AF AUGUSTE MAQUET. NIONDE DELEN. DEN SKÖNA GABRIELLA Y. Pontig sätter sig med korslagda--ben midt: emot henne och begynner en slags konversa: tion, som hos dess begge, alla oratoriska resurser saknande älsitande olyckligtvis måste inskränka sig till en nvängd, ömsom glada och ömsom melankoliska utrov; dessa åtföljdes likväl alltid å gardistens sida Af några myc ket vältaliga suckar. Pontis är, som vi redan veta, så grann sorn en prins på sitt bröllop; men på det att ät ven indianskan må bemärka hans 1Vx och i deraf följande vackra utseende, intager han de mest förföriska ställningar. : Ayoubani låter honom kråma sig, småler I deråt och suckar. I Troligtvis var likväl denna pantomim myc! ket betydelsefull, ty de begge älskande nöjde i sig å ömse sidor och under flera minuter med denna underliga konversation. Men allt har sin öfvergång här i verlden,j så ock menniskans fröjder, ty som bekant är tröttnar den oförnöjda menniskan slutligen : vid de mest berusande nöjen. Då följaktligen Pontis ej mera hade någonting att låta Ayoubani beundra på sin person, började han att i sin tur skärskåda henne; och enligt hvad sm tycktes hade Ayoubani ingenting alls emot denna nya sysselsättning. Ayoubani vet förmodligen att hon är vacI ker, hennes ögon äro svarta utaf denna rödaktiga svärta, som liknar ebenholzets ådror, : och man ser huru elden cirkulerar under de blixtrande pupillerne. Hon är liten, men, ehuru spenslig, väl och yppigt formad. Liksom alla ) Se A. B. n:o 54, 56, 57, 59, 60, 62—64, 66—68, 72, 74, 75—78, 81—90, 92—100, 102, 103, 77 105—108, 110-114, 116—119, 122—132, 134, ä 35, 137, 140—182 och 184—186.