pensiers ankomst skakade salar och gallerier,
på det dystra uttrycket i Sullys ansigte och
på den flyktiga blekhet, hvilken blixtsnabbt
drog öfver Henriks anletsdrag, förstod hvar
och en, det en scen af intresse skulle komma
att ega rum.
Med hastiga, fastän afmätta steg inträdde
Katarina af Lothringen uti galleriet, och rik-
tande den ursinniga blicken på de församlade
hofmännen tvingade hon dem alla att buga
sig ända till golfvet.
Hertiginnans första ögonkast sökte konun-
gen, som satt vid spelbordet och sakta sam-
talade med ministern och den vakthafvande
gardeskaptenen, hvilka stodo på ömse sidor
om hans stol. De begge ädlingarne aflägs-
nade sig snart och Henrik började åter, utan
att genom ett enda tecken förråda det han
visste af hertiginnans närvaro, sitt spel.
Likgiltig för det synbara förakt, som lästes
på allas ansigten, närmade madame de Mont-
pensier sig hastigt spelbordet, och den djupa
tystnad, som efterträdde det högljudda sorl,
hvilket helsat den värda damens ankomst, un-
derrättade konungen om att han nu borde
vända hufvudet.
Sire, utropade hertiginnan redan på af-
stånd, oaktadt min sjuklighet har jag ändå
icke kunnat underlåta att sjelf komma hit för
att lyckönska ers majestät ...
Konungen afbröt henne genast; det vänliga
och godmodiga leendet, som vanligtvis lekte
kring hans läppar, hade helt och hållet för-
svunnit, och Fd hans panna hvilade ett strängt
allvar. Henrik IV var af en häftig natur, men
han egde tillräckligt mycken sjelfbeherrskning
för att alltid kunna bibehålla fördelarne på
sin sida.
En dödstystnad uppstod i galleriet.
Om jag väntade mig en visit i aftom, sade