kussion, mött angrepp och motargumentation,
just derföre att Lehmann trott sig böra be-
ledsaga dem med ett tal: (Forts.)
TEATER.
Såsom läsaren torde påminna sig, hade di-
rektören för Humlegårdsteatern, hr O. Anders-
son för någon tid sedan utsatt ett pris för det
bästa teaterstycke, som inom viss tid bl fve
till honom inlemnadt. Det stycke, som bland
alla täflande fått sig priset tillerkändt, gafsi
förrgår på nämde teater för första gången un-
der titel På Gröna Lund, scenisk framställ-
ning under tal och sång. Stycket vann bifall,
och när vid dess slut författaren under hand-
klappningar framropades, framträdde hr An-
dersson och tillkännagaf, att den som förfat-
tat pjesen önskade ännu bibehålla anonymi-
teten, men lät dock förstå, att det vore en
författarinna och att detta stycke vore hennes
förstlingsarbete. Såväl denna omständighet,
som den valda ofvannämda titeln scenisk fram-
ställning, hvarigenom författarinnan synes på
förhand hafva velat afböja de strängare dra-
matiska fordringar, som man har skäl att göra
på en komedi 1 egentlig mening, bör föran-
leda kntiken att icke vid bedömandet anlägga
den måttstock, som eljest vid granskningen af
en prisskrift kunnat vara på sin plats.
Såsom det i titeln upptagna, från Bel mans
skrifter bekanta namnet antyder, utgöres den
sceniska framställningen af scener från Bell-
mans tid på värdshuset Gröna Lund. Det är
första Maj och det går muntert till på Djur-
gården. Likväl är värdinnan på Gröna Lund
obarmhertig nog att stänga in sin dotter Maj-
ken i kammaren innanför källarsalen, dels för
att flickan icke må komma åt att få råka sin
friare, musikanten Olof, dels såsom det tyc-
kes för att mutter sjelf under tiden måtte
ostörd af dotterns närvaro få emottaga den
hyllning, som der ute i källarsalen egnas hen-
nes redan något föråldrade behag af Olofs
fader korporal Svärd. Bland gästerna befinna
sig äfven skalderna Lidner och Rellman.
Medan de tömma en bål i kammaren, upp-
dagas under samtal med den instängda Maj-
ken såväl det nämda förhållandet med mo-
dren, som att ett rendezvous blifvit denna
ovetande utsatt på Gröna Lund mellan en.
löjtnant och en fröken, hvilken senare af gam-
malt varit Majkens beskyddarinna och nu be-:
gärt hennes skydd för det hemliga mötet med
sin älskare. Men den inspärrade kan ju icke
ens hjelpa sig sjelf till ett efterlängtadt ren-
dezvous, mycket mindre sin beskedliga frö-
ken. Den godhjertade Bellman, som vill alla
väl, lofvar nu både att hjelpa henne ur denna
förlägenhet och att utverka mutters samtycke
till hennes giftermål med Olof; hvarpå den
föga invecklade intrigen hufvudsakligen rörer
sig omkring huru Bellman till allas slutliga
belåtenhet håller detta sitt löfte, derunder
äfven spelande ett litet puts med vännen Lid-
ners florshufva och inbilskhet. Mötet eger
rum; löjtnanten berättar, att han måste rymma
för att undgå straffet för ett insubordinations-
brott och vill taga evigt farväl af den älskade.
men hon vill icke öfvergifva honom, utan är
genast besluten att följa med. Redan förut
har korpforal Svärd vunnit nåd för mutters
ögon, och piparen Olof har till en början öf-
vervunnit det värsta hindret genom att hoppa
in till sin käresta genom fönstret. Uti andra
akten fortsättes handlingen i sjelfva källar-
salen, som hvimlar af drickande och dansande
gäster, bland hvilka äfven kung Gustaf, åt-
följd af Schröderheim, infunnit sig, såsom det
tyckes, egentligen för att observera Bellman,
hvilken från en altan för det utanför försam-
lade och hurrande folket deklamerar och sjun-
ger en af sina epistlar (den till the nybyg-
gare på Gröna Lunds). Nya moln skocka sig
på himmeln, då kung Gustaf bland dei salen
närvarande, oaktadt förklädnaden, igenkänner
löjtnant Gyllevstorm och fröken Ridderkors.
hvilka icke ännu fått tillfälle att verkställa sin
tillämnade rymning; men molnen skingras
snart åter, då kungen låter nåd gå för rätt,
och stycket slutar med en munter polska, till
hvilken Bellman spelar och sjunger sin be-
kanta epistel angående sista balen på Gröna
Lund (Movitz valdthornet proberar):
Stycket har, såsom man häraf kan finna,
sitt hufvudsakliga intresse genom de lefvande
taflor det framställer af Bellmans person, tid
och omgifning. Så vidt vi af porträtter och
beskrifningar kunna bilda oss en föreställning
om Bellmans ansigte, gestalt och drägt, så
tro vi ock, att en trognare framställning af hans
yttre personlighet, än den hr Schwartz här ge-
nom en särdeles lyckad maskering återgifver,
svårligen kan åstadkommas. Bellmans karakter
är för öfrigt, som sig bör, både af författa-
rinnan och skådespelaren hållen i en ren
anda, vida höjd öfver det kroglif, som han
genom sin närvaro förädlar, och i hvars lägre
njutningar han endast med vemod ser vännen
Lidner så djupt sänka sin bättre natur. En
fulländad framställning af Bellman såsom sån-
gare må man icke vänta, men man hör dock
äfven med nöje hr Schwartz föredraga ett par
af hans epistlar, dervid knäppande, såsom
Bellman plågade, på lutan. Fru Andersson
är en förträfflig mutter på Gröna Lund, och
icke mindre älskvärd, men mycket mera kär,
EES