pensiers ankomst skakade salar och gallerier, på det dystra uttrycket i Sullys ansigte och på den flyktiga blekhet, hvilken blixtsnabbt drog öfver Henriks anletsdrag, förstod hvar och en, det en scen af intresse skulle komma att ega rum. Med hastiga, fastän afmätta steg inträdde Katarina af Lothringen uti galleriet, och riktande den ursinniga blicken på de församlade hofmännen tvingade hon dem alla att buga sig ända till golfvet. Hertiginnans första ögonkast sökte konungen, som satt vid spelbordet och sakta samtalade med ministern och den vakthafvande gardeskaptenen, hvilka stodo på ömse sidor om hans stol. De begge ädlingarne aflägsnade sig snart och Henrik började åter, utan att genom ett enda tecken förråda det han visste af hertiginnans närvaro, sitt spel. Likgiltig för det synbara förakt, som lästes på allas ansigten, närmade madame de Montpensier sig hastigt spelbordet, och den djupa tystnad, som efterträdde det högljudda sorl, hvilket helsat den värda damens ankomst, underrättade konungen om att han nu borde vända hufvudet. Sire, utropade hertiginnan redan på afstånd, oaktadt min sjuklighet har jag ändå icke kunnat underlåta att sjelf komma hit för att lyckönska ers majestät ... Konungen afbröt henne genast; det vänliga och godmodiga leendet, som vanligtvis lekte kring hans läppar, hade helt och hållet försvunnit, och Fd hans panna hvilade ett strängt allvar. Henrik IV var af en häftig natur, men han egde tillräckligt mycken sjelfbeherrskning för att alltid kunna bibehålla fördelarne på sin sida. En dödstystnad uppstod i galleriet. Om jag väntade mig en visit i aftom, sade