Medan förhandlingar ängående ändringar i melila rikslagen voro å bane, Hade tillåtelsen, att från d ena till det andra riket, mot half tull, införa rafi neradt socker, föranledt särskilta förvecklingar. I tillförene betydliga qvantiteter raffineradt sockor bli vit mot half tull införda från Sverge till Norge, upj stod, till följd af den utvidgning, som år 1850 ga åt ett af särskilta privilegier gynnadt sockerraffin: deri i Fredrikshald, fruktan att der tillverkadt so ker skulle så väl, till förlust för den norska stat kassan, uttränga en stor del af förbrukningen ute utländskt raffineradt socker, som äfven, till skada få de svenska raffinaderierna och den svenska statska: san, till betydlig del införas till Sverge. Den no! ska regeringen vidtog då åtgärder till afvärjande denna fara; men dessa åtgärder föranledde åter sver ska styrelsen att träffa exceptionella anstalter, rik tade emot införseln af socker från Norge. K. M biföll nemligen genom nådig resolution den 14 Feb 1851 en af norska Finantsoch Tolddepartemente med egarne af Fredrikshalds sockerraffinaderi träffa öfverenskommelse, enligt hvilken raffinaderiets geror KE. resolutionen den 13 Okt. 1817 beviljade privile gier, att tullfritt eller mot half tull införa sitt rå socker, skulle från den 1 Juli 1854 upphöra, me vilkor, bland annat, att raffinaderiet intill nämda daj skulle undfå en utförselpremie af 1 sk. pr raffi neradt socker, som sjövägen utfördes antingen til Sverge eller till utlandet; och till denna öfverens kommelse samtyckte norska storthinget den 7 Ma 1851. Då det Fredrikshaldska sockerrafinaderiet, jemt denna utförselpremie, åtnjöt frihet helt och hålle eller till hälften från införseltull för råsockret, ocIl tillika, på grund af mellanrikslagen, kunde införa sit raffinerade socker till Sverge emot half införseltul! befarade man i Sverge, att dessa förenade förmåne skulle föranleda en mycket betydlig införsel af de Fredrikshaldska raffinadsockret, och Rikets Stände bemyndigade derför K. M:t att vid införsel af raffi neradt socker från Norge eller andra länder, hvar äfrån införseln främjades genom exportpremier, son tillförene icke varit derstädes beviljade, och son med skäl kunde befaras förorsaka skadliga följde för den svenska sockertillverkningen eller svensk: statskassan, förhöja i Sverge i allmänhet beståend införselstullen med högst 1 sk. bko pr . Genon k. kungörelsen den 30 Sept. 1851 förordnades ocks en sådan förhöjning i svenska sockertullen för införse från Norge, och blef gällande intill den 1 Juli 1854 I anledning häraf ingick norska regeringen den 3 Dec. 1851 med underd. betänkande, hvari upplystes att den genom öfverenskommelsen med Fredrikshald sockerraffinaderi beviljade utförselspremie, som va betingad för utförsel till så väl Sverge som andr: länder, var ringare än den godtgörelse af likartac beskaffenhet, som i Sverge, enligt särskilta, sedan å: 1330 gifna stadganden, beviljats svenska sockerraffi nadörer vid utförseln till Norge oeh andra länder och uttalades tillika den åsigt, att den i Sverge vid: tagna åtgärden, att med en särskild införselstull be lägga socker, som från Norge infördes, stod i stric med den gällande mellanrikslagen. Den norska re geringen föreslog derjemte, att, till motverkande a: den i Sverge träffade anstalt, det måtte i nåder stad: gas, att raffineradt socker, som från Sverge landvä gen infördes till Norge, skulle intill den 1 Juli 1854 beläggas med en tilläggsafgift, utöfver den egeniligs införselstullen, af 1!,, sk. pr 8. I öfverensstäm melse med detta förslag blef, genom provisorisk förordning af den 20 Febr. 1852, en sådan tilläggsafgif i Norge påbjuden. På underd. ansökan af egarne til Fredrikshalds sockerraffinaderi upphäfdes derefter genom k. resolutionen den 6 Juli 1852, den samma raffinaderi beviljade utförselspremie af 1 sk. pr för så vidt utförseln till Sverge angick, och samtidigt dermed upphäfdes äfven de i Sverge och Norge för införsel af raffinadsocker ömsesidigt stadgade tilläggsafgifter. Emellertid hade norska storthinget, med föranledande af ofvanberörde, K. M:t af Sverges Rikes Ständer lemnade bemyndigande att i vissa fall förhöja införseltullen på socker, den 25 September 1851 beslutat anmoda regeringen att vidtaga förberedande åtgärder, för att, om möjligt, till nästföljande storthing framlägga förslag till en sådan förändring i lagen af den 4 Aug. 1827 (den 24 Maj 1825), att stadgad nedsättning i införseltullen å raffineradt socker och sirup af svensk eller norsk tillverkning, vid införsel från det ena riket till det andra, komme att upphöra. I anledning af detta storthingets beslut ingick norska regeringen den 3 April 1852 med und. yttrande, hvari tillstyrktes den af storthinget åsyftade förändring af mellanrikslagen. Då denna fråga derefter, den 8 Juli 1853, af chefen för svenska civildepartementet föredrogs i sammansatt statsråd, täcktes K. M:t i nåder besluta, att någon förÄndring i de, enligt mellanrikslagen, gällande stadsanden angående förtullning af raffineradt socker och sockersirup af svensk eller norsk tillverkning för det närvarande icke skulle ega rum. Det år 1854 församlade norska storthinget tog, med afseende å införseln af socker från det ena riket till det andra, åter ett steg i samma riktning som det nästföregående, i det att storthinget beslöt en lag, så lydande: De i lagen af den 4 Aug. 1827 angående Sverges och Norges ömsesidiga handel och sjöfart förekommande stadganden, enligt hvilka raffineradt socker och sockersirup af svensk tillverkning få införas från Sverge emot hälften af den för dessa varor i allmänhet påbjudna införseltull, upphäfvas till all kraft och verkan från och med den tid, då de motsvarande stadgandena i den för Sverge gällande förordning angående rikenas ömsesidiga handel och sjöfart blifvit upphäfde., Denna lag bragtes å bane i sammansatt svenskt och norskt statsråd, uppå föredragning från detsvenska civildepartementet, Kommerskollegium och generaltullstyrelsen, hvilkas utlåtande i ämnet blifvit infordradt, hade tillstyrkt den förändring i afseende å sockerinförseln mellan rikena, som i Norge blifvit beslutad; men föredragande departementschefen äfvensom pluraliteten af svenska statsrådet förklarade sig emot förändringen, hufvudsakligen på den grund, att man derigenom skulle aflägsna sig från den inbördes enhet i de förenade rikenas handelsoch tullförhållanden, hvars tillvägabringande man borde hafva till ögonmärke. Deremot tillstyrkte det svenska statsrådet enstämmigt nedsättandet af en komite, för att taga i förnyadt öfvervägande och afgifva betänkande om de förändringar, som kunna anses nyttiga, uti nu gällande stadganden angående rikenas inbördes handelsoch sjöfartsförhållanden. K. M:t täcktes derpå besluta att inhämta norska regeringens betänkande angående nedsättandet af en ny svensk och norsk komite, hvaremellertid frågan om förändring i gällande stadganden om tullen på raffineradt socker oeh sockersirap uppsköts. Sedan derefter norUSEL ROINEDSLESO HETER RT III BS VETE ERT RP TD DTS VDSITDTAIRNIR SE RN SAR