sfolen att under haad och för penningar till-
fredsställa folkets behof af prester genom att
m2 idela vigning åt affallna munkar och dylikt.
På samma gång reformatorn strängt ogillar
detta böhmarnes vacklande emellan papism
och protestantism, tager han sig häraf der-
jemte anledning att visa, det uppfattandet af
begreppet prest, såsom ett särskilt, heligt,
vigdt stånd, står 1 fullkomlig strid med Nya
Testamentet, enligt hvilket alla kristna äro
prester. Derpå ådagalägger han med stöd af
Skriftens. vittnesbörd, att de vigtigaste pre-
sterliga förrättningar, såsom Ordets förkun-
nande, döpandet, utdelandet af altarets sakra-
ment, aflösandet och bindandet, förbönen samt
undersökandet och bedömandet af lärorna, till-
komma. dels hvarje enskilt kristen, dels för-
samlingen kollektift. På grund häraf tillrå-
der Luther sina böhmiska vänner att vid till-
sättandet af församlingens lärare eller tje-
nare låta: hvarje stad eller ort sjelfva utse
sådana. Att man kallat dem prester, är,
säger han, antingen en lemning af heden-
dom eller missförstånd af Mose lag, hvartill
kommer, att detta ords öfverflyttande på vår
kristna kyrkas grund vållat omätlig skada.
Ehuru denna lilla skrift egentligen är riktad
emot den papistiska kyrkordningen, kan lik-
väl, eller måhända just derföre, mycket derur
vara att lära, äfven för vår svenska kyrko-
ordning, hvaruti ostridigt ännu mycken pa-
pism ingår.
— På Huldbergs förlag har utkommit en
af Th. v. Mentzer uppgjord och af Th. v.
Warnecke i färgtryck vackert och redigt ut-
förd Karta öfver Skandinavien, som angifver
landskap och länindelningar, sjöar och floder,
städer och andra märkligare orter, och synes
väl lämpa sig för den första undervisningen
i fäderneslandets geografi.
— Under den något oegentliga titeln Sven-
eka bonden och hans hemman har doktor J. M.
Bergman nyligen utgifvit en kort skizz af
svenska bondeståndets historia (Stockholm,
HuldBberg, 39 sid. 8:0), hvilken, om vi icke
missminna 03, förut varit meddelad i ett lands-
ortsblad.
— En ny inlaga i. den pågående menings-
striden rörande grunderna för Sverges för-
svarsväsende och specielt rörande vårt sjöför-
svar har i dessa dagar i bokhandeln utkom-
mit under titeln Teckningar ur Sjökrigsväsen-
det: II. (Stockholm, Riis 1856, 100 s. 8:0.)
Den utgör en kritik. öfver det: 1855 utgifna
arbetet Studier öfver svenska skärgårdsflot-
tans historia, krigssätt och användande c.,
och är tillika ämnad att utgöra en fortsättning
af de förut utgifna Teckningar ur sjökrigs-
väsendet, som af kongl. örlogsmannasällska-
pet blifvit till trycket befordrade.
— Den af oss förut omnämda i Le Nord
en tid bortåt fortgående följetongen Made-
moiselle Nanny, frvilken nämde blad utgif-
ver såsom original af Emilie Carlen, befinnes
vid närmare påseende vara en öfversättning
af ett bland denna författarinnas äldre arbe-
ten, nemligen Familjen i dalen.
— Dr Edv. Schmidt-Weissenfels, en af med-
arbetarne i Blätter för litterarische Unterhaltnng,,
har nyligen utgifvit en intressant, på fleråriga studier
i Frankrike grundad historisk och kritisk framställ-
niog af Frankrikes nyaste litteratur efter re-
staurationen.
— Man vet med hvilken otrolig ifver och
omständlighet tyskarne samla och utgifva allt, som
står i något samband med Schiller, hans enskilta lif
och litterära verksamhet, hvarigenom en hel Schiller-
litteratur efterhand uppstått. Denna har nyligen
blifvit ökad genom ett nytt arbete, Schiller und
Lotte, innehållande hufvudsakligen utdrag ur Schil-
lers hustrus brefvexling.
— Oaktadt sin oerhörda produktivitet på
den sista tiden såsom historiker, kulturhistoriker och
publicist, har Lamartine dock äfven haft tid för en
ny poetisk skapelse, ett sorgespel, Saul, som snart
skall uppföras. Äfven Victor Hugo, hvilken, som be-
kant, nyligen utgaf sina Contemplations, i två band,
skall åter ha fullbordat ett nytt arbete, en roman i
tre band med titeln Les misårables.
— La Belgique ancienne et ses origines gauloises,
jermaniques et franques. Par H.G. Mohe. Gent 1855.
Åufvudändamälet med detta arbete, hvars författare
är professor vid universitetet i Gent, synes vara att
historiskt ådagalägga uppkomsten af en egen belgisk
nationalitet, skild lika mycket från fransmännen som
från tyskarne, och derjemte bevisa, att belgierna,
trots de båda olika språk, som i olika delar af de-
ras land eller af olika klasser talas, likväl utgöra ett
enda och oblandadt folk. Författaren begynner för
detta ändamål sina undersökningar med de äldsta
underrättelser man eger om Belgien, landets eröfring
af romarne samt gallernas och germanernas invan-
dring frå Asien till mellersta Europa, samt fortsätter
dessa till kristendomens fullständiga införande i sjun-
de århundradet, då han anser nationaliteten bildad.
Under det författaren söker bevisa, att valloner och
fiamändare äro beståndsdelar af en och samma na-
tion, antager han i likhet med Holtzmann, att galler
och germaner blott voro grenar af en och samma
stam, hvilka nästan fullkomligt liknat hvarandra så-
väl i fysiska egenheter, seder och inrättningar, som
i språk, så att deras olikheter i alla dessa afseenden
först framkallades genom deras senare olika öden,
en säts som likväl bestrides afandra forskare. Mera
tillfredsställande är den bevisning författaren hämtar
från kännedomen och granskningen af alla de dia-
lekter, som för närvarande talas i Belgien. :Wallo-
nernas romaniska språk förklaras icke genom någon
vexling af befolkningen, utan genom romerska språ-
kets inträngande i Belgiens södra provinser, hvilka
voro i en lifligare och långvarigare beröring med
romarne.
— De verk, som hittills blifvit offentlig-
gjorda öfver Powpeji, ge blott en ofullkomlig före-
ställning om denna återuppståndna städ och dess mo-
humenter. För närvarande utkommer i Neapel ettl
verk, som HKärutinnan icke lemnar något öfrigt att
önska. . Det utgifves af bröderna Nicolini och utkom-
mer i häften, af hvilka hvarje innehåller 6 blad text
och tre kolorerade plancher. Texten redigeras af
den lärde antiqvarien Minervini, som har samma ta-
nm åt År RKA rnoftta nAnh firikla ne SNR Ta