DEN SKÖNA GABRIELLA),
AF
AVEETE HAQVRT.
ÅTTONDE DELEN.
IH.
Faderns hämd.
Gubben räckte honom p:pperet utan att
svara. La Ramåe fattade det med vild häf-
tighet och förde det hånleende till den flad-
drande ljuslågan — en sekund senare var den
af Henrik IV äskade förklaringen blott aska.
Utmattad till kropp och själ af den våld-
samma sinnesskakningen, närmade den för-
tviflade fången sig derefter länstolen, men den
olycklige faderns ord uppdykade hastigt i hans
minne, och han ryste för att intaga samma
pate gom hans arma offer fordom innehaft.
na tjock slöja utbredde sig för hans ögon,
hans hufvud nedsjönk mot bröstet, och han
stannade orörlig midt på golfvet, omgifven af
de uppmärksamme soldaterna.
Sådan var den dystra tafla, som dagens för-
sta strålar belyste uti lilla Chåtelet.
Trogen sitt löfte, väntade Espåranee på det
bestämda stället. Henriette hade hörsammat
hans befallning, att i en bärstol åtfölja de
för la Ramåes räkning bestämda hästarne,
oeh gömd uti en af de närliggande gatorna,
afvaktade hon nu, under Pontis uppsigt, sin
hatade älskares ankomst.
Vid den öfverenskomna signalen närmade
sig Esperance Chåtelet, i hopp att få se fån-
gen komma ned, men ingen la Ramåo syntes
) Se A. B. n:o 54, 8, 57, 59, 69, 62—64, 68—58,
72, 74, 75—73, 81—90, 92—100, 102, 103,
105—108, 110-—114, 116—119, 122 —132, 134,
135, 137, 140—170.