Dexäa hädet ötet rådande jinnesstämning up sökte äfven mede tt göra den vetenskapliga san verkningen låttarsfech mera fruktgifvande. Öfverl raren Daa hade i den etnologiska sektionen teckn: sig för tvenne föredrag, hvilka voro bland dem, soi af brist på tid ej kommo till verkställighet. Af des: hade just det ena till föremål att anvisa sådana mt del. Alldenstund tiden för sektionens sammankom: var nära till ända, utbad sig öfverläraren) blott e par minuters uppmärksambet, för att antyda inne hållet af dessa föredrag. Det andra af dem inne höll de här ofvanföre uppgifne trenne punkterna. D tvenne första af dessa kunna fattas och förordas sig sjelfva; läsningen af broderländernas litteratur skolorna har nu äfven i vår konung vunnit en mål: man, och vi skola endast till öfverflöd anmärka, a författaren med uttrycket dansk-norsk har velat be teckna vårt nuvarande skriftspråk och icke förnek berättigandet till ett eget norskt språk, som i sinor tid kan blifva att läsa i danska skolor lika väl sor danska språket i våra. Och hvad tredje punkten be träffar, vilja vi framhålla hvad talaren muntligen ar märkte, att han dermed väsentligen syftade att f införd en sådan studiefrihet mellan de nordiska uni versiteten, som finnes i Tyskland, och som visat si så utomordentligt gagnelig, så att ett vitsord af e Örsted eller Berzelius om framsteg i en vetenska icke, såsom det efter närvarande förhållande är be skaffadt, skall vara betydelselöst vid de andra nor diska universiteten, hvarjemte han för öfrigt medgal att detta förslag kräfde vidlyftiga samt noggrann undersökningar och förberedelser. Med den an märkning, att nämde förslag antagligen icke behöf ver stå i strid med de särskilta ländernas infödings rätt, vilja vi förorda detsamma tillika med de öf riga samt de af kandidaten G. A. Krobg vid Upsala mötet framstälda punkter till uppmärksamhet och vi dare grundlig, men blott icke för långsam behand ling. Utrymmet förbjuder oss i dag uppehålla os längre vid detta ämne. Vi vilja endast hemställa om icke vid hvardera universitetet kunde tillsätta en komit af lärare och studerande, som kunde ho regeringarne föreslå för saken nödiga åtgärder. V vilja derjemte erinra om en annan utväg att be främja dessa och dylika, för hela norden vigtiga före mål. Som bekant är, blef för några år sedan, vi en sammankomst i Danmark, stiftad en nordisk Ia rareförening i likhet med naturforskarnes. Så vid vi erinra oss, blef det öfverlemnadt till den norsk: komiten (skolföreståndaren H. Nissen, öfverlärarnt Daa och Knudsen) att föranstalta nästa möte. Skull det icke, med erkännande af hvad härvid kan ver kas för den nordiska saken samt den framgång hvaraf denna under mellantiden varit i åtnjutande låta sig göra, att ånyo tillvägabringa ett dylikt möte t. ex. till nästa år, i Kristiania eller Göteborg ?, RE — För bedömande af den närvarande ställningen i Spanien och den företrädesvis verkande orsaken till den senaste hvälfningen derstädes, kunna sjelfva de officiella handlingar, hvilka numera kommit oss tillhanda, tjena till någon upplysning. Af dessa handlingar anföra vi den bulletin, som efter Esparteros störtande utfärdades i den officiella tidningen i Madrid den 15 dennes af den då nybildade ODonnelska ministerens Denna bulletin har följande lydelse: Till följd af meningsskiljaktigheter mellan åtskilliga medlemmar af det kabinett, der hertigen af Victoria (Espartero) fört ordet, ha grefven af Lucena (ODonnel) och inrikesministern, Patricio de la Escosura, erbjudit H. M. drottningen sina afskedsansökningar. Sedan frågan länge blifvit afhandlad i ministerrådet under hertigens af Victoria ordförandeskap, och sedan denne erhållit drottningens order, hölls en ny konselj på slottet, der H. M. i egen person presiderade. I denna konselj afgaf hertigen den mening, att hrr ODonnel och Escosura borde på en gång afgå, eller ock, att båda borde bibehålla sina portröljer. Då detta befanns omöjligt, öfverlemnade ertigen af Victoria och de öfriga ministrarne sina afskedsansökningar till drottningen. H. M. drottningen, lifvad af de visa och försonande afsigter, hvaraf hon städse gifvit så lysande prof och synnerligen under den tid som den senaste ministeren styrt staten, har täckts en, två, ja, ända till trenne gånger be konseljpresidenten att bibehålla sitt embete sedan tvisten emellan krigsoch inrikesministrarne blifvit afgjord på det sätt, som kunde synas hennes ansvarige rådgifvare lämpligast, eller ock på det lätta och bestämda sätt, som förestafvades af vigtiga och klara skäl. Men hertigen af Victoria framwhärdade i sitt beslut att ta afsked, och yckades förmå alla sina embetsbröder att följa exemet. H. M:t drottningen, på hvilken denna upplösning gjorde ett smärtsamt intryck, fann för godt efter tre timmars förlopp, som det af oss beskrifna uppträde varat, att antaga general Esparteros och de öfriga ministrarnes afsked med undantag af grefvens af Lusena (ODonnel) åt hvilken hon täektes uppdraga att bilda ett nytt kabinett. General ODonnel, genomträngd af nödvändigheten att vid de kinkiga omständigheter, hvarunder sista ministåren lemnat makten, ej lemna nationen utan regering, har inhämtat drottningens order, och syselsätter sig nu (kl. 4 på morgonen) med att fullsöra det kungliga uppdraget. Han hoppas snart för Irottningen och nationen kunna tillkännagifva slutet på den ministeriella krisen, medelst bildandet af en ninistör, emotsvarande opinionens anspråk på ordning och frihet, hvilka hon har rätt att vänta af regeringen.o Häruppå afgåfvo den nya ministerens alla ledamöter till drottningen an skriftlig förklaring, hvaruti de efter att ha yttrat sig öfver nödvändigheten af en förändring i regeringssystemet, undertryckandet af alla upplösande elementer inom staten, samt en koncentrering f verkställande makten och dess obevekliga enhet, föreslå ett dekret om Spaniens alla provinsers förklarande i belägringstillstånd, ett lekret, som derpå undertecknades af drottningen. an känner redan, att alltsammans nu likasom 1843 varit en sammansvärjning af en ller två ledmöter inom kabinettet emot det iberala partiet; att drottningen nu likasom lå deltagit i denna intrig, ehuru hon hela iden förut låtsat älska Espartero och hata YDonnel, hvilken senare å sin sida före statskuppen sagt alla, att det var han, som komne att taga afsked. Man berättar, att Esparero, då han för flere månader sedan erhöll in omständlig underrättelse om de intriger Irottningen, konungen och ODonnel förehade ill hans störtande, icke velat tro på en sålan låghet. Huru ! hade han yttrat, ODonel, som jag förlåtit allt det onda han gjort nig — den skyddsling jag befordrat, då han å väl behöfde det — den vän, på hvilken pe . a 4 PR FE