Elayton har nemligen framlagt en skrifvelse,
fvilken han åtta veckor före fördragets un-
dertecknande tillsändt sir Henry Bulwer, och
hvari han uttryckligen förklarar, att han ta-
ger ordet i båda de bemärkelser det eger:
w take och to keep possession. Grefve Cla-
rendon måste hafva känt denna skrifvelse,
måste alltså ha talat emot bättre vetande, då
-han i öfverhuset förklarade, att han funnit sig
öfverraskad, då hr Buchanan framträdde med den
nya tolkningen, att fördraget förpliktade Eng-
land att äfven afträda de besittningar det
hade i Centralamerika. Det är karakteristiskt
för den engelska pressen, att de ej med en
enda stafvelse omnämner denna af Clayton
lemnade upplysning.
Engelska flottan vid amerikanska kusterna
förstärkes fortfarande.
Om parlamentets legislativa verksamhet är
icke mycket att säga; den har hufvudsakligen
medfört blott negativa resultater. Nästan alla
regeringens förslag ha blifvit förkastade; men
den konstitutionella finkänsligheten har blif-
vit till den grad förslöad, att ministeren icke
tager någon notis om alla dessa nederlag.
Helt oförmodadt har blifvit framlagd en lag,
som ansenligt förstärker kustbevakningen, som
hittills tjenat endast till hämmande af smugg-
ling, och förvandlar den till en reserv för
flottan. Ministeren och pressen ha såsom mo-
tiv för denna åtgärd hufvudsakligen häntydt
derpå, att Frankrike förmedelst konskriptio-
nen disponerar 60,000, i nödfall 90,00) ma-
troser för örlogsflottan.
Om ryktet säger sant, skola svenskarne in-
nan kort hafva nöjet se ibland sig en med-
lem af den för dem så dyrbara Sadleirska
familjen, mr James Sadleir, en broder: till den
svenske jernvägsdirektören John Sadleir. Jag
kunde berätta er mycket om denne herre,
men vill inskränka mig till det, som förekom-
mit inför rätta. Jag tror mig iett föregående
bref ha omnämt, att den Sadleirska. banken
i Tipperary, kort förut innan den instälde sina
betalningar, offentliggjort ett lysande bokslut
och utbetalt en: betydlig dividend. Vid sin
redogörelse för bankens affärer uppläste do-
maren ett bref från den nu aflidne John till
sin broder James, hvilket blifvit funnet bland
bankens papper. Det var skrifvet mot slutet
af förlidet år och innehöll en anvisning, hu-
ruledes det bokslut, som skulle för bolags-
männen framläggas, borde affattas. Ehuru vid
den jättelika utveckling, som rörelsen i Lon-
don erhållit, äfven vingleriet utvecklat sig till
motsvarande proportioner, så är dock den all-
männa meningen enig derom, att en så kall-
blodig skurkaktighet i bankaffärer aldrig till-
förene förekommit. John Sadleir bekymrar
sig icke det minsta om, huru mycket pennin-
som finnes, huru de äro placerade, huru
stort aktieegarnes antal och beloppet af deras
insatser är, utan han föreskrifver sin broder
helt kallblodigt, hvilka siffror och summor
han skall uppgifva — alla gripna helt och
hållet ur luften — oeh tillägger för att lugna
brodern, att londonerbankerna göra på sam-
ma sätt, och att,om man utsätter rätt många:
aktieegare med rätt betydliga insatser, så pläga
siffrorna med tiden blifva bona fide, d. v.
s. pläga aktieegare och insatser infinna sig.
Jag behöfver icke nämna, hvilka saker som
vid en sådan affärsverksamhet förekommit,
huru många kriminella anklagelsepunkter, som
under konkursförhandlingarne måste komma
å bane. Men bröderne Sadleir hade dessutom
inlåtit sig i betydliga egendomsspekulationer,
för hvilka isynnerhet grefve Kingston fallit
offer. Den Kingstonska familjen är sedan
mansåldrar bekant för sina kostsamma vur-
merier för åtskilliga saker. En af familjens
medlemmar utgaf en bok om Mexiko, så dyr-
bar, att hvarje exemplar stod honom till
100 guinger; då inga köpare infunno sig, må-
ste han bortskänka den. En annan skuld-
satte sina gods för att uppföra ett stor-
artadt hospital för fattige adelsmän — må-
hända en gång en tillflyktsort för hans af-
komingar. Den nuvarande grefvens far lät
åt sig uppbygga ett underbart slott, efter mön-
stret af Alhambra, och betäckte höjderna rundt
omkring med exotiska växter. Men allt detta
var sparsamhet i jemförelse med den nuva-
rande grefvens infall att högtidligen öfver-
låta förvaltningen af sin förmögenhet åt John
Sadleir. Hittills ha blott spridda upplysnin-
gar erhållits om detta my:steriösa förhållande
och det sätt, hvarpå Sadleir begagnat sig deraf,
dock redan tillräckligt för att gifva allmänna
åklagaren mycket att skaffa. Men trots de
upplysningar, som vid hvarje domstolsförhand-
ling erhöllos, och oaktadt Jamez Sadleirs med-
brottslighet längesedan låg i klar dag, rörde
sig icke allmänna åklagaren — en personlig
vän till Sadleir och genom hans inflytande
befordrad till sitt innehafvande embete. Först
sedan domaren förnyade gånger vid offent-
liga sessioner uppfordrat myndigheterna att
göra sin skyldighet, begärde allmänna åkla-
aren del af bevisen mot James Sadleir. Men
essförinnan hade denne gått ombord, efter
hvad det påstås till Sverge (2). Saken bragtes
till tals i underhuset, men nedtystades na-
turligtvis. Allmänaa åklagaren (attorny ge-
neral) påstod, att ingen lag funnes, enligt hvil-
ken flyktingen kunde straffas, och vederlade
sjelf detta otroliga påstående genom den för-
säkran, att han Tikväl beslutat anställa en kri-
minalprocess, men olyckligtvis kommit för
sent. Jag har redan en gång förut fästat
uppmärksamheten på det demoraliserande infly-
tande, som irländarne utöfva på allt, som med
dem kommer i beröring; och dock skall hvarje
ny styrelse nödgas köpa deras understöd.
C. IL D.