af de talanger och det arbete han å tjensten
nedlägger, den medelbara vinsten tillfaller
det allmänna. Deremot hämtar, i alla andra
yrken, individen den omedelbara och sam-
hället blott den medelbara vinsten af arbe-
tet. Med en ovanlig kraft bröt sig författa-
ren en ny väg, hade god framgång och skulle
visserligen icke numera vilja tillvyta sig äf-
ven. den bäst lottades bland tjenstemän ans
anspråkslösa bergning; och dock skall förfat-
taren, om han noggrant vill genomforska
sitt inre, icke kunna förneka att han, i lik-
het med hvad fallet ofta är med personer,
hvilka öfvergått på en annan lefnadsbana, hy-
ser motvilja mot dem, som qvarstannat på
den gamla banan, synnerligast mot dem, som
derå haft någon framgång; en motvilja som
utgör enda möjliga förklaringsgrunden, hvar-
före författaren skulle anlita argumenter,
stundom egnade att förvilla blott den mest
ytlige och oeftertänksamme läsare.
Författaren säger att hr K:s artiklar i Sven-
ska tidningen till fördel för tjenstemännen
troligen ansågos med välvilja af regeringen,
hvilken ständigt sökt förskaffa sina tjenste-
män, hennes pålitligaste anhängare, så stor
aflöning som möjligt, helst sådant aldrig
medför några egna uppoffringar för henne,
utan alltid skett på andras bekostnad.x
Under förutsättning att detta yttrande huf-
vudsakligen afser de civila tjenstemännen, an-
håller undertecknad att författaren och hans
läsare måtte taga kännedom af 3:ne i Sven-
ska Tidningen för den 7, 11 och 14 Juni detta
år (aftonupplagan) införda artiklar med öf-
verskrift: Om civila tjenstemäns bildning och
svårigheten att bland dem finna skickliga
personer till högre embetens beklädande.
Dessa artiklar, författade, icke af hr K., utan
synbarligen af en person vida mer än han
erfaren 1 ämnet, äro redan märkvärdiga der-
före att de kunnat erhålla plats i Svenska
Tidningen, ett blad, som, i hvad mån dess
anspråk att ej uteslutande beherskas af något
politiskt parti må vara grundade eller ej, dock
ostridigt är militärintressets organ: ty i dessa
artiklar visas nogsamt, huru grundade anled-
ningar den civila embetsmannakåren eger till
missbelåtenhet med det företräde, som från
ögre ort vid alla tillfällen egnas åt militä-
ren, och det fullkomliga förbiseende, hvarmed
de civila behandlas. : Än mera uppmärksam-
het äro dessa i Svenska Tidningen insända
artiklar värda, när man besinnar hvem-som
nödvändigt måste vara deras författare för att
kunnat utveckla sådan sakkännedom och til-
lika kunnat förmå berörde tidning att införa
dem; och när man sedermera i dem läser,
bland annat; följande ord: -Om förestående
skildring af civila embetsmäns ställning i
vårt samhälle icke kan till sannfärdigheten
bestridas, så bör man ej undra öfver bristen
på skickliga personer till högre embetens
beklädande, utan tvärtom deröfver, att så myc-
ken duglighet, som verkligen är för handen,
likväl kan finnas bland en personal, hvilken
ptill bildning aflöning och befordringsrätt m.
om. är till den grad ärlemnad derhän, som den
ifrågavarande. . Den förslöande verkan på
rikets tjenst af en embetsmannakår, hvars fle-
sta medlemmar äro missnöjda och hafva skäl
dertill; är lätt att inse. Troligen hafva Sver-
-ges styrelse och ständer ingen rotfastare op-
position, än den, som gror bland ofrälse ci-
pvila embetsmän.s Och på ett annat stäl-
le: Vi säga detta, icke för att varna rege-
pringen för ofrälse embetsmäns inträde i re-
ppresentationen och derigenom lägga hinder
deremot: Utan vi säga vår mening fullt ut, för
natt visa, i huru vidsträckta och vådliga rikt-
pningar ofrälse embetsmäns obelåtenhet skall
,verka, samt för att följaktligen uppmana sty-
relsen til att söka åt dem förskaffa bättre
vilkor och inträde i representationen på ett
sätt, som tillfredsställer dem . . . Lemnar man
psakerna derhän, att gå som de kunna, så
befara vi, att mera äfventyras, än man för
pnärvarande torde vilja tro.
Den som vet, huru med frågor om löne-
förhöjningar på senare tiden tillgått, skall
deruti jemväl spåra snarare en benägenhet å
högre ort att göra tjenstemännens ställning
mera beroende, så väl i ekonomiskt hänseen-
de som i andra afseenden, än att gynna tjen-
stemännen. Vid frågan om. regleringen af
hofrättens ledamöters och tjenstemäns löner
hafva ständerna visat sig såsom de frikosti-
gare och regeringen såsom den återhållande.
Vid de löneregleringer, som utan ständernes
anlitande verkstälts, har för hvarje hundrade
riksdaler, hvarmed de 7bibehållna tjensterna
blifvit förbättrade af de indragnes löner, e)
blött arbetet blifvit. ökadt, utan äfven många
förut åtnjutna förmåner försvunnit. Så äro
en mängd sportler, t. ex. revisionsskillingen,
ljuspenningar m. m., indragne; förmånen, att
slippa afstå någon del af lönen vid tillfälliga
sjukdomsfall, är i de flesta embetsverk bort-
tagen; en: mängd tjenstemän hafva genomin-
struktioner förpliktats : att låta förflytta sig
från en tjenstgöring till en annan; rättighe-
ten att infiehafva flera tjenstör har blifvit in-
skränkt m. m. Vid sista riksdagen aflät re-
geringen till rikets ständer ett förslag, huru
förfaras skulle med tjenstemän, som genom
blindhet eller sinnessvaghet voro urståndsatta
att: sköta sin tjenst, hvilket förslag ständerna
dock funno vara allt för obilligt mot tjenste-
männen. och. derföre afslogo. Medan rikets
ständer tillade kommissarierna -i dess bank en
löneinkomst af 5,000 rdr rgs, har regeringen
hittills icke för något kollegieråd; hvilka dock
både i anseende till rang .och göromålens,be-
skaffenhet stå högre än bankokommissarierna,
föreslagit ens 4,000 rdr nämde mynt i lön.
Att tjenstemännen ej kasta sig i någon öp-
pen och bullersam opposition mot rögeringen,
må man ej härleda derifrån att tjenstemännen