ven i Norge ännu gälladde införsekörbud, med til
et så länge de qvarstå Deremot har icke inta
its det iSverge, äntiv qvarstående införselförbude
för krut, edär Scenskt koimniteratle i sitt! förslag til
tulltaxa itne upphörande. Men till före
byggande af missförstånd och olsgenheter för de frår
Sverge trafiserahde, har man ansett rättast ait det :
Norge gällande införselförbudet för mål och vigtre
skap höf intaget, hvarerhot förbudet motinförselh ti
Bergen äf tunbor deh stäfvet uteslutits, såsom ieke
tillämpligt på landväga införsel från Sverge.
THUS 4. Lika med 19846 års komitt, har man an
sett riktigast, att i en parågraf sammanföra stad
gandena i5:och 8 fSaf mellanrikslagen;. om tullaf:
gift å svenska Eller morska alster deh: tillverkhingat
vid landväga införsekt — Uteslutet ät- mellanrikslagehs;
af Sverge på gällande införselsiörbud föranledda stad-
gande, att svenska eller nörska varor, hvilkas inför-
sel i allmänhet iekg var tillåten, skulle förtullas mot
15 prödent af: värdet. Deremot : har, för att häfva
allt tvifveloderom, ätt: de i: 3 S-till införsel förbjudna
svenskaoch norska varor innefattas uhder den i 4 4
medgifna tullfria införsel, komiten tillagt orden: De
i 3 tillåtob: Hväd angår öfriga förändringar,
hänvisas till ofvanstående.
Till 5. - Motiverna innehållas i föregående all-
männa afhahdling.
Till 6. Då iäförselförbuden i båda fikena torde
komma attinskränkas till de. i 4 3-nämda varor,
hafva blott! dessa blifvit undantagna från den i 6
gifna tillåtelsen, att tullfritt öfver gränsen? medföra
mindre vaärupaftier.: Att qvantiteternai blifvit ned-
satta, är förut rämdt. Uttrycket sresor (i 8 af
mellanrikslagen) är förändradt till färd, för att
förekomma möjligheten af-en sådän tolkning, at
gränsboerna egde tillgodonjuta den Här medgifnafri-
het, då de begifva sig öfver gränsen. till närmaste
köpstad eller handlande, endast i afsigt att förse sig
red: sina förnödenketer i så små qvantiteter, som
paragräfen omförmäler. Komiten föreställer sig, att
det: valda uttrycket icke bör kubna tydas derhätl; att
förselnr af varor i större qvantiteter derigenom främ-
jas på sådant.sätt, att Varorna antirgen samtidig
era personer, eller ned Korta mellanrum af.en
eliter flera,. ehuru för hvarjd gång: blott tillätna qvan-
titeter, föras öfver gränser för en och samma per-
sons räkning. — Då det, utan afsigt att öfverträda
lagen, lätt kan inträffa, att ett varuparti i ringa
mån öfverstiger den tillåtna qvantiteten, har .komi-
ten, lika med den af år 1846, föreslagit; att då-va-
ran icke med mera än 10 öfverstiger det tillåtna
beloppet, skall: den; som förer varan, endast vara
skyldig: att för öfverskottet erlägga tull. Är procen-
ten större, inträda åter straffbestämmelserna i 20 och
i Till 7. Stadgandet. angående Varufransporten öf-
rör Svinesund och Isefjorden; öfverensstämmer i allt.
räsentligt med kongl. kiingörelsen den 25 Februari
1843. och lägen af:den 8 September 1842, men fill
förebyggande af missbruk, har korhiten ihtagit deti
agförslaget år 1846 gjorda tillägg.
Tull 4 8. Motiverna till .stadgandet, att:-från tull
ia svenska och nörska varor, som, landvägen in-
förda, vidare försändas sjövägen, äro förut uppgifnå.
Fillägget att: dylika varor skola i handeloch omsätt-
ning betraktas såsom inhemska: har egentligen för
Usigt att hafva allt tvifvelj hurivida sveosk. prådu-
sänt; som till. Norge landvägen infört landtmannanhä-
ibgsprodukter, också skall vara berättigad att i -ndr-
Ka landtdistrikten desamma försälja. Paragrafen
kall vidare i Nerge hafva den verkan, att inländske
nän berättigas drifva den i 15 ef handelslägen
len S:Augusti 1842 omförmälda handel lika väl med
svenska som med norska varor, samt att svenskt glas
ika v1 som norskt må blifva föremål för den i
handelslägens 18 3 litt. C. omförmälda fria handel.
nu (Forts. följer.)