Askers och Sköllersta härader förre riksdagsfullmäktigen Anders Pehrssor i Knäfvesta, Sköllersta socken. Lifegenskapen i Ryssland. De gängse ryktena, att den nuvarande ryske kejsaren skulle hafva för afsigt att vid sin snart förestående kröning i Moskwa afskaffa denna mensklighetens förnedring, som under czarväldet ännu vanärar Europa, föranleda en närmare uppmärksamhet på uppkomsten och beskaffenheten af det ryska bondeståndets träldom, för hvars fullständiga införande ryssarne egentligen hafva att tacka den äfven genom. Sverges historia bekante czar Peter, som likväl erhållit hedersnamnet den store. Vi återgifva derföre här det hufvudsakliga innehållet af en upplysande historisk framställning af detta ämne, som nyligen blifvit meddelad i en tysk tidning, den i Augsburg utgifna Allgemeine Zeitung. —Böndernas lifegenskap i Ryssland uppkom först vid en tid, då den i det öfriga Europa redan började upphöra. Visserligen gafs det tidigt tjenare (cholop), som voro lifegna, det så kallade husoch hoffolket; de utgjordes af krigsfångar och deras efterkommande från mongolväldets och smårikenas tider. De kunde användas till allt slags arbete och försäljas. -Bönderne (krestianin). deremot voro af ålder frie män, åtnjutande, såsom Karamsin säger, full bergerlig .frihets, blott utan personlig -.afhändelig eler ärftlig jordegendom. Jorden tillbörde nemligen hela kommunen, icke den enskilte. Det var en naturlig kommurism, som låg till grund för de landtliga förhållandena. Visserligen stod i äldre tider äfven kemmunernas jord och grund till namnet under de särskilta furstarnes eller grundherrarnes öfverhöghet; men i verkligheten begagnade kommunen den såsom sin egen och betalte åt grundherra en ränta, som bestod i afgifter och hoveriprestationer samt för hvarje år bestämdes. Den jord, som tillhörde grundherrn, bearbetades af hans slafvar, husoch hoffolket. Kommunen utgjorde på visst sätt en socialistisk republik. Hvarje medlem hade lika delaf alla inkomster. Åker och äng fördelades och afstängdes efter de sjelfständige männens antal; ojemnhet i förmögenheten förhindrades genom grundsatsen att den ej var ärftlig. Skog och vatten, jagt och fiske förblef afskiftadt; men dess begagnande var ieke öfverlemnadt åt godtycket, utan tid efter annan underkastadt delning. Förvaltningen både en patriarkalisk karakter. I spetsen för kömmunen stod ett öfverhufvud, fadren; vid hans sida ett råd af de äldste; de löpande göromålen tillhörde både fadren och de äldste kommunens namn. Fadren utöfvade den bögsta uppsigten; för detta ändamål hade han stor makt öfver den enskilte, men ingen öfver kommunen. Redan de äldstes råd var för honom en inskränkning; vid alla offentliga åtgärder var han bunden vid deras bifall, Men hos kommunen låg makten; hon afgjorde vid sina allmänna församlingar om fördelningen så väl af jorden som skatterna; hon uppträdde mot öfverhufvudets möjliga tillta och afsatte i nödfall fadren. Röstberättigad i kommunalförsamlingen var hvarje sjelfständig och beskattad man. enna författning bestod före och under tartarväldet. Under czarisemens derpå följande strider med bojaradeln och de andlige utvecklade sig kommunalinrättningarne med ännu större kraft. . Jemte den säkerhet, som kommunalförbundet garanterade den enskilte, egde han också oinskränkt rätt att begifva sig hvart han behagade. Efter en lagligen best-md tid kunde han, om han så ville, öfverflytta från en ort och egendom till en annan. Derigenom uppstod utom kommunens bönder en klass af enskilta bönder, som dels voro legofolk, dels arrendatorer: åt: grundherrarne, och det utan all förskrifning (kabala) på det mest obundna sätt. Då på många orter de dagsverken och afgifter, som skulle utgöras åt grundherrn; voro ganska tunga, så brukade man icke sällan redan i de äldre-tiderna göra bruk af denna rätt, att fritt bosätta sig annorstädes; likväl mest sedan landet blifvit ett rike och de storartade områdesutvidgningarne börjat. Ty öfverflödet på land gjorde att det blef lättare att få bättre ställning oeh vilkor. Men småningem blef denna böndernas frihet antaståd och slutligen upphäfd. Förändringen inleddes derigenom att kommunäns jord mer och mer blef ansedd och erkänd såsom grundherrns verkliga egendom. Vid slutet af 16:de århundradet togs dessutom första steget till lifegenskapens införande. Det var czarenx Boris Godunow, som omedelbart före :anarkiens början måttade det första slagetiemot böndernas frihet:-det gällde rätten