gång alltid undgå att känna sig litet häpen
vid så der alldeles oväntade händelser.s
Under det att chevalieren talade, hade la
Ramåe åter samlat sina ideer, liksom dessa
stridskämpar, hvilka, sedan de en gång blif-
vit nedkastade till marken, djerft resa sig och
skickligt uttänka nya medel till eget försvar
och motståndarens fall.
Det gör mig ondt, sade han, men j haf-
ven verkligen begått en så öfverdådig hand-
ling, att j omöjligen kunnen undgå ert öde.n
sperance rörde sig icke, Pontis log hån-
fullt, och Crillen skakade sakta på hufvudet.
Tro ieke det, unge man, sade den tappre
chevalieren.e :
Jag ber om förlåtelse, ni har sjelf sagt att
det berodde af mig att få lefva eller icke.
Det är sant.
Nåväl, då består ju er hela kalkyl deri,
att ni sagt er, det jag förmodligen af fruk-
tan för döden skulle tiga.n
Det hafva vi i sanning tänkt.
Om jag nu verkligen tege, hvad skulle i
så fall blifva af mig?... och om jag icke
tege..s, nå, då skullen j döda mig, det han;
redan sagt, men hvad skulle det då blifva
af er?...s
Jag förstår er icke riktigt,, sade Crillon.
Joy:om jag icke skulle skrika, så är det
naturligtvis er afsigt,; att få mig till att under-
teckna någonting, min abdikationsakt t. ex....
men huru skullen j: då bära er åt för att kom-
ma ut ur lägret 2.1: .. Om j deremot döden mig
skulle det blifva: er.ännu värre, ty. då fingen
j med mina soldater att göra... J sen såle-
des att er ställning i alla händelser icke är
afundsvärd.
Ni talar i sanning, så bra min bästa herre,
sade Crillon, att man med verkligt nöje kan
afhöra er.
Det är raöjligt, men jag önskar i alla fall