— Vi hafva för någon tid sedan uttalat vår
uppfattning af det sätt, hvarpå riksdägsmännen
af borgareståndet vid 1854 års riksmöte i-all-
mänhet fullgjorde sina åligganden. Denna
öfversigt har, naturligtvis. icke kunnat falla
alla i smaken. Från flera håll hafva vi äfven
inhämtat, att, starka bearbetningar pågått för att
åstadkomma ett, såsom det heter, medgörligt
borgarestånd. Detsvar att förvänta, det också
hufvudstadens representantval härvid icke skulle
lemnas alldeles oförsökta, ehuru. man här i
närheten af hofvet och de diplomatiska Kret-
sarne. ansett sig böra iakttaga en finare taktik.
Det kunde här ej- komma i fråga att bestänrdt
för valmännen antyda, det regeringen önskade
en medgörligare riksdagsman än exempelvis!
hr Rinman. Sådant häde varit alltför plumpt.;
Man har istället beklagat hr Schwtn för de för
orättande yttranden, som om honom förekommit
i allmänna tidningar, Både med hänsyn tillkans
riksdagsmannackap och håns omtalade kandida
tur till konseljen: Någon upprättelse borde för-
unnas den,.som så väl i affärsverksamhet som:
i lefnadssätt på ett så lysånide sätt represen-i
terar Stockholms börs. . Denna upprättelse
skulle nu bestå deruti, att hr Schwan idke
blott erhölle enhällig kallelse, utan äfven finge
så godt som sjelf bestämma; hvem som jemte
honorA skulle representera grosshandelskåren.
Hr Rinman skulle således gifvas till pris åt
hr Schkwans envälde: - 5
De ifrigaste hafva sträckt sina förhopp-
ningar ännu längre, i det de hoppats att
äfven kunna få magistratspersonerne eller ät-
minstone en mera bland dem åf det önsk-
liga färgen. Det hade varit fåfängt att för-
söka sin lycka mot hr Gråås anseende och
ovanliga förmåga, men hr Brodin kunde ju
möjligen utträngas, om man förstode sig väl
på saken, — För att vinna detta syftemål har
man begagnat den gamla kända regeln att
splittra för att herrska; Nu visste man mer
än väl, att det icke gick för sig att för-
må kårens äldre mest aktade medleminar
att helt enkelt äfdanka hr Rinman för detatt
han ej lyckats vara hr Schwan till nöjes. Man
började derföre med att i sina påstötningar fråm-
draga förkoppningarne, att hågön af de ak-.
tade män; som förut med heder vårit riks
dagsmän för Stockholm, nu skulle befintas
hugade åter emottagå uppdraget. Månger
lyssnade gerna till framställningen att återp
vallistorna uppföra sådana elektorer, söm kund
anses hugade att insätta ettdera af namnen
Schartau eller And. Berg. Mön nu lärer ge-
nom kollationering hä upptäckts, attfrån ct
och samma håll till några uppgifvits Schwan
och Schartau, och till andra Schwan och 4nä.
Berg. Genom en dylik splittring skulle då
blifva junkerpartiet möjligt (ty äfven Stock-
holms börs har sitt junkerparti) ätt få plurå-
litet åt sin Kandidat, hr Ddvid Erskine j:r.
hvars förtjenster om samhället väl äro hel
och hållet öbekanta, men som deremöot lärer
vara desto mera Bemmästadd både i det högre
frimureriet öch i: vestra stottsflygeln: 977
Vi skulle af skyldig granlagenhet för e!
erson; som ickt ännu uppfrädt såsom offert
ig man, och söm icke sjelf veterligen gift:
sig tillkänna säsom aspirant, hafvå afHållitöss
från allt yttrande ori borie relativa kompetens
till det vigtiga uppdrag, hvarom bär är fråga,
så framt icke en annän tidning (Folkets Röst)
nyligen bad? kungjort och på det amplaste
sätt förordat Hr D. Erskine j:ors kandidatur
å såmma gång, som den sökte att hedsätta
hr Rinmåns förtjenister. Vi hafva vid sådant
förHåflandE ansett det vara en skyldigHet att
närmare efterforska, hvaruti dett. nye kåndi-
datens öfverväganlde förtjerister skulle bestå
och at öppet uttala den öfvertygelse, hvar