DEN SKÖNA GABRIELLA ). AR AUGUSTE MAQJUET. NIONDE DELEN, I. Svartsjukans följder. filsperance, som mycket väl visste att spionerna lika omsorgsfullt bevakade Honom när han handlade öppet som när han dolde sina handlingar, omtalade derföre helt högt sin förestående resa till Bougeval, och begärde att dessförinnan få tala med Pontis, hvilken allt sedan det lilla uppträdet på gardistkällaren mycket törsigtigt hållit sig undan. Deu stackars gardisten fruktade att blifva bannad; han hade visst icke varit alldeles berusad, ej heller hade han just förrådt någonting, men som hau det oaktadt hvarken varit riktigt nykter eller follkomligt tystläten, hade han i alla fall till hälften svikit det heliga löfte, som han gifvit Esperance. Var denna slags dubbla förbrytelse tillräckligt stor för att framkalla ett spändt förhållande emellan de begge vännerna? EspÅrance tyckte det ej; ksnske kom dock detta öfverseende mera från den tappre chevalieren, som af hela sin själ hatade den dEntraguiska familjen, och derföre för honom omtalat händelsen utan att allt för strängt anklaga sin favorit Poutis. Den store Crillon hade till och med, om vi skola vara fullt uppriktiga, helt leende hviskat i Esperances öra: Den token har tvärtom allt för mycket ) Se A. B. n:o 54, 56, 57, 59, 60, 62—64, 66—68, 72, 74, 75—78, 81—90, 92—100, 102, 103, 105—108, 110—114, 116—119, 122—132, 134, 135, 137, 140 —182.