DEN SKÖNA GABRIELLA ).
AUGUSTE AQUET.
SJUNDB DELEN,
Vv.
Ulysses och Diomedes.
S3 snart Leonora aflägsnat sig, återföl
E-perance i de sörgliga betraktelser, hvilka
redan vid samtalets början bemäktigat sig
hans själ
Faran skulle vara omätlig, tänkte han, pi
fall den kärlek, som jag hyser för Gabriella;
vore efl åf dessa hvardagliga kävslor, hvilka
oupphörligt förrådas genom några materiella
bevis, men huru mellan. oss begge kunna upp-
täcka det, som tilldrager sig i djupet af våra
hjertan? ... Hvilken Henriette skulle väl
kunna samla mina suckar, för att bära dem
till Henrik IV ?... och hvilken Leonora skulle
väl förmå att, såsom bevis på denna brott-
sliga låga, gripa det småleende, som Gabriel-
lag läppar skicka mig eller den andens kyss.
som förenar våra själar? ... Aldrig ett bref,
aldrig ett möte, wa bud; eller någon
annan af dessa tusende Sförsigtigheter, hvilka
förorsaka vanliga kärleksförhållandens upp-
täckt och död... Nej!... ingen af våra fi-
ender skall fiigonsin kunna störta Gabriella,
eller skada mig med ett vapen, som vi sjelfva
satt i deras händer !
Ack! tillade han med melankoisk glädje.
det är åtminstorte fördelen af en sådan Fit
) Se Ar B, no öd, 56; 57, 49, 69, 62-064, 63—68,
72, Jå, 13—78, 51—90, 2100, 102, 103,
103—103, 110-114, 116—119, 122—132, 134
135, 137, 149 —159.