Nej, sire, uti Bezons; och med ers maje-
stäts tillåtelse: ämnar jag begagna mig af
granskapet för att på samma gång äfven be-
söka min fars hus i Bougival.
Bezons!... det var sant... jag hade så
när glömt ... mumlade konungen tankfullt.
Bezons?... Fins der något så namnkun-
nigt. religionssamfund ? a
Ja, min: kusin, der ligger ett genovefai-
nerkloster,, svarade konungen med stark ton-
vigt, och det är just detta heliga samfund,
som den munk, om hvilken hertiginnan i går
talade, tillhörer.
Min fredsrådgifvare, hertig, inföll Ga-
briella med ett förtjusande leende, den för-
ste upphofsmannen till vårt nuvarande lugn!
Brodern Robert, var det ej så?
Alldeles, min kusin, bekräftade Henrik.
Nåväl; hertiginna, fortsätt edra tillredelser,
det kunde hända att vi alla följas ät.
En liflig, förvåning målade sig på Gabriel-
las ansigte, och hon ville fråga, men konun-
gen gjorde henne ett omärkligt tecken, och
utan att yttra ett enda ord ilade hon bort,
Jemnande konungen:och hertigen ensamme.
Vi trodde oss nyss hafva uppgjort våra
affärer, min kusin, återtog konungen efter
en kort tystnad, men vi misstogo. oss; ännu
hafva. vi: ej slutat, ty det återstår mig, om ej
ett vilkor, så åtminstone en bön att framställa
till er... Åh, lugna er, hertig, det som ja
ber er om är en sak lätt att uppfylla för en
rättänkande man och en bögsinnad ädling.
Och hvem gäller denna bön, sire?
Brodern Robert.s
Jag känner honom ej.n
EID sant; dock han känner, er..: Men
et är ej såfinda vi skol afhandla detta ämne,
min kusin; jag måste återgå till det förflutna,
och ni lofvar ju att uppmärksamt afhöra mig?
Mvad kan han hafva att säga? tänkte
Pp