sfolen att under haad och för penningar tillfredsställa folkets behof af prester genom att m2 idela vigning åt affallna munkar och dylikt. På samma gång reformatorn strängt ogillar detta böhmarnes vacklande emellan papism och protestantism, tager han sig häraf derjemte anledning att visa, det uppfattandet af begreppet prest, såsom ett särskilt, heligt, vigdt stånd, står 1 fullkomlig strid med Nya Testamentet, enligt hvilket alla kristna äro prester. Derpå ådagalägger han med stöd af Skriftens. vittnesbörd, att de vigtigaste presterliga förrättningar, såsom Ordets förkunnande, döpandet, utdelandet af altarets sakrament, aflösandet och bindandet, förbönen samt undersökandet och bedömandet af lärorna, tillkomma. dels hvarje enskilt kristen, dels församlingen kollektift. På grund häraf tillråder Luther sina böhmiska vänner att vid tillsättandet af församlingens lärare eller tjenare låta: hvarje stad eller ort sjelfva utse sådana. Att man kallat dem prester, är, säger han, antingen en lemning af hedendom eller missförstånd af Mose lag, hvartill kommer, att detta ords öfverflyttande på vår kristna kyrkas grund vållat omätlig skada. Ehuru denna lilla skrift egentligen är riktad emot den papistiska kyrkordningen, kan likväl, eller måhända just derföre, mycket derur vara att lära, äfven för vår svenska kyrkoordning, hvaruti ostridigt ännu mycken papism ingår. — På Huldbergs förlag har utkommit en af Th. v. Mentzer uppgjord och af Th. v. Warnecke i färgtryck vackert och redigt utförd Karta öfver Skandinavien, som angifver landskap och länindelningar, sjöar och floder, städer och andra märkligare orter, och synes väl lämpa sig för den första undervisningen i fäderneslandets geografi. — Under den något oegentliga titeln Sveneka bonden och hans hemman har doktor J. M. Bergman nyligen utgifvit en kort skizz af svenska bondeståndets historia (Stockholm, HuldBberg, 39 sid. 8:0), hvilken, om vi icke missminna 03, förut varit meddelad i ett landsortsblad. — En ny inlaga i. den pågående meningsstriden rörande grunderna för Sverges försvarsväsende och specielt rörande vårt sjöförsvar har i dessa dagar i bokhandeln utkommit under titeln Teckningar ur Sjökrigsväsendet: II. (Stockholm, Riis 1856, 100 s. 8:0.) Den utgör en kritik. öfver det: 1855 utgifna arbetet Studier öfver svenska skärgårdsflottans historia, krigssätt och användande c., och är tillika ämnad att utgöra en fortsättning af de förut utgifna Teckningar ur sjökrigsväsendet, som af kongl. örlogsmannasällskapet blifvit till trycket befordrade. — Den af oss förut omnämda i Le Nord en tid bortåt fortgående följetongen Mademoiselle Nanny, frvilken nämde blad utgifver såsom original af Emilie Carlen, befinnes vid närmare påseende vara en öfversättning af ett bland denna författarinnas äldre arbeten, nemligen Familjen i dalen. — Dr Edv. Schmidt-Weissenfels, en af medarbetarne i Blätter för litterarische Unterhaltnng,, har nyligen utgifvit en intressant, på fleråriga studier i Frankrike grundad historisk och kritisk framställniog af Frankrikes nyaste litteratur efter restaurationen. — Man vet med hvilken otrolig ifver och omständlighet tyskarne samla och utgifva allt, som står i något samband med Schiller, hans enskilta lif och litterära verksamhet, hvarigenom en hel Schillerlitteratur efterhand uppstått. Denna har nyligen blifvit ökad genom ett nytt arbete, Schiller und Lotte, innehållande hufvudsakligen utdrag ur Schillers hustrus brefvexling. — Oaktadt sin oerhörda produktivitet på den sista tiden såsom historiker, kulturhistoriker och publicist, har Lamartine dock äfven haft tid för en ny poetisk skapelse, ett sorgespel, Saul, som snart skall uppföras. Äfven Victor Hugo, hvilken, som bekant, nyligen utgaf sina Contemplations, i två band, skall åter ha fullbordat ett nytt arbete, en roman i tre band med titeln Les misårables. — La Belgique ancienne et ses origines gauloises, jermaniques et franques. Par H.G. Mohe. Gent 1855. Åufvudändamälet med detta arbete, hvars författare är professor vid universitetet i Gent, synes vara att historiskt ådagalägga uppkomsten af en egen belgisk nationalitet, skild lika mycket från fransmännen som från tyskarne, och derjemte bevisa, att belgierna, trots de båda olika språk, som i olika delar af deras land eller af olika klasser talas, likväl utgöra ett enda och oblandadt folk. Författaren begynner för detta ändamål sina undersökningar med de äldsta underrättelser man eger om Belgien, landets eröfring af romarne samt gallernas och germanernas invandring frå Asien till mellersta Europa, samt fortsätter dessa till kristendomens fullständiga införande i sjunde århundradet, då han anser nationaliteten bildad. Under det författaren söker bevisa, att valloner och fiamändare äro beståndsdelar af en och samma nation, antager han i likhet med Holtzmann, att galler och germaner blott voro grenar af en och samma stam, hvilka nästan fullkomligt liknat hvarandra såväl i fysiska egenheter, seder och inrättningar, som i språk, så att deras olikheter i alla dessa afseenden först framkallades genom deras senare olika öden, en säts som likväl bestrides afandra forskare. Mera tillfredsställande är den bevisning författaren hämtar från kännedomen och granskningen af alla de dialekter, som för närvarande talas i Belgien. :Wallonernas romaniska språk förklaras icke genom någon vexling af befolkningen, utan genom romerska språkets inträngande i Belgiens södra provinser, hvilka voro i en lifligare och långvarigare beröring med romarne. — De verk, som hittills blifvit offentliggjorda öfver Powpeji, ge blott en ofullkomlig föreställning om denna återuppståndna städ och dess mohumenter. För närvarande utkommer i Neapel ettl verk, som HKärutinnan icke lemnar något öfrigt att önska. . Det utgifves af bröderna Nicolini och utkommer i häften, af hvilka hvarje innehåller 6 blad text och tre kolorerade plancher. Texten redigeras af den lärde antiqvarien Minervini, som har samma tanm åt År RKA rnoftta nAnh firikla ne SNR Ta