För den värde insändarens vederläggande är det tillräckligt att erinra om grundlagens stadganden, hvilka han synes vara alltför benägen att förbise. Då ostridigt den af friherre Tersmeden väckta fråga om uppskof till näst: riksdag med pröfning af den kvilande kunglige propositionen enligt 81 fegeringsformen var en ällmäh fråga, enär den måste komma under Ssämitliga riksståndens öfterläggning och pröfning, samt etiligt 44 5 riksdagsordningen ingen allmän fråga får irtikets ständers plena till omedelbarligt -afgörande upptagas, utan skall öfverlemnås tillutredande af vederbörligt utskött; följer deraf klart; att en olaglighet begicks-genom-motionens indirekta förqväfvande; utan både remiss eller pröfning: öfrigt unna! vi gernainsändaren den lilla fröjder att kunma å egna och mäjoritetens af riddarbuset vägnar skryta öfver manhaftigheten ocH hjeltemodet att kunna inom husets murar fatta ett-beslut utän att taga skrämsel till sig af en handfull utanför gapande pojkar; bland hvilka icke få af-Tiddarhusmedlemmarnes egne, betjente. Häfdernas dom öfver denna. hjeltebragd torde likväl icke blifva alldeleg densamma; :som insändaren förmenar: