ven i Norge ännu gälladde införsekörbud, med til et så länge de qvarstå Deremot har icke inta its det iSverge, äntiv qvarstående införselförbude för krut, edär Scenskt koimniteratle i sitt! förslag til tulltaxa itne upphörande. Men till före byggande af missförstånd och olsgenheter för de frår Sverge trafiserahde, har man ansett rättast ait det : Norge gällande införselförbudet för mål och vigtre skap höf intaget, hvarerhot förbudet motinförselh ti Bergen äf tunbor deh stäfvet uteslutits, såsom ieke tillämpligt på landväga införsel från Sverge. THUS 4. Lika med 19846 års komitt, har man an sett riktigast, att i en parågraf sammanföra stad gandena i5:och 8 fSaf mellanrikslagen;. om tullaf: gift å svenska Eller morska alster deh: tillverkhingat vid landväga införsekt — Uteslutet ätmellanrikslagehs; af Sverge på gällande införselsiörbud föranledda stadgande, att svenska eller nörska varor, hvilkas införsel i allmänhet iekg var tillåten, skulle förtullas mot 15 prödent af: värdet. Deremot : har, för att häfva allt tvifveloderom, ätt: de i: 3 S-till införsel förbjudna svenskaoch norska varor innefattas uhder den i 4 4 medgifna tullfria införsel, komiten tillagt orden: De i 3 tillåtob: Hväd angår öfriga förändringar, hänvisas till ofvanstående. Till 5. Motiverna innehållas i föregående allmänna afhahdling. Till 6. Då iäförselförbuden i båda fikena torde komma attinskränkas till de. i 4 3-nämda varor, hafva blott! dessa blifvit undantagna från den i 6 gifna tillåtelsen, att tullfritt öfver gränsen? medföra mindre vaärupaftier.: Att qvantiteternai blifvit nedsatta, är förut rämdt. Uttrycket sresor (i 8 af mellanrikslagen) är förändradt till färd, för att förekomma möjligheten af-en sådän tolkning, at gränsboerna egde tillgodonjuta den Här medgifnafrihet, då de begifva sig öfver gränsen. till närmaste köpstad eller handlande, endast i afsigt att förse sig red: sina förnödenketer i så små qvantiteter, som paragräfen omförmäler. Komiten föreställer sig, att det: valda uttrycket icke bör kubna tydas derhätl; att förselnr af varor i större qvantiteter derigenom främjas på sådant.sätt, att Varorna antirgen samtidig era personer, eller ned Korta mellanrum af.en eliter flera,. ehuru för hvarjd gång: blott tillätna qvantiteter, föras öfver gränser för en och samma persons räkning. — Då det, utan afsigt att öfverträda lagen, lätt kan inträffa, att ett varuparti i ringa mån öfverstiger den tillåtna qvantiteten, har .komiten, lika med den af år 1846, föreslagit; att då-varan icke med mera än 10 öfverstiger det tillåtna beloppet, skall: den; som förer varan, endast vara skyldig: att för öfverskottet erlägga tull. Är procenten större, inträda åter straffbestämmelserna i 20 och i Till 7. Stadgandet. angående Varufransporten öfrör Svinesund och Isefjorden; öfverensstämmer i allt. räsentligt med kongl. kiingörelsen den 25 Februari 1843. och lägen af:den 8 September 1842, men fill förebyggande af missbruk, har korhiten ihtagit deti agförslaget år 1846 gjorda tillägg. Tull 4 8. Motiverna till .stadgandet, att:-från tull ia svenska och nörska varor, som, landvägen införda, vidare försändas sjövägen, äro förut uppgifnå. Fillägget att: dylika varor skola i handeloch omsättning betraktas såsom inhemska: har egentligen för Usigt att hafva allt tvifvelj hurivida sveosk. prådusänt; som till. Norge landvägen infört landtmannanhäibgsprodukter, också skall vara berättigad att i -ndrKa landtdistrikten desamma försälja. Paragrafen kall vidare i Nerge hafva den verkan, att inländske nän berättigas drifva den i 15 ef handelslägen len S:Augusti 1842 omförmälda handel lika väl med svenska som med norska varor, samt att svenskt glas ika v1 som norskt må blifva föremål för den i handelslägens 18 3 litt. C. omförmälda fria handel. nu (Forts. följer.)