DEN SKÖNA GABRIELLA ).
AR
AUGUSTE MAQJUET.
NIONDE DELEN,
I.
Svartsjukans följder.
filsperance, som mycket väl visste att spio-
nerna lika omsorgsfullt bevakade Honom
när han handlade öppet som när han dolde
sina handlingar, omtalade derföre helt högt
sin förestående resa till Bougeval, och begärde
att dessförinnan få tala med Pontis, hvilken
allt sedan det lilla uppträdet på gardistkälla-
ren mycket törsigtigt hållit sig undan.
Deu stackars gardisten fruktade att blifva
bannad; han hade visst icke varit alldeles
berusad, ej heller hade han just förrådt
någonting, men som hau det oaktadt hvar-
ken varit riktigt nykter eller follkomligt tyst-
läten, hade han i alla fall till hälften svikit
det heliga löfte, som han gifvit Esperance.
Var denna slags dubbla förbrytelse tillräck-
ligt stor för att framkalla ett spändt förhållan-
de emellan de begge vännerna? EspÅrance
tyckte det ej; ksnske kom dock detta öfver-
seende mera från den tappre chevalieren, som
af hela sin själ hatade den dEntraguiska fa-
miljen, och derföre för honom omtalat hän-
delsen utan att allt för strängt anklaga sin fa-
vorit Poutis. Den store Crillon hade till och
med, om vi skola vara fullt uppriktiga, helt
leende hviskat i Esperances öra:
Den token har tvärtom allt för mycket
) Se A. B. n:o 54, 56, 57, 59, 60, 62—64, 66—68,
72, 74, 75—78, 81—90, 92—100, 102, 103,
105—108, 110—114, 116—119, 122—132, 134,
135, 137, 140 —182.