DEN SKÖNA GABRIELLA), AF AVEETE HAQVRT. ÅTTONDE DELEN. IH. Faderns hämd. Gubben räckte honom p:pperet utan att svara. La Ramåe fattade det med vild häftighet och förde det hånleende till den fladdrande ljuslågan — en sekund senare var den af Henrik IV äskade förklaringen blott aska. Utmattad till kropp och själ af den våldsamma sinnesskakningen, närmade den förtviflade fången sig derefter länstolen, men den olycklige faderns ord uppdykade hastigt i hans minne, och han ryste för att intaga samma pate gom hans arma offer fordom innehaft. na tjock slöja utbredde sig för hans ögon, hans hufvud nedsjönk mot bröstet, och han stannade orörlig midt på golfvet, omgifven af de uppmärksamme soldaterna. Sådan var den dystra tafla, som dagens första strålar belyste uti lilla Chåtelet. Trogen sitt löfte, väntade Espåranee på det bestämda stället. Henriette hade hörsammat hans befallning, att i en bärstol åtfölja de för la Ramåes räkning bestämda hästarne, oeh gömd uti en af de närliggande gatorna, afvaktade hon nu, under Pontis uppsigt, sin hatade älskares ankomst. Vid den öfverenskomna signalen närmade sig Esperance Chåtelet, i hopp att få se fången komma ned, men ingen la Ramåo syntes ) Se A. B. n:o 54, 8, 57, 59, 69, 62—64, 68—58, 72, 74, 75—73, 81—90, 92—100, 102, 103, 105—108, 110-—114, 116—119, 122 —132, 134, 135, 137, 140—170.