DEN SKÖNA GÅBRIELLA ). AUGUSTE MAQUET. NIONDB DELEN. Mindre fraser, min fru, och mera handlingar, om jag får bes. Kom i håg att det är jag, som eger rättighet att fråga, och icke ni!... Välan, min fröken, hvar är guldmedaljongen, söm ni i natt stulit utur mitt hus i förstaden By klar en ofrivillig rörelse: förde Henriette vid jessa ord sina händer till bröstet, hvars tillskrynklade spetsar och synbara oordning tydligt förrådde den del, som det hade i brottet. Derefter såg hon sig förstulet omkring, ifrigt sökande efter ett medel att komma ut ur rummet. : g Gif mig igen den, fortfor jane och tag icke ett enda steg för att lemna denna plats, eller jag svär vid den lefvande. Guden. att ögonbliekligt med denna värjspets fastnagla er på en stol! Hjelp! . :. hjelp!.: vrålade Henriette, utom sig af raseri och förskräckelse vid åsynen af dessa blixtrande ögon, dessa sammanbitna tänder och denna hemska blekhet; ty hos en så fapper man förrådde dessa yttre kännetecken en vrede, som nästan gränsade till-yrsel: Marie Touchet hade emellertid oförmärkt bultat på väggen, vid hvilket ljud herr dEntragues, till hälften. klädd och med en yxa i handen, häftigt instörtade i rummet. ) Se A. B. n:o 54, 56, 57, 59, 60, 62-64, 63—58, 72, 74, 75—78, 81—90, 92—100, 102, 103, 105-108, 110 -114, 116—119, 122 132, 134, 135, 137, 140 —182 och 184—188.