Tala fritt, om ni har något att säga oss,
fortfor generalen, omen framför allt höj icke
rösten så att ni hitför någon obehörig, ty då
skulle vi, sedan vi först, expedierat er, äfven
göra detsamma med denna person, och jag
anser så många mord öfverflödiga.
Det vore omöjligt att beskrifva la Ramåes
förskräckelse och bestörtning; det han erfor.
var dock mindre fruktan, än den hösta grad
af häpenhet... Det utomordentligt djerfva
och dåraktigt öfvermodiga idesse trenne mäns
företag beröfvade honom för några ögonblick
förståndet. Både kropp. och själ funnos ännu
qvar hos honom, det är sant, men de voro
förlamade, domnadej och liknade dessa af
åskan kalcinerade lik, hvilka, ehuru de egent-
ligen ej äro någonting annat än en hög af aska,
dock bibehålla ett sken af lif... Denna hans
domning var så fullkomlig, att han ej en gång
kände, mycket mindre kunde ha rest sig till
-motvärn, då Pontis spände:af honom hans
värjgehäng och sålunda afväpnade honom.
Småningom uppvaknade han dock ur denna
dvala, blodet började åter cirkulera i hans
ådror, och denna ovanliga naturs medfödda
mod fick ånyo öfverhanden. ;
Om j: kommit hit för att döda mig, sade
ban till sina trenne. motståndare, så. hvar-
före är det icke redan gjordt?
Detta är icke vårt ärende, svarade Crillon
lugnt, dock tveka vi ingalunda för denna
ytterlighet, om ni tvingar ;os8 dertill. .. ännu
har Jag dock icke funnit den nödvändig.
Men den kan ganska snart blifva det,
sade la Ramee, ty jag är imtet får, och äm-
nar följaktligen icke tigaj om än den första
häpenheten gjorde mig stum.
Jag tadlar er ingalunda för er förvåning,
återtog chevalieren, tvärtom, jag finner den
ganska naturlig... den tappraste kan ej en-