tjenare ibland: våra skandinaviska bröder, så bör nämde professer äfven gifva undervishing i det skandinaviska språket och litteraturen, oeh han skall också under universitetsstyrelsens ledning lemna sådant biträde i andra lärdomsämnen, som nödvändigheten kan fordra och icke strider emot de plikter, som ofvanföre blifvit bestämda; 2:0 att af professorn skall fordras att han högtidligen lofvar, att lära i öfverensstämmelse med Guds ord och den Augsburgiska bekännelsen, innan han kan inställas i sitt embete eller vara berättigad till de förmåner och privilegier, som åtfölja detta professorat; 3:o att synoden för Norra Illinois förbehåller sig rätt att föreslå den person, som skall utnämnas till ofta omtalade professorat, och att synoden härvid skall rätta sig efter de önskningar, som uttalas af flertalet bland de skandinaver, hvilka representeras i denna synod eller i någon annan evangelisk-lutersk synod, som tager del i styrelsen och underhållet af den lärdomsanstalt, i hvilken skandinaverna äro representerade; samt att svenskarne och norrmännen alltid skola hafva lika rättigheter och privilegier i allt som rörer sagde prefessorat. Rilsdagsmannavalen. Borgareståndet. Enligt Svenska Tidningen med telegraf tillhandakommen underrättelse har borgmästaren Stolpe i går blifvit enhälligt vald till riksdagsman för Arboga. Bondeståndet. Vid den 14 dennes anstäldt val till riksdagsman för bondeståndet i Tjust härad valdes hemmansegaren Anders Magnus Andersson Boda. I öfrigt tillföllo röster hr v. häradshöfding E. M. Andersson och förre riksdagsmannen Per Bengtsson. Arfvodet bestämdes till 3: 32 bko för dagen. —— — Rörande de stundande, riksdagsmannavalen yttrar Öresundsposten följande begrundansvärda ord: Snart skola valkollegierna sammanträda för att välja riksdagsmän. På många ställen förmärkes vederbörandes finger, utpekande hvilka som böra väljas och hvilka som icke böra väljas. Om ej alla tecken bedraga, är man denna gång angelägnare än någonsin att få till ombud personer, som gå systemets ärender. Systemets utländska politik har väl fått en antirysk riktning, och i detta afseende torde nationen hafva skäl till belåtenhet, riktningen må au hafva sin grund i rent nationella eller dynastiska intressen, troligen i bådadera. Men hvad de inländska frågorna angår, tycks regeringen hittills ej vara sinnad att beträda en folkligare bana eller sluta sig till den stora majoriteten inem landet. Väl förkunna mer oeh mindre officiella organer att ministåren ämnar återkalla ett och annat folkfientligt och frihetsvidrigt förslag, som vid förra riksdagen blifvit utsläppt; men hvem kan tro på något dylikt, helst t. ex. den embetsman, som kontrasignerat förslaget om tryekfrihetens borttagande ur grundlagen, ännu sitter qvar såsom rikets förste minister? Men em man oek å ena sidan är nitisk att få riksdagen sammansatt så att dess verksamhet kan ledas att sekundera allenastyrelsen och kamarillan, ankommer det dock ännu alltid på valkorporationerna atti sista ögonblieket draga ett streck öfver beräkningarne samt till riksdagen sända män med insigt, karaktersfasthet och sant konstitutionella tänkesätt. Det är sålunda de respektive kommunerna sjelfva som hafva landets öde i sin hand. Det beror på dem huruvida de vilja välja deputerade, som kunna kommenderas att rösta, eller fria män, för hvilka fäderneslandets väl är heligare än hvarje lystringsord från höjderna eller från kamarillans hejdukar. Vi bafva ofta hört uttalas den satsen, att man bör välja den och den, emedan han är vän med den och den, står väl hos den och den ministern, hos konungen o. s. v., samt derföre är i tillfälle att bereda kommunen anslag, understöd, lån eller dylikt. Ingen äåsigt är emellertid orimligare än denna, emedan den, tillämpad, skulle göra hela staten till ett aggregat af enskilta intressen, utan enhet och samband. Det blefve i sjelfva verket en återgång till naturtillståndet, allas krig emot alla, och sedan de stora kommunerna och intressena blifvit tillfredsstälda, skulle i allmänhet de mindres förfäktare stå missbelåtna öfver att för egen del hafva verkat förgäfves. Och ett dylikt äflande efter fördelar åt en viss kommun är dessutom högst lumpch när det sker på bekostnad af vigtigare intressen. mellertid bafva ofta folkombuden låtit förleda sig att för fagra löften om enskilta eller kommunala fördelar offra sitt fäderneslands högre och högsta. WVisserligen blifva sådane af historien brännmärkte, men följderna af deras beteende verka skadligt i årtionden, stundom århundraden och hindra framåtskridandet. Man talar också om vigten af att kunna representera, och föreställer sig dervid, att en representant hufvudsakligen behöfver hafva ett gentilt maner, kunna med en viss elegans visa sig i sällskaper, tala ledigt o. s. v., oaktadt dylika egenskaper äro af ett relatift underordnadt värde. Hvad en riksdagsman behöfver är i första rummet kärlek för de värf ban åtager sig, insigt i de ämnen som förekomma, urskiljningsförmåga vid bedömandet af hvarandra korsande meningar, sjelfständigbet och orubblighet i karakteren samt energi och vaksamhet. Mindre nödigt är att han kan hålla tal i ståndet. Man finner ofta de mest inflytelserika representanter vara ganska fåordiga. Dessa sanningar torde ej böra förbises. Dessutom måste vi i allmänhet ogilla embetsmäns inväljande i vår nuvarande representation, så framt de icke förut gjort sig kända såsom särdeles frisinnade och solida karakterer. Härmed hafva vi ingalunda velat gifva embetsmannaklassen någon släng, men alldenstund den ena statsmakten, konunn, tillsätter embetsmän, är det olämpligt att de representera den avdra, folket, åtminstone i vår representation.