sa
—— —
jag ej sjelf reda på... Man är minsann icke
så nyfiken af sig när man är kär.
Förlåt mig, Jag ville visst inte förolämpa
dig... Din älskarinna är således en flyktin
som gömmer sig 2 id
Du menar att hon är en äfventyrerska?...
Är det ej så?..-. Åh, jag känner dig nog I
acne bevars, jag menar ingenting, käre Pon-
a Om du bara finge se hennes plymer och
iamanter, hennes perlor och indiska kosty-
mer, så skulle dina misstankar snart försvinna.
Jag kan lifligt föreställa mig allt det der --
men säg mig, är hon vacker? .
Hon är litet gul... men det är ej hennes:
fel; hon är också nästan liten till växten...
men jag är heller inte stor.-- Och så har
hon svarta ögon ..- O hvilka ögon!... Så-
dana ögon har du aldrig i hela ditt lif sett!..-
och en hand... den näpnaste lilla hand; som
någonsin prydt en qvinna!... Ack en sådan
hand!... en sådan hand... en riktig band-
unge... Men hvad fan tänker du på. Du
ser ju helt gudsnådlig ut?
Jo, jag frågar mig sjelf huru du burit dig
åt för att träffa en indianska på Paris gator.
Om jag skulle berätta dig det; så skulle
du blifva alldeles galen af beundran - - Det
är bara jag, som har sådan tur.
Min Gud hvad du är kär, Pontis.
Ja, är jag inte!... Den lilla varelsen spö-
kar omkring uti min hjerna både natt och
dag... Jag är riktigt tokig i henne... Du
vet väl hur det är: motstånd retar — re
indianska är tyvärr inte fri, och jag får derföre
m sällan se henne. 3
In du träffar henne ändå ibland?
händelsevis . . .
:.. någon gång .--
nd hor att em älskar henne?
Åh, det sade jag henne straxI
Nå, hvad svarade hon då?