Askers och Sköllersta härader förre riksdags-
fullmäktigen Anders Pehrssor i Knäfvesta,
Sköllersta socken.
Lifegenskapen i Ryssland.
De gängse ryktena, att den nuvarande ry-
ske kejsaren skulle hafva för afsigt att vid
sin snart förestående kröning i Moskwa af-
skaffa denna mensklighetens förnedring, som
under czarväldet ännu vanärar Europa, föran-
leda en närmare uppmärksamhet på uppkom-
sten och beskaffenheten af det ryska bonde-
ståndets träldom, för hvars fullständiga infö-
rande ryssarne egentligen hafva att tacka den
äfven genom. Sverges historia bekante czar
Peter, som likväl erhållit hedersnamnet den
store. Vi återgifva derföre här det hufvud-
sakliga innehållet af en upplysande historisk
framställning af detta ämne, som nyligen blif-
vit meddelad i en tysk tidning, den i Augs-
burg utgifna Allgemeine Zeitung. —-
Böndernas lifegenskap i Ryssland uppkom
först vid en tid, då den i det öfriga Europa
redan började upphöra. Visserligen gafs det
tidigt tjenare (cholop), som voro lifegna, det
så kallade hus- och hoffolket; de utgjordes af
krigsfångar och deras efterkommande från
mongolväldets och smårikenas tider. De kun-
de användas till allt slags arbete och försäl-
jas. -Bönderne (krestianin). deremot voro af
ålder frie män, åtnjutande, såsom Karamsin
säger, full bergerlig .frihets, blott utan per-
sonlig -.afhändelig eler ärftlig jordegendom.
Jorden tillbörde nemligen hela kommunen,
icke den enskilte. Det var en naturlig kom-
murism, som låg till grund för de landtliga
förhållandena.
Visserligen stod i äldre tider äfven kem-
munernas jord och grund till namnet under
de särskilta furstarnes eller grundherrarnes
öfverhöghet; men i verkligheten begagnade
kommunen den såsom sin egen och betalte åt
grundherra en ränta, som bestod i afgifter
och hoveriprestationer samt för hvarje år be-
stämdes. Den jord, som tillhörde grundherrn,
bearbetades af hans slafvar, hus- och hoffolket.
Kommunen utgjorde på visst sätt en socia-
listisk republik. Hvarje medlem hade lika
delaf alla inkomster. Åker och äng förde-
lades och afstängdes efter de sjelfständige
männens antal; ojemnhet i förmögenheten
förhindrades genom grundsatsen att den ej
var ärftlig. Skog och vatten, jagt och fiske
förblef afskiftadt; men dess begagnande var
ieke öfverlemnadt åt godtycket, utan tid efter
annan underkastadt delning. Förvaltningen
både en patriarkalisk karakter. I spetsen för
kömmunen stod ett öfverhufvud, fadren; vid
hans sida ett råd af de äldste; de löpande
göromålen tillhörde både fadren och de äldste
kommunens namn. Fadren utöfvade den
bögsta uppsigten; för detta ändamål hade
han stor makt öfver den enskilte, men ingen
öfver kommunen. Redan de äldstes råd var
för honom en inskränkning; vid alla offent-
liga åtgärder var han bunden vid deras bifall,
Men hos kommunen låg makten; hon afgjor-
de vid sina allmänna församlingar om fördel-
ningen så väl af jorden som skatterna; hon
uppträdde mot öfverhufvudets möjliga tillta
och afsatte i nödfall fadren. Röstberättigad
i kommunalförsamlingen var hvarje sjelfstän-
dig och beskattad man.
enna författning bestod före och under
tartarväldet. Under czarisemens derpå föl-
jande strider med bojaradeln och de andlige
utvecklade sig kommunalinrättningarne med
ännu större kraft. . Jemte den säkerhet, som
kommunalförbundet garanterade den enskilte,
egde han också oinskränkt rätt att begifva sig
hvart han behagade. Efter en lagligen be-
st-md tid kunde han, om han så ville, öfver-
flytta från en ort och egendom till en annan.
Derigenom uppstod utom kommunens bönder
en klass af enskilta bönder, som dels voro
legofolk, dels arrendatorer: åt: grundherrarne,
och det utan all förskrifning (kabala) på det
mest obundna sätt. Då på många orter de
dagsverken och afgifter, som skulle utgöras
åt grundherrn; voro ganska tunga, så brukade
man icke sällan redan i de äldre-tiderna göra
bruk af denna rätt, att fritt bosätta sig annor-
städes; likväl mest sedan landet blifvit ett
rike och de storartade områdesutvidgningarne
börjat. Ty öfverflödet på land gjorde att det
blef lättare att få bättre ställning oeh vilkor.
Men småningem blef denna böndernas fri-
het antaståd och slutligen upphäfd. För-
ändringen inleddes derigenom att kommunäns
jord mer och mer blef ansedd och erkänd
såsom grundherrns verkliga egendom. Vid
slutet af 16:de århundradet togs dessutom
första steget till lifegenskapens införande. Det
var czarenx Boris Godunow, som omedelbart
före :anarkiens början måttade det första sla-
getiemot böndernas frihet:-det gällde rätten