STOCKHULA, deux I Aug.
Bland de många artiklar, som fortfaran-
de komma oss till handa angående nödvän-
digheten af tiliökving i embetsmännens löner.
har den, som här nedan meddelas, synts oss
vara förtjent af särskilt uppmärksamhet. Den
afhandlar hufvudsakligen den af Svenska Tid-
ningen ifrågasatta löneförhöjning för indelta
armens befäl och framhåller åtskilliga omstän-
digheter, som Vid bedömande af de anspråk, som
kunna i dett? hänseende framställas, icke böra
Jemmas ur sigte. Den insända artikeln har
följande lydelse:
Ju närmare riksdagen nalkas, desto tätare
blifva pressens diskussioner om embetsmän-
nens löner och nödvändigheten att desamma
förbättra. — Agitationerna härutinnan tilltaga
slagligen. Nästan hvarje postdag finner man
mya artiklar i detta ämne. Detta oaktadt
synes det ännu vara långt ifrån nöjaktigt
utredt, huru och på hvilka grunder en så-
dan löneförbättring skall ske. Aftonbladet
har visserligen ganska riktigt uttalat sin åsigt
vara att förslaget om öneförbättring endast i
samvianhang med en omorganisation i em-l
betz. männens antal och göromål kan hafva ut-
sif,t til! framgång; men på det hela har pres-
sen tämligen lamt bemött de kompakta agi-
tationerna. Så länge dessa endast afsigo att
höja lönerna för de civila och militära em-
betsmän, som åtnjuta bestämd penningelön, var
det också svårar2 att uppställa en på billig-
het och rättvisa grundad opposition. Men se-
dan nu en insändare i Svenska Tidningen
n:o 170 uppträdt och äfvenledes fordrat för-
höjningar åt indelta armens befäl, så synes
frågan vara införd på ett område, der en del
af pressen med något mera lycka bör kunna
föra opposition i ämnet.
Den dyra tiden, hvilken så burdus kommit
öfver oss här i Sverge, är naturligtvis orsa-
ken till alla dessa rop om eländiga löner, all
denva obelåtenhet. Det är således af vigt
att söka utreda, om denna dyra tid verkat
skadligt på alla löntagares ekonomiska ställ-
ning, eller hvilka de äro,som vunnit och för-
lorlorat på en sådan tid,
Alla jordens alster hafva de sista åren i
allmänhet betalts med dubbla priser och så-
ledes tillskyndat ipnehafvare af jord eller pro-
ducenter lika stor ekonomisk vinst, som de
fororsakat ekonomisk förlust åt dem, som lef-
va endast af penningar. Alla embetsmän, som
äro boställsinnehatvare eller beräkna sin lön
i tunnor spanmål, hafva således ovedersägli-
gen bDka mycket vunnit på den dyra tiden,
som de embetsmän,; hvilka bafva ilön en viss
penningsumma, förlorat derpå.
Om det ligger någon sanning i ofvanstå-
nde resonnemang, så följer deraf osvikligt,
att indelta armåns befäl, bland hvilket rege-
mentschefer, majorer, kompanichefer och-en del
underofficerare äro indelningsbafvare, ganska
betydligt vunnit på de höga priserna; de of-
van uppräknade graderna direkt genom skil-
naden å boställens i allmänhet låga uppskatt-
niagsvärde och åeras verkliga afkastning, som
ökats genom dessa höga priser, och de öfrige
ändirekt genom de högre öfverskott, som re-
:gementernas löningsdirektioner, utöfver den
4 stat bestämda lön, äro i tillfälle att med
hvarje förhöjdt boställsarrende utbetala. Det
är nogsamt bekant, att dessa öfverskott nu-
mera icke utgöra någon obetydlighet. I Skå-
ne, Bohus och Kalmar län, Östergötland samt
största delen af Westergötland lära de uppgå
till 50 procent och derutöfver af det faststäl-
da lönebeloppet. Med den fart jordbrukets
förkofran tagit, komma de ganska säkert att
inom kort tid uppgå till 100 procent och der-
utöfver. Detta kan hvar och en inse, som gör
sig den mödan eftertänka, hvilken skilnad
jordpriset undergått sedan 1833, då nuvaran-
de boställsreglering faststäldes, hvarigenom
boställena utarrenderades på 30 år. Nästa
gång de utarrenderas kan man taga för af-
gjoidt att arrendesummorna åtminstone tre-
dubblas, pr medium beräknadt. Hvilka till-
gängar skapas ej häraf?
I mindre sädesrika orter äro öfverskotten
mindre, i somliga existera de troligtvis icke
alls, hvilket kommer sig deraf, att vår Herre
icke skapat Jemtland eller Dalarne lika frukt
bara som Skåne, men säkerligen deröre icke
velat betaga vederbörande förtjensten af att,
genom en lämplig omreglering af indelta ar-
mens löningssätt, godtgöra dessa naturens skilj-
aktigheter.
Emellertid är det tydligt, att öfverallt, hvar-
est dessa öfverskott finnas, bereda de, likaväl
som skilnaden mellan uppskattningsvärdena
och boställenas verkliga afkastning, en osynlig,
men derföre icke mindre faktisk löneförhöj-
nirg utöfver det i stat bestämda lönebelop-
pet ät indelta armens befäl.
Af ofvanstående anser ingändaren det vara
klart utredt, att indelta armens löner alltid
följa jordvärdets vexlingar och således stiga, när
jorden och dess alster stiga. Alldeles motsat-
sen eger naturligtvis rum med civile embets-
mäns och värfvade armåens m. fl:s löner, som
äro satta i penningar, hvilka falla, då jord sti-
ger i värde.
Då Kongl. Maj:t genom löneregleringen 1833
fixerat hvarje grads lönebelopp inom indelta
armen, så kan det med skäl ifrågasättas, hu-
ruvida icke statsverket är mest berättigadt till
dessa öfverskott. Att använda dem såsom nu
sker, d. v. s. att utdelas endast inom det re
gemente eller kår, som de utarrenderade bo-
ställena tillhöra, är åtminstone bestämdt orätt-
vist. Alla öfverskott borde ihopslås till en
summa, och denna summa sedan fördelas lika
mellan hvarje grad af alla icke-indelningshaf-
vare af hela indelta armen. Ty hvarföre en
fficer vid t. ex.. Kalmar eller Östgöta rege-1
o NA KN