Doe tillgåtgär; söm för ifrågävärande ändamål kur nå användas, utgöras dels äf begge rikenäs älltätn fatsbidrag ock dels af ofyatiberörde; under famn ä Iistafgilt, skeppsratten åliggandåö särskiltä beskatt ning, hvilken hufvudsakligen beståt i den afgiftjsön erlägges af alla de förenade rikenas fartyg, då lossa eller lasta isen hamn, der konsul eller vice konsul är anstäld, och utgör, enligt kongl. brefve den 25 Maj 1850, för svenska fartyg !,, rdr hamb bko för hvarje svår läst, samt för norska fartyg , specredaler för hvarje kommersläst; jemligt låg af de 14 Juni 1816. Beloppet af dessa afgifter har unde: åren 1850—54 utgjort i medeltal årligen: För svenska fartyg omkring 16,000 rdr specit och för norska fartyg dito 27,000 , Sämmanlagdt 43,000 rdr specie Utom denna ållmänna lästafgift åligger derjefite år särskilt afgift de norska fartyg, som klarera Ööresundstullen, men hvarken lossa eller lasta. Desse fartyg skola nemligen, enligt lag af den 10 Ma 1824, vid ingåendet till Östersjön erlägga en konsulatafgift. af !s, specie för hvarje kommersläst kvilken afgift tillfaller konsuln i Helsingör och under sistförflätna åren utgjort omkring 1,500 speter årligen: Från norsk sida har i senare tider fråga uppstått om nedsättning i den allmänna lästafgiften till hälften af dess nuvarande belopp, och storthinget har åren 1851 och 1854 beslutat en lag, stadgande en sådan nedsättning för norska fartyg. I öfverensstämmelse med norska statsrådets underdåniga tillstyrkanden, hafva likväl dessa storthingsbeslut icke blifvit af K. M:t godkända. Enligt komitens öfvertygelse bör fråga icke kunna uppstå om nedsättning i lästafgiftens belopp uteslutande för fartyg, tillhörande undersåter i det ena af de förenade rikena, såväl emedan denna fråga är till sin natur en för begge rikena gemensam angelägenhet, enär lästafgiftens nuvarande belopp påräknas för den bestående organisationen af det samfälta konsulsväsendet, som ock derföre att det skulle vara olämpligt att rubba den likhet i afgifter, som nu i allmänhet eger rum för begge rikenas fartyg. Deremot är det komitens äsigt att åtgärder böra anordnas så att ifrågavarande nedsättning må vidtaga samtidigt för begge rikenas fartyg. En sådan nedsättning skulle visserligen inverka på beloppet af de allmänna utgifterna för konsulatväsendet, men då åtgärden anses vara billig och lämplig, torde nyssnämda omständighet icke utgöra hinder för nedsättningens genomförande. Lästafgiften blifver nemligen, med dess nuvarande belopp, en mycket känbar beskattning derigenom, att densamma för större delen af de förenade rikenas fartyg utgår flera gånger om året, enär dessa fartyg hufvudsakligen sysselsättas på kortare farvatten och således göra flera resor hvarje år. Afgiften är äfven högre än den motsvarande afgift, som åligger de flesta andra sjöfarande nationers fartyg. Till upplysning härom får komiten i underdånigbet anmärka, att engelska fartyg icke erlägga någon lästafgift, hvilket likaledes är förhållandet med hansestädernas; att afgiften för nordamerikanska fartyg endast utgör !, cent pr ton af fartygets drägtighet; att danska fartyg erlägga hälften af den, de förenade rikenas fartyg åliggande afgift, då de danska fartygen antingen allenast lossa eller blott intaga last på stället och endast i de fall, då både lossning och lastning sker på samma ställe,. erlägges enahanda afgift, som nu åligger svenska och norska fartyg; att lästafgiften för preussiska fartyg inom Europa utgör omkring hälften af det belopp, som af de förenade rikenas fartyg betalas, och inom Östersjön ännu mindre, samt att nederländska fartyg, för hvilka lästafgiften är olika i särskilta konsulsdistrikter, erlägga densamma endast en gång hvarje år, då samma fartyg besöker stället. De fleste af ofvannämda nationers fartyg erlägga väl särskilt lösen till konsulerna för embetsåtgärder, som i allmänhet meddelas svenska och norska fartyg utan afgifter, men på det hela kan förhållandet i afseende på de sistnämda anses ofördelaktigare. Denna omständighet är i komitens tanke af icke ringa vigt, enär de större konsulatafgifter, som åligger en nations fartyg framför andra, i samma mån utgöra hinder vid täflan om fraktförtjenst; och på samma grund torde det vara i det allmännas intresse att konsulatafgifterne icke i någon väsentligare mån öfverstiga, hvad som i samma väg åligger de nationers fartyg, med hvilka nyssnämda täflan förnämligast eger rum. På sätt anfördt blifvit, har sammanräknade lästafgiften i medeltal för åren 1850 —1854 årligen uppgått till 43,000 rdr specie. Nedsättes afgiften till hälften, skulle densamma således utgöra omkring 22,000 specier årligen. Äfven om hela den på detta sätt uppkomna minskning måste betäckas med allmänna medel, då nedsättningen blifvit verkstäld, skulle komiten likväl icke deruti finna något ovilkorligt hinder mot nedsättningens genomförande; men det erforderliga beloppet torde icke på långt när uppgå till nyssnämda summa. För större delen af de konsulater, som kunna besättas med handlande, kommer nedsättningen sannolikt icke att påkalla något tillskott. Om blott dessa tjenster inbringa ett belopp, ungefärligen motsvarande de utgifter befattningen medför, hvilket äfven efter nedsättningen kan Anses i allmänhet ega rum, lärer inkomstens större eller mindre belopp öfverhufvud utöfva föga inflytande på tillgången af lämpliga personer, som äro villiga åtaga sig dessa befattningar. Då en konsulsbefattning sökes af köpmän, sker det vanligen icke för embetsinkomsternas skull, utan för det tillfälle, som derigenom beredes att inleda handelsförbindelser och af andra orsaker. Detta förhållande bestyrkes af den hittils vunna erfarenhet, då konsulsbeställingar på orter, der inkomsten redan nu är mycket ringa, kunna besättas af skickliga och ansedda handande på stället. I allt fall blifver förhållandet i letta afseende ej sämre för de förenade rikena än ör de flesta andra sjöfartsidkande nationer, hvilkas konsuler af köpmansklassen icke kunna påräkna törre, utan i allmänhet snarare mindre inkomster än le förenade rikenas konsuler erhålla efter den ifrå;avarande nedsättningen. Detta gäller i än högre rad om vicekonsulsbefattningarne, hvilkas innehaf. are uppbära en del af lästafgiften. Det lärer deröre hufvudsakligen vara för de aflönade konsulaten, om ett ökadt bidrag af allmänna medel kommer att ehöfvas; men då dessasåntälicke är särdeles stort, an det erforderliga beloppet ieke blifva mycket beydligt. (Forts.) NORGE.