Dexäa hädet ötet rådande jinnesstämning up
sökte äfven mede tt göra den vetenskapliga san
verkningen låttarsfech mera fruktgifvande. Öfverl
raren Daa hade i den etnologiska sektionen teckn:
sig för tvenne föredrag, hvilka voro bland dem, soi
af brist på tid ej kommo till verkställighet. Af des:
hade just det ena till föremål att anvisa sådana mt
del. Alldenstund tiden för sektionens sammankom:
var nära till ända, utbad sig öfverläraren) blott e
par minuters uppmärksambet, för att antyda inne
hållet af dessa föredrag. Det andra af dem inne
höll de här ofvanföre uppgifne trenne punkterna. D
tvenne första af dessa kunna fattas och förordas
sig sjelfva; läsningen af broderländernas litteratur
skolorna har nu äfven i vår konung vunnit en mål:
man, och vi skola endast till öfverflöd anmärka, a
författaren med uttrycket dansk-norsk har velat be
teckna vårt nuvarande skriftspråk och icke förnek
berättigandet till ett eget norskt språk, som i sinor
tid kan blifva att läsa i danska skolor lika väl sor
danska språket i våra. Och hvad tredje punkten be
träffar, vilja vi framhålla hvad talaren muntligen ar
märkte, att han dermed väsentligen syftade att f
införd en sådan studiefrihet mellan de nordiska uni
versiteten, som finnes i Tyskland, och som visat si
så utomordentligt gagnelig, så att ett vitsord af e
Örsted eller Berzelius om framsteg i en vetenska
icke, såsom det efter närvarande förhållande är be
skaffadt, skall vara betydelselöst vid de andra nor
diska universiteten, hvarjemte han för öfrigt medgal
att detta förslag kräfde vidlyftiga samt noggrann
undersökningar och förberedelser. Med den an
märkning, att nämde förslag antagligen icke behöf
ver stå i strid med de särskilta ländernas infödings
rätt, vilja vi förorda detsamma tillika med de öf
riga samt de af kandidaten G. A. Krobg vid Upsala
mötet framstälda punkter till uppmärksamhet och vi
dare grundlig, men blott icke för långsam behand
ling. Utrymmet förbjuder oss i dag uppehålla os
längre vid detta ämne. Vi vilja endast hemställa
om icke vid hvardera universitetet kunde tillsätta
en komit af lärare och studerande, som kunde ho
regeringarne föreslå för saken nödiga åtgärder. V
vilja derjemte erinra om en annan utväg att be
främja dessa och dylika, för hela norden vigtiga före
mål. Som bekant är, blef för några år sedan, vi
en sammankomst i Danmark, stiftad en nordisk Ia
rareförening i likhet med naturforskarnes. Så vid
vi erinra oss, blef det öfverlemnadt till den norsk:
komiten (skolföreståndaren H. Nissen, öfverlärarnt
Daa och Knudsen) att föranstalta nästa möte. Skull
det icke, med erkännande af hvad härvid kan ver
kas för den nordiska saken samt den framgång
hvaraf denna under mellantiden varit i åtnjutande
låta sig göra, att ånyo tillvägabringa ett dylikt möte
t. ex. till nästa år, i Kristiania eller Göteborg ?,
RE
— För bedömande af den närvarande ställ-
ningen i Spanien och den företrädesvis ver-
kande orsaken till den senaste hvälfningen
derstädes, kunna sjelfva de officiella handlin-
gar, hvilka numera kommit oss tillhanda, tjena
till någon upplysning. Af dessa handlingar
anföra vi den bulletin, som efter Esparteros
störtande utfärdades i den officiella tidningen
i Madrid den 15 dennes af den då nybildade
ODonnelska ministerens Denna bulletin har
följande lydelse:
Till följd af meningsskiljaktigheter mellan åtskil-
liga medlemmar af det kabinett, der hertigen af
Victoria (Espartero) fört ordet, ha grefven af Lucena
(ODonnel) och inrikesministern, Patricio de la Esco-
sura, erbjudit H. M. drottningen sina afskedsansök-
ningar. Sedan frågan länge blifvit afhandlad i mi-
nisterrådet under hertigens af Victoria ordförande-
skap, och sedan denne erhållit drottningens order,
hölls en ny konselj på slottet, der H. M. i egen per-
son presiderade. I denna konselj afgaf hertigen den
mening, att hrr ODonnel och Escosura borde på en
gång afgå, eller ock, att båda borde bibehålla sina
portröljer. Då detta befanns omöjligt, öfverlemnade
ertigen af Victoria och de öfriga ministrarne sina
afskedsansökningar till drottningen.
H. M. drottningen, lifvad af de visa och försonan-
de afsigter, hvaraf hon städse gifvit så lysande prof
och synnerligen under den tid som den senaste mi-
nisteren styrt staten, har täckts en, två, ja, ända till
trenne gånger be konseljpresidenten att bibehålla
sitt embete sedan tvisten emellan krigs- och inrikes-
ministrarne blifvit afgjord på det sätt, som kunde
synas hennes ansvarige rådgifvare lämpligast, eller
ock på det lätta och bestämda sätt, som förestafva-
des af vigtiga och klara skäl. Men hertigen af Vic-
toria framwhärdade i sitt beslut att ta afsked, och
yckades förmå alla sina embetsbröder att följa exem-
et.
H. M:t drottningen, på hvilken denna upplösning
gjorde ett smärtsamt intryck, fann för godt efter tre
timmars förlopp, som det af oss beskrifna uppträde
varat, att antaga general Esparteros och de öfriga
ministrarnes afsked med undantag af grefvens af Lu-
sena (ODonnel) åt hvilken hon täektes uppdraga att
bilda ett nytt kabinett.
General ODonnel, genomträngd af nödvändigheten
att vid de kinkiga omständigheter, hvarunder sista
ministåren lemnat makten, ej lemna nationen utan
regering, har inhämtat drottningens order, och sys-
elsätter sig nu (kl. 4 på morgonen) med att full-
söra det kungliga uppdraget. Han hoppas snart för
Irottningen och nationen kunna tillkännagifva slutet
på den ministeriella krisen, medelst bildandet af en
ninistör, emotsvarande opinionens anspråk på ordning
och frihet, hvilka hon har rätt att vänta af regerin-
gen.o
Häruppå afgåfvo den nya ministerens alla
ledamöter till drottningen an skriftlig förkla-
ring, hvaruti de efter att ha yttrat sig öfver
nödvändigheten af en förändring i regerings-
systemet, undertryckandet af alla upplösande
elementer inom staten, samt en koncentrering
f verkställande makten och dess obevekliga
enhet, föreslå ett dekret om Spaniens alla pro-
vinsers förklarande i belägringstillstånd, ett
lekret, som derpå undertecknades af drott-
ningen.
an känner redan, att alltsammans nu li-
kasom 1843 varit en sammansvärjning af en
ller två ledmöter inom kabinettet emot det
iberala partiet; att drottningen nu likasom
lå deltagit i denna intrig, ehuru hon hela
iden förut låtsat älska Espartero och hata
YDonnel, hvilken senare å sin sida före stats-
kuppen sagt alla, att det var han, som kom-
ne att taga afsked. Man berättar, att Espar-
ero, då han för flere månader sedan erhöll
in omständlig underrättelse om de intriger
Irottningen, konungen och ODonnel förehade
ill hans störtande, icke velat tro på en så-
lan låghet. Huru ! hade han yttrat, ODon-
el, som jag förlåtit allt det onda han gjort
nig — den skyddsling jag befordrat, då han
å väl behöfde det — den vän, på hvilken
pe . - a 4 PR
FE