STOCKHOLM, des 6 Aug. Vi hafva i några föregående artiklar redogjort för det hufvudsakliga innehållet af de förslag till allmänna åtgärder för skogarnes gård, som nyligen afgifvits af den för detta ämnes-beredning nedsatta komite, och våra läsare torde påminna sig, att dessa förslag ösyfta icke blott införande af en regelmässigt ordnad och strängt kontrollerad skogshushållning vid kronans skogar, allmänningar och boställen, ut:n äfven ett ganska djupt ingripande från statens sida uti den enskilte skogsegarens rätt att sjelf förfoga öfver sin egendom. Vi äro mycket benägna att medgifva både angelägenheten af det förra, och äfven nödvändigheten till en viss grad af det senare, om samhällets väl sådant ovilkorligen kräfver. Men ju förhatligare hvarje inskränkning i redan förvärfvad rätt och hvarje onödigt förmynderskap från statens sida öfver den enskilta hushållningen måste vara, desto angelägnare är det, att lagstiftningen i en så ömtålig fråga hvarken öfverskrider gränsen för en allmänt erkänd nödvändighet, hvarigenom den dessutom äfven lä teligen blir overkställbar, eller genom otydlighet och obestämdhet lemnar rum för ett vådligt godtycke, och derigenom endast framkallar nya missbruk i stället för dem, som skulle afhjelpas. Hvad de ifrågavarande åtgärdernas angelägenhet angår, är förhållandet dessutom så värentligen olika uti olika delar af vårt land, att hvad som t. ex. i Skåne eller Vestergötland möjligen skulle erkännas såsom behöfligt och ändamålsenligt, deremot i hela norra delen af Sverge säkerligen skulle anses icke allenast såsom onödigt utan rent af såsom oförnuftigt. Vi måste tillstå, att komitens förslag i denna del både ur den ena och andra synpunkten synes oss föga tillfredsställande. Också hafva komitens egna ledamöter, hvilka öfverhufvud i flera frågor varit af ganska stridiga meningar, såsom man finner af de många vid betänkandet fogade reservationerna, icke heller i afseende på denna varit sinsemellan ense. Flera af de betänkligheter, som måste möta antagandet af komiterades förslag i afseende på enskiltes skogar, hafva i synnerhet blif sit på ett så klart och öfvertygande sätt framstälda af en bland komitåns ledamöter, presidenten Åkerman, uti den af honom afgifna reservation, att vi i stället för den granskning; som vi sjelfve hade ärnat att underkasta denna del af komiterades förslag, anse oss tills vidare endast behöfva anföra hans yttrande. Innan vi det göra, vilja vi likväl först fullständigt anföra komiterades förslag i denna del De hithörande stadgandena innebhållas i 27—31 af komitens förslag till förordnin: rörande skogarne i riket oeh äro så lyde -g 27. Skulle någon egare, vare sig till f ande: ler skattejord, den honom till begagnanr -rälseelmanets skog medgifna rätt och frihe ue af hemnom att skogen å tll skogsbörd se Missbruka, geändamål af odling, sköfta och 7 egnad mark, utan följande 4 sägs; då måkonr söröda, såsom i nästega att, sedan af hone -Q8gens befallningshafvande jemte öfverjägmästarr m utsedde sakkunnige män dersökning å ställ sf i länet meddelat sitt på unegaren erbållit ct grundade yttrande, samt jordvite tills vid tillfälle att sig förklara, vid verksamt än hemr Are förbjuda skogens anlitande till annat förbu? -anets oundgängliga behof samt, om detta ake icke hörsammas, med vitets förhöjande ställa gen, på viss kortare tid af högst tre månader, på egarens bekostnad, under särskilt uppsigt, för attsålanda bringa förbudet till åtlydnad: och vare sådan åtgärd, hvilken må, efier omständij sheternas föranledande, förnyas, lika befogad, ehvatiförödelsen verkställes utaf hemsmansegaren sjelf ellt:r af annan perso. Som till skogsafverkningen kan hafva sig hans lof. Dar skogsförödelse, som i nästföregående förbjude8, skall anses vara för hand i då skogsirakt, i atrid myc vilkoren för ordentlig ht ishållning, så afbrukas, Itt hvärken fröträd, ungsk.og eller växande lanter finnas qvår å marken till den mängd och beskaffenhet, som sakkunnige män pröfva erfordras för fullgod återväxt, med afseende å skogens art och Hfriga naturförhållanden. : 29. När jordegare, på hvill en stadgandet i 27 blifvit tillämpadt, visar, att han. vidtagit ändamäålsenliga åtgärder för den afbrukt ide skogens bringande till återväxt, eller att densuvama i allmänhöt behandlas efter sådan regelbwuden skogshushållningsplan, öfverjägmästaren i länet: godkänt, bör det stadgade förbudet rn b fallningshafvande återvas. vo SBeeEas förödelse af delegare i oskift skogsanark eller af den, som innehafvrer hemman endasi under nyttjanderätt, må äfven, oafsedt att anSsval derför särskilt kan följa, af: konungens befallningshafvande förbjudas i den ordning 27 innehåller. 31. Fionas, å hvad jord som helst, sådana stäl len, der skogens nedfällning skulle i följd af särskilts förhållanden lända till men för klimatet eller. växt ligheten, eller medföra fara: för jordeller bergra eller annan våda, må konungens befallningshafvande sedan jordens innehafvare samst öfverjägrmästaren oc länets hushållningssällskap bhfvit hörde, ega att me delst förbud, såsom i 4 27 är sagdt, fridlysa skogs 4eskten från all afverkning annorlunda, än efter skogs betjeningens bifall och anvisning. Den del af presidenten Åkermans feserva tion, som angår ifrågavarande stadganden oci hvarpå vi här velat företrädesvis fästa våra ls sares och äfven blifvande riksdagsmäns upp märksamhet, vänder sig eriot de fyra först af nyss anförda paragrafer och är af följand lydelse: 3 Dessa 46 (27—30) innefacta kemitens försök att lös anåhbända den vigtigaste af dess uppgifter, den nemli gen, att genom statens direkta ingripande i den en skilvos skogsförvaltning förhindra denna från at blifva förödande i stället för froktbärande och deri genom. förebygga. de -olycker, hvaraf samhället ge nom skogarnes förstöring hotas. Denna lösning ha komitön likväl ieke förmått åstadkomma på ett, ef ter min förmening, tillfredsställande sätt, och jaj bör angifva grunden för detta mist omdöme. Jaj erkänner statens rätt att ingripa i den enskiltes hus hållaing, då sådant för det allmännas bösta (alla väl) finnes nödigt; ty den enskilte samhällsmedlem men kan ieke ega eller ntöfva en rätt, om derige vom samhällets i sin helhet välfärd eller-bestånd ska das eller äfventyras. Ett annat förhållande kull