mm nar... Se så, Pontis, försök att tala som en man och icke som ett barn, hvilket fruktar riset.n Pontis höjde stolt på hufvudet; både ton och ord hade sårat honom. Min bäste Espårance, sade han, Jag hade i går, som du vet, ett möte med indianskan Ayoubani ,:: hon var åtföljd af ett par vakterskor, hvilka den mongoliske prinsen alltid tvingar henne till att taga med sig; men lyckligtvis är Ayubani den personifierade fintligheten och hon föll snart på den förträffliga iden att sysselsätta de begge qvinnorna med musikaliska instrumenter... så att vi ändå kunde tillbringa en alldeles berusande afton., Berusande är ordet,, mumlade Esperance dystert. Poöntis betraktade honom allt mer och mer förvirrad. Det var en yra, som du lätt kan föreställa digp, fortfor gardisten, lätt sväfvande på målet. Vidare! sade Esperance, ty allt hvad du hittills sagt bevisar icke att jag hade rätt i år.D g Jo visst... men det är icke ännu slut. .. tillade Pontis och en lätt blekhet utbredde sig öfver hans drag. Jo, just som Ayoubani och jag vöro söm mest berusade af hvarandra, inträffade någonting mycket märkvärdigt; dock vet jag icke, om det kom sig af trötthet eller af för mycken lycka; jag skulle dock tro det senare, ... huru som helst . . . så somnade jag. Verkligen!s sade Esperance med en ton så hvass, att den påminte om en dolkklinga. . Och under denna min sömnb, fortfor Pontis med darrande ben, men leende läppar. passade den lilla bytingen indianskan på att... att..:beträkta medal jongen. Medaljongen ! Ja, vår medaljong ... du vet. ..