Doe tillgåtgär; söm för ifrågävärande ändamål kur
nå användas, utgöras dels äf begge rikenäs älltätn
fatsbidrag ock dels af ofyatiberörde; under famn ä
Iistafgilt, skeppsratten åliggandåö särskiltä beskatt
ning, hvilken hufvudsakligen beståt i den afgiftjsön
erlägges af alla de förenade rikenas fartyg, då
lossa eller lasta isen hamn, der konsul eller vice
konsul är anstäld, och utgör, enligt kongl. brefve
den 25 Maj 1850, för svenska fartyg !,, rdr hamb
bko för hvarje svår läst, samt för norska fartyg ,
specredaler för hvarje kommersläst; jemligt låg af de
14 Juni 1816. Beloppet af dessa afgifter har unde:
åren 1850—54 utgjort i medeltal årligen:
För svenska fartyg omkring 16,000 rdr specit
och för norska fartyg dito 27,000
, Sämmanlagdt 43,000 rdr specie
Utom denna ållmänna lästafgift åligger derjefite år
särskilt afgift de norska fartyg, som klarera Ööre-
sundstullen, men hvarken lossa eller lasta. Desse
fartyg skola nemligen, enligt lag af den 10 Ma
1824, vid ingåendet till Östersjön erlägga en kon-
sulatafgift. af !s, specie för hvarje kommersläst
kvilken afgift tillfaller konsuln i Helsingör och un-
der sistförflätna åren utgjort omkring 1,500 spe-
ter årligen:
Från norsk sida har i senare tider fråga uppstått
om nedsättning i den allmänna lästafgiften till hälf-
ten af dess nuvarande belopp, och storthinget har
åren 1851 och 1854 beslutat en lag, stadgande en
sådan nedsättning för norska fartyg. I öfverens-
stämmelse med norska statsrådets underdåniga till-
styrkanden, hafva likväl dessa storthingsbeslut icke
blifvit af K. M:t godkända. Enligt komitens öfver-
tygelse bör fråga icke kunna uppstå om nedsättning
i lästafgiftens belopp uteslutande för fartyg, tillhö-
rande undersåter i det ena af de förenade rikena,
såväl emedan denna fråga är till sin natur en för
begge rikena gemensam angelägenhet, enär lästaf-
giftens nuvarande belopp påräknas för den bestående
organisationen af det samfälta konsulsväsendet, som
ock derföre att det skulle vara olämpligt att rubba
den likhet i afgifter, som nu i allmänhet eger rum
för begge rikenas fartyg. Deremot är det komitens
äsigt att åtgärder böra anordnas så att ifrågavarande
nedsättning må vidtaga samtidigt för begge rikenas
fartyg. En sådan nedsättning skulle visserligen in-
verka på beloppet af de allmänna utgifterna för
konsulatväsendet, men då åtgärden anses vara billig
och lämplig, torde nyssnämda omständighet icke ut-
göra hinder för nedsättningens genomförande. Läst-
afgiften blifver nemligen, med dess nuvarande be-
lopp, en mycket känbar beskattning derigenom, att
densamma för större delen af de förenade rikenas
fartyg utgår flera gånger om året, enär dessa fartyg
hufvudsakligen sysselsättas på kortare farvatten och
således göra flera resor hvarje år. Afgiften är äfven
högre än den motsvarande afgift, som åligger de
flesta andra sjöfarande nationers fartyg. Till upp-
lysning härom får komiten i underdånigbet anmär-
ka, att engelska fartyg icke erlägga någon lästafgift,
hvilket likaledes är förhållandet med hansestädernas;
att afgiften för nordamerikanska fartyg endast utgör
!, cent pr ton af fartygets drägtighet; att danska
fartyg erlägga hälften af den, de förenade rikenas
fartyg åliggande afgift, då de danska fartygen an-
tingen allenast lossa eller blott intaga last på stället
och endast i de fall, då både lossning och lastning
sker på samma ställe,. erlägges enahanda afgift, som
nu åligger svenska och norska fartyg; att lästafgif-
ten för preussiska fartyg inom Europa utgör om-
kring hälften af det belopp, som af de förenade ri-
kenas fartyg betalas, och inom Östersjön ännu min-
dre, samt att nederländska fartyg, för hvilka läst-
afgiften är olika i särskilta konsulsdistrikter, erlägga
densamma endast en gång hvarje år, då samma far-
tyg besöker stället. De fleste af ofvannämda natio-
ners fartyg erlägga väl särskilt lösen till konsulerna
för embetsåtgärder, som i allmänhet meddelas sven-
ska och norska fartyg utan afgifter, men på det hela
kan förhållandet i afseende på de sistnämda anses
ofördelaktigare. Denna omständighet är i komitens
tanke af icke ringa vigt, enär de större konsulat-
afgifter, som åligger en nations fartyg framför an-
dra, i samma mån utgöra hinder vid täflan om
fraktförtjenst; och på samma grund torde det vara
i det allmännas intresse att konsulatafgifterne icke i
någon väsentligare mån öfverstiga, hvad som i sam-
ma väg åligger de nationers fartyg, med hvilka nyss-
nämda täflan förnämligast eger rum.
På sätt anfördt blifvit, har sammanräknade läst-
afgiften i medeltal för åren 1850 —1854 årligen upp-
gått till 43,000 rdr specie. Nedsättes afgiften till
hälften, skulle densamma således utgöra omkring
22,000 specier årligen. Äfven om hela den på detta
sätt uppkomna minskning måste betäckas med all-
männa medel, då nedsättningen blifvit verkstäld,
skulle komiten likväl icke deruti finna något ovil-
korligt hinder mot nedsättningens genomförande;
men det erforderliga beloppet torde icke på långt
när uppgå till nyssnämda summa. För större delen
af de konsulater, som kunna besättas med handlan-
de, kommer nedsättningen sannolikt icke att påkalla
något tillskott. Om blott dessa tjenster inbringa ett
belopp, ungefärligen motsvarande de utgifter befatt-
ningen medför, hvilket äfven efter nedsättningen kan
Anses i allmänhet ega rum, lärer inkomstens större
eller mindre belopp öfverhufvud utöfva föga infly-
tande på tillgången af lämpliga personer, som äro
villiga åtaga sig dessa befattningar. Då en konsuls-
befattning sökes af köpmän, sker det vanligen icke
för embetsinkomsternas skull, utan för det tillfälle,
som derigenom beredes att inleda handelsförbindelser
och af andra orsaker. Detta förhållande bestyrkes
af den hittils vunna erfarenhet, då konsulsbeställ-
ingar på orter, der inkomsten redan nu är mycket
ringa, kunna besättas af skickliga och ansedda hand-
ande på stället. I allt fall blifver förhållandet i
letta afseende ej sämre för de förenade rikena än
ör de flesta andra sjöfartsidkande nationer, hvilkas
konsuler af köpmansklassen icke kunna påräkna
törre, utan i allmänhet snarare mindre inkomster än
le förenade rikenas konsuler erhålla efter den ifrå-
;avarande nedsättningen. Detta gäller i än högre
rad om vicekonsulsbefattningarne, hvilkas innehaf.
are uppbära en del af lästafgiften. Det lärer der-
öre hufvudsakligen vara för de aflönade konsulaten,
om ett ökadt bidrag af allmänna medel kommer att
ehöfvas; men då dessasåntälicke är särdeles stort,
an det erforderliga beloppet ieke blifva mycket be-
ydligt. (Forts.)
NORGE.