vindskammaren finner ni allt hvad som behöfs dertill, och innar ni aflägsnar er kommer guvernören sjelf upp för att se efter om ai affattat den i passande ordalag., Kommer guvernören upp? Jay svarade Espårance, och en ofrivillig frossa skakade hans lemmar vid tanken p att dessa iegge män, hvilka aldrig hade bort möta hvarandra, om en stund skulle stå ansigte mot ansigte. Guvernören är en vänlig gubbe, hvars godhet emot fångarne är väl bekant för alla dem, som någonsin vistats på chåtelet, och dessutom är han herr de Crillon, till hvilken han lärer stå i någon slags tacksamhetsskuld, med lif och själ tillgifven. Känner ni icke den gamle ädlingen? Nej, jag vet mig aldrig ha sett honom... när jag kom hit, var jag så förvirrad att jag ej såg någonting... men jag vill påminna mig att fångvaktaren en gång sade att han var hugenott. Hugenott eller katolik, det blir alldeles precist detsamma, bara han låter er rymma ! utropade Esprance med svidande hjerta. Jag nämde det också endast af en orsak, inföll la Ramåe. En hugenott torde möjligtvis med ondt öga se den Valois, hvars far tillstälde Barthelemynatten, komma undan. Ni skall ju erkänna att ni icke är en Valois, vet jag! utbrast Espårance häftigt. Men låtom oss nu afbryta detta samtal. Ni har icke ett enda ord att säga åt guvernören, och han skall ganska säkert icke öppna munnen till er... När han har fått förklaringen, så sr han sin väg, var öfvertygad om det! Men hvarför kan jag icke få gifva er den strax ? frågade la Ramde oroligt. Esperance förvånades öfver denna envisa enträgenhet. Var det en olycklig aning, som eref den arme fången till att påskynda tiden? Jag tredde mig göra väl uti att först skän