytterst vänlig
biljett anhåller om hans besök. Den gamle Beran-
ger tackar för den smiekrande skrifvelsen, men af-
böjer inbjudningen. Kejsarinnan, är etröstlig. KFfter
något betänkande säger hom doek slutligen till sin
Jandsmanninna, grefrinnan de B.., att man med
Beranger måste göra såsom Mabomset gjorde med
berget. Då nemligen Beranger ieke ville begifva sig
till henne, så ämnade hon begifra sig till honom.
Men på hvad, sätt? Att med ett hofekipage låta hålla
framför det blygsamma buset vid Rue Vendemöa, det
verg dosk alltför kompromettorande. Förligenheten
är stor. Efter långt betänkande besluter hon ändt-
l:gen, att med sin väninna i en droska inkognito bö-
gifva sig till den åldrige visdiktaren. Allt är för-
beredt och man vill redan begifva sig ifrån tuile
rierna. Men i tuilerierna hafva väggarne mycket
fina ören, oeh så hände det sig att kejsaren genast
fick kunskap om det tillämnade besöket. Han infann
sig hos, sin. gemål och sade, att hennes önskan ioeh
för sig ieke innebar något ånstötligt, ja att det gjorde
heder åt hennes hjerta, men att en mängd omsStän-
digheter, sem måste tagas i beträktande, satte. sig
emot uppfyllandst deraf Kejsarinnan gaf naturligt-
vis, efter, men yttradg oförtäekt att det gjorde henne
ganska ondt att för konvenansen nödgas uppoffra sitt
bjertas önskan.
— Postkontor i Stiilahafret. Under en itid
af sju månader, från April till Oktober, råder vid
norra kusten af Australien en sydostlig vind, hvars
riktning under hela denna tid är densamma, ehuru
dess stycka är förändringar underkastad. Medelst
denna: vind uppnå fartyg, som segla från Nya Syd-
Wales till Singapore eller någon indisk eller kine-
sisk hamn, inom kort tid trakten af Forressundet.
Bakom en mängd korallöar ligger derstädes den lilla
ön Boobyisland, som utgör gränsen för den: farliga
seglatsen genom Torressundet. Vid denna ö lägga
de flesta fartyg till, för att låta besättningen hvila
efter den besvärliga oeh farliga fården; ty churu
kort den är, har det ej sällan händt att äfven de er- I
farnaste sjömäns hår derunder grånat af bekymmer
eeh oro. Boobyisland har erhållit sitt namn af ett
slags sjöfågel, som matroserne kalla booby (sula alba).
Numera är ön mera känd under namnet Postkon-
toret, af följande anledning: Bögelske kaptenen King
fann; under sin för omkring tregttio år sedan före-
tagna upptäcktsresa, på denna ö en mängd stenkum-
mel, som matroser från olika skepp upprest till ett
minne af deras vistelse på ön. Bland dylika min-
nesvårdar påträffade han äfven ett bräde med un-
derrättelse om att skoppet Hafsblomman. nyligen
anländt till ön från Sidney efter blott: tveane dagars
resa. Hade nu kapten King varit destinerad till Sid-
ney, så skulle underrättelsen härom varit ganska väl-
kommen för .skeppets- redare. Befälhafvarne å Öör-
logsfartyg och kofferdiskeppens kaptener insågo na
snart huru nyttigt det vore, att på detta ställe in-
rätta en upplagsort för dylika underrättelser, och år
1835 uppreste kapten Hoebson, förande fartyget Skal-
lerormen, på ön en hög. flaggstång och nedlade vid
foten af densamma en stor låda med en bok, i hvil-
ken ett antal frågor funnos upptecknade. På dessa
frågor borde hvarje kapten, som stannade vid ön,
svara, med tillkännagifvande af fartygets destina-
tionsort, huru lång tid han behöft till öfverfarten
samt om något anmärkningsvärdt händt honom un-
ler densamma. I lådan funnos dessutom bläck och
pennor. - Ända från nämde tid begynte alla här pas-
serande fartyg i denna låda inkasta sina bref, hvilka
lerefter af andra befordrades till destinationsorten.
Sedermera har man härstädes uppfört äfven ett skjul,
inder hvilket förvaras ett förråd af lifsmiedel, isyn-
serhet. skeppsskorpor. och saltadt kött för besättnin-
sar, som lidit skeppsbrott. Hvarje fartyg qvarlem-
var här ett visst belopp deraf oeh underhåller skju-
et i godt stånd, emedan nyttan af en dylik inmrätt-
ring blifvit insedd och erkänd af hvar och en. För
frigt har densamma hitintills ej en enda gång va-
it föremål för den hös somliga menniskor så starka
örstörelsedriften. Ena dylik inrättning finnes äfven
vå motsatta sidan af Stilla. hafvet, på Galepages-
jarne; den är isynnerhet af stor mytta för hvalfisk-
ingare.
Telegrvafrapport.
Hamburg den 20 Augusti, kl: 11,10f. m