mm
nar... Se så, Pontis, försök att tala som en
man och icke som ett barn, hvilket fruktar
riset.n
Pontis höjde stolt på hufvudet; både ton och
ord hade sårat honom.
Min bäste Espårance, sade han, Jag hade
i går, som du vet, ett möte med indianskan
Ayoubani ,:: hon var åtföljd af ett par vak-
terskor, hvilka den mongoliske prinsen alltid
tvingar henne till att taga med sig; men lyck-
ligtvis är Ayubani den personifierade fint-
ligheten och hon föll snart på den förträffliga
iden att sysselsätta de begge qvinnorna med
musikaliska instrumenter... så att vi ändå
kunde tillbringa en alldeles berusande afton.,
Berusande är ordet,, mumlade Esperance
dystert.
Poöntis betraktade honom allt mer och mer
förvirrad.
Det var en yra, som du lätt kan föreställa
digp, fortfor gardisten, lätt sväfvande på målet.
Vidare! sade Esperance, ty allt hvad du
hittills sagt bevisar icke att jag hade rätt i
år.D
g Jo visst... men det är icke ännu slut. ..
tillade Pontis och en lätt blekhet utbredde sig
öfver hans drag. Jo, just som Ayoubani och
jag vöro söm mest berusade af hvarandra, in-
träffade någonting mycket märkvärdigt; dock
vet jag icke, om det kom sig af trötthet eller
af för mycken lycka; jag skulle dock tro det
senare, ... huru som helst . . . så somnade jag.
Verkligen!s sade Esperance med en ton så
hvass, att den påminte om en dolkklinga.
. Och under denna min sömnb, fortfor Pon-
tis med darrande ben, men leende läppar.
passade den lilla bytingen indianskan på
att... att..:beträkta medal jongen.
Medaljongen !
Ja, vår medaljong ... du vet. ..