för er egen skull att samtalet icke måtte bli
alltför långt, sade la Rame, ty j skolen då
låta öfverrumpla er.
Ni är mycket omtänksam, min kära herre,
men var så god och lugna er för vår skull,
ty vi äro bra nog säkra på vår sak. Ja, vi
skulle verkligen ha dödat er, om ni genast
vid vårt inträde ropat på hjelp, och vi
skulle äfven göra det nu, om ni tvingade oss
dertill, ehuru jag ganska väl vet att solda-
terne ej tveka att liksom doggar kasta sig
öfver de personer, hvilka deras herrar för
dem utpekar; och vi ej heller gerna skulle
vilja blifva mördade, innan vi hunnit för-
klara oss. Men ropa i alla fall, om ni så för
odt finner, helt lugnt ut igenom fönstret, eller
åt oss få hitkalla edra förnämsta officerare...
äfven soldaterne om ni så behagar... vi äro
färdigel...
Att slåss mot tusen!s utropade la Ramee,
tvunget skrattande.
Nej, min herre... nål icke skall ni tro
att det vore mig alldeles omöjligt heller,
sade Crillon, men jag vill icke stupa, och
det skulle i så fall kanske inträffa... nej, vi
ämna icke slåss emot er armå, utan i det
stället föreläsa henne vissa papper, hvilka
ännu ligga i min ficka, och då det är gjordt,
försäkrar jag er, att all vidare strid kommer
att blifva lika omöjlig som öfverflödig.
Hvad säga då dessa papper? frågade la
Ramee kallt.
Kalla hit edra officerare, och ni skall få
veta det, på samma gång som de... Ni tve-
kar, det är också min själ det bästa som ni
kan ogöra! Det fägnar mig verkligen att ni
är en så pass försigtig karli
Jag har förstått er mening, sade la Ramåe,
det är en afsigt att förleda mina soldater
genom några kungliga löften, eller något
skamligt förtal.