— Euket sönaste nr af Kölner Domblatt
skall för domkyrkans i Köln fullbordande ytterligare
erfordras ömkring 8600,0009 tbaler. Enligt dom-
kyrkoarkitektens utsago, kunna de hittills använda
ärbetskräfterna så förstärkas, att af den erforderliga
bygpgdssumman 300000 thir årligen skulle kunna
användas. Efter denna beräkning skulle den väldiga
bygnaden kwna vara fördig om 12 år, i fall byg-
mästaren årligen finge disponera öfver 300,000 thaler.
Svensk-jorska tulikomittas bhe-
tänkande. 7)
Hvaå Sngöt de varor, som enligt gällande mellan-
rikslag kunna landvägen införas tulfritt, hafva de
porska komiterade, såsom deras föregående annmärk-
ningar utvisa, väl varit uppmärksamma på de för
den norska industrien, nemligen för jern-, glas- och
papperstillverkningep; och för den norska tullinkom-
sten betkpkliga följder, som nu gällande stadganden
ångående desså varors tullfria införsel landvägen möj-
a kunna medföra; men de hafra ändock, lika så
litet som pluraliteten af de norska komiterade år
1846, funnit skäl att föreslå inskränkning i dessa
bestämmelser. -
Innan komiten öfvergår till motivering af den fö-
reslagna vidsträcktare fillåtelsen att sjövägen införa
hHorska eller svenska varor mot half tull, behandlas
en dermed sammanhängande fråga, nemligen huru-
vida varor, som blifvit landvägen införda från det
ena riket till det andra, derefter må inom det se-
hare riket kunna sjövägen vidare försändas utan er-
läggande af tull: De svenska komiterade utgå från
den synppnkt, att en vara, som från det ena till det
åndra riket lånd- eller sjövägen blifvit införd, antin-
gen tnllfritt eller mot erläggande af föreskrifven tall,
vid dess vidare försändande, vare sig till lands eller
till sjös, bör våra fritagen från all ytterligare tull-
afgift, emedan i annat fall de vidvatuinförseln med-
ifna förmåner skulle betydligt inskränkas. Såvidt
n svenska komiterade ega sig bekänt, har icke hel-
ler i Sverge någonsin uppstått fråga om annan tolk-
ning af 5 af mellanrikslagen. De tvister, som i
Norge uppstått, och de stridiga beslut, domstolarne
meddelat i fråga om Skyldigheten att erlägga tull
vid sjöväga försändning af landvägen från Sverge
i org synas tillräckligt ådagalägga på hvil-
er grutid den i Norge antagna motsatta tolk-
ningen Byilär. Då denna tolkning emeNertid i sär-
skilta fäll vunnit domstolarnes bifall, anse de sven-
ekeå komiterade, att för tillvägabripgande i Norge af
en förändrad tillämpning af mellanrikslagen och för
att häfva de tryckande band på handeln mellan ri-
Eena, som den norska tolkningön pålagt, det vara
högst önskligt att samma tolkning genom ett be-
stämdt stadgande i det nya lagförslaget förebygges.
