på en gång darrande af fruktan och glädje:
I och väl utkommen i det fria, såg hon sig o-
roligt omkring. Den unge mannen var redan
långt borta; han flög liksom mordengeln efter
sitt utsedda rof.
Vid denna syn drog italienskan, med ett
triumferande leende, igen porten efter sig,
och steg hastigt upp i bärsto en, hvilken lång-
samt aflägsnade sig.
Emellertid hade fröken dEntragues skyndat
från det lilla huset med en för hennes för-
följare olycksbådande snabbhet.
På ömse sidor om vagnen redo beväpnade
män, hvilka hon påkallat för att vid behof
hafva att tillgå; men lika försigtig som tap-
er, hade hon ej velat begagna sig af deras
jelp annat än i yttersta nödfall.
Dessa män voro utvalde bland grefvens af
Auvergne favoritsoldater, och de tillhörde alla
detta slags djerfva bofvar, hvilka ingenting
sky, och allt våga.
Marie Touchet, fom visste af dotterns natt-.
liga expedition, emedan hennes skarpsinnig-
het äfven låtit henne upptäcka denna hem-.
lighet, hade — likväl utan att kompro.net-
tera sig sjelf — uppbjudit hela gin förmåga
för att så mycket som möj igt underlätta dot-
terns vigtiga förehafvande, hvars resultat hon
nu med lätt förklarlig ångest afvaktade.
Det var kanske ännu ett brott att. begå,
men det skulle bli det si ta... Biljetten ändt-
igen ryckt ur Espeårances händer, och deras
dimmel skymdes ej mera af ett enda moln.
Henriette undersökte i sin vagn, med af
slädje darrande händer, den lilla gulddosan,
not hvilken Leonoras skicklighet strandat;
iksom italienskan, ville nu äfven hon öppna
len; men sedan hon förgäfves sönderbrutit
ina rosenfärgade naglar mot den envisa fje-
lern, afstod hon från alla vidare försök, tills
von ändtligen skulle komma i ro.