AF
AUGUSTE MAQUET.
NIONDE DELEN.
DEN SKÖNA GABRIELLA Y.
Pontig sätter sig med korslagda--ben midt:
emot henne och begynner en slags konversa:
tion, som hos dess begge, alla oratoriska
resurser saknande älsitande olyckligtvis må-
ste inskränka sig till en nvängd, ömsom glada
och ömsom melankoliska utrov; dessa åtföljdes
likväl alltid å gardistens sida Af några myc
ket vältaliga suckar.
Pontis är, som vi redan veta, så grann sorn
en prins på sitt bröllop; men på det att ät
ven indianskan må bemärka hans 1Vx och i
deraf följande vackra utseende, intager han
de mest förföriska ställningar. :
Ayoubani låter honom kråma sig, småler I
deråt och suckar. I
Troligtvis var likväl denna pantomim myc- !
ket betydelsefull, ty de begge älskande nöjde i
sig å ömse sidor och under flera minuter
med denna underliga konversation.
Men allt har sin öfvergång här i verlden,j
så ock menniskans fröjder, ty som bekant är
tröttnar den oförnöjda menniskan slutligen :
vid de mest berusande nöjen. Då följaktligen
Pontis ej mera hade någonting att låta Ayou-
bani beundra på sin person, började han att
i sin tur skärskåda henne; och enligt hvad
sm tycktes hade Ayoubani ingenting alls emot
denna nya sysselsättning.
Ayoubani vet förmodligen att hon är vac- I
ker, hennes ögon äro svarta utaf denna röd-
aktiga svärta, som liknar ebenholzets ådror, :
och man ser huru elden cirkulerar under de
blixtrande pupillerne. Hon är liten, men, ehuru
spenslig, väl och yppigt formad. Liksom alla
) Se A. B. n:o 54, 56, 57, 59, 60, 62—64, 66—68,
72, 74, 75—78, 81—90, 92—100, 102, 103,
77 105—108, 110-114, 116—119, 122—132, 134,
ä 35, 137, 140—182 och 184—186.