D2 norske komiterade meddela i en längre framstäl
ning upplysning om det sätt, hvarpå denna fråga
hittills blifvit i Norge betraktad, dels af norska re-
Nr en (i und. betänkande af den 18 Dee. 1847)
öch dels af domstolärne. Ehuru de på grund häraf
äntaga; att den hittills i Norge följda tillämpning af
Mel drikslagen är öfverensstämmande med det sy-
stem, hrarpå lagån Kvilar, och att vid en motsatt
tolkning stadgandet af tullfrihet kunde, då Norges
låge i många fall gör en norsk hamn till den be-
vämaste utskeppningsorten för svenska produkte:, i
Fumitden få en ej nu beräknelig utsträckning, hafva
de likväl, vid öfvervägande af denna fråga, kommit
till det resultat, att de, i öfverensstämmelse med
fivad redan de sventkö komiterade år 1846: före:
loga och hvad jemväl inom denna komitå blifvit
af de svenske ledamöterna äskadt, tillstyrka att för
framtiden den motsatta regeln skall följas. Här:
till föranledas de deöls deraf, att den i Norge
följda regeln strider emot den efter mellanrikslagens
utfärdande vidtagna förändring i norska tullagstift-
hingen om inrikesförseln af utländska varor, dels
deraf, att denna regel i sin tillämpning leder till så-
dana svårigheter, att man utan öfverdrift kan för-
klara den vara opraktisk, dels ock slutligeå af det
skäl, att intet annat stadgande angående handels-
och gjöfartsförhållandena mellan de förenade rikena
gifvit anledning till så högljudda klagomål från de
norska handlandena, synnerligast nordanfjells, som
denna regel, hvilken lagt ett tryckande och efter den
allmänna föreställningen onaturligt band på samhan-
deln med Sverge. De norska komiterade anse sig
derföre icke hafva bort motsätta sig de svenska ko-
miterades önskning i denna punkt, såsom närmare
synes af 8 Si det uppgjorda lagförslaget. Såvida detta
förslag bifalles, bortfaller äfven grunden till det un-
dantag, som vid 4 60 af norska tullagen är för pap-
per, linnevaror och en del jernvaror gjordt från den
allmänna regeln om obehöfligheten af förtullnings-
bevis för utländska varor, då dessa inom riket för-
sändas.
Hvad dernäst angår sjöväga förseln mellan rikena
af svenska och norska tillverkningar, så finner man
vid genomseende af den mellanrikslagen bifogade för-
teckning litt. C., att i denna förteckning öfver va-
for, som draga endast half tull, äro uppförda, utom
en mängd obetydliga artiklar, hvilka der näppeligen
förtjena plats, snart sagdt alla vigtigare föremål för
svensk tillverkning. De väsentligaste undantagen äro
vissa slags jernvaror, nemligen gjutgods, band-, bult-,
knip- och stångjern, de flesta slags handtverksvaror,
såpa, stearinljus, de finaste slag linneväfnader samt
sidenvaror. Stadgandet i 31 4 mellanrikslagen, om
tullberäkningen, innehåller således i sjelfva verket
motsatsen af hvad dess form antyder, enär det, som
enligt :s ordalag skulle vara undantag, nemligenin-
försel mot balf tull, i verkligheten är regel, och det,
som enligt ordalydelsen skulle vara regeln, införsel
mot hel tull, utgör undantag.
Då man tager i betraktande beskaffenheten af de
artiklar, hvilka nu draga hel tull vid sjövägainförsel,
förekommer visserligen, att en tillåtelse till deras
införande mot half tull skulle tillskynda norska stats-
kassan någon förlust, samt försätta den norska till-
verkningen af dylika varor i mindre gynsamma om-
na än hittills; men de norska komiterade
hafva likväl, på anförda skäl, icke funnit någon öf-
vervägande betänklighet att ingå på de sveriska ko-
miterades förslag, att till allä svenska och norska
paturalster och tillverkningar utsträcka fegeln Om
Då ER mot half tull, dock, såsom en gifven
öljd af hvad förut blifvit anmärkt, med undantag af
socker och sockertillverkningar samt tobak och tobaks-
tillverkningar.
Hvad särskilt angår stångjern, är det ej osanno-
likt, att förbrukningen af norskt jern inom landet skall
pågot minskas, genom den lättade införseln af svenskt
jern, men å andra sidan är stångjern, ett ganska vig-
tigt råämne för fabriksverksamheten och landtbru-
ket, hvarjemte norska stångjernets ovanligt goda be-
skaffenhet bereder det förmånlig afsättning i utlan-
äet, till pris, som är mycket högt för den inhemska
förbrukningen, så att stångjern nu i de vestliga de-
larne af riket stått betydligt högre än i de närmast
tiksgränsen belägna distrikter. Denna olikhet i nri