Jag vill helt enkelt bevisa dem, att ni
lika litet är en Valois, som jag Crillon är
en la Ramee; åh! efter den underrättelsen
skola de nog kallna för er och ert majestät,
harnibieuls
Min herre! -utropade den unge mannen,
blek af vrede, bevisa hvad ni sagtl,
Det vill jag visst, sade Crillon oeh när-
made sig fönstret, på samma. gång som Pons
tis höjde det kalla stålet mot Ta Ramdes hals,
så att han stannade.
I detta ögonblick hördes en sakta kmack-
ning på dörren; vid detta ljud blef la Ramees
anna strålande af glädje, och han skulle just
utstöta det förbjudna allarmropet, då Pontis
häftigt utsträckte sin hand — dolken vidrörde
redan den falske konungens hals, och Espö-
ranee utbredde sina armar för att mottaga ett
lik!... Vid denna syn höjde Crillon sin röst,
och hans lugna ord läto på en gång alla
händer falla,
pJag drog. vid vårt inträde oförmärkt för
riglarne; sade han, men gå nu och drag
ifrån dem, Espårance, så att herr de la Ramöå
må kunna taga emot alla dem, som han för
godt finner... Och du Pontis, stoppa besked-
ligt in dolken igen.
La Ram6es ansigte blef askgrått; då han
hade känt det kalla stålet på sin hals, hade
han af tapperhet och öfvermod ej yttrat ett
enda ord, men denna hans fiendes säkerhöot
gjorde honom nu utom sig. i
sOm jag ville,, hväste -han doft, sskulle vi
alla fyra omkomma inom dessa väggar, men
mitt öde är förut bestämdt... J.skolen således
ej kunna-hämma: det uti dess stolta lopp; .
ja, det står skrifvet i stjerhorna att jag skall
blifva stor och mäktig, oaktadt alla edra pap-
per och. dolkar ;
Crillon log eeh höjde rmedlidsavat påax-
larue.