begriper du väl, och detta måste förebyggas...
Dessutom är det nödvändigt för din egen skull,
ty alla dessa utsväfningar hafva den senare
tiden verkligen gjort dig både blek och ma-
ger... Dock vilja vi hoppas att de ej skola
komma att hafva några svårare följder, efter-
som jag nu Gud ske lof upptäckt hvarest skon
klämmer.
Kära Pontis...
Se så, låt mig tala till punkt... Det onda
måste ovilkorligen skäras af intill roten, så
att det ej griper ännu mera omkring sig, oc
dertill finnes det endast en utväg, nemligen
att jag slår upp mina bopålar uti ditt hus i
förstaden ... Jaha, min bäste Esperance, Jag
bar verkligen strängt beslutat att flytta dit,
ty der på stället skall jag naturligtvis lättast
kunna vaka öfver dig och undanrödja alla
faror .. .
Hvad i Guds namn pratar du för något!
utropade Espårance och reste sig häftigt upp.
Huru? ... talar du allvarsamt?
Så allvarsamt som möjligt
Ämnar du flytta till mitt hus! förstaden ?
Ja visst!... Herr de Crillon påstår ait
både skönheter och fulheter skola fly vidmin
blotta åsyn.
Nu går det nästan för långt, utbrast. Espe-
rance med låtsad harm, Jag tycker visserli-
gen ganska mycket om både herr de Crillon och
dig, men jag undanber mig en gång för alla
att j blanden er uti mina enskilta angelägenhe:
ter.
När man har vänner, så tillhör man sig
icke sjelf.
Skämta icke, Pontis.
Jag skämtar visst icke! .;. I morgon lem-
nar jag den präktiga bostad, som du skänkt
mig här; och att det endast är med sorg som
jag sliter mig härifrån, behöfver Jag naturligt-