få träffa henne utan att någon skall kunna
ana, det jag söker hennel!... hvilken omätlig
lyckal...
Utkomne i galleriet, lemnade Crillon sin
skyddsling, som der återfann vännen Pontis;
hvilken vid åsynen af Esperances strålande
utseende fra utropade:
Efter du ser ut att vara vid så godt humör,
föreslår jag ett litet parti krona och kafle !
Hitta på något bättre, Pontis.
Mycket gerna, bara du går in på hvad
jag föreslår.
Ja, om det duger.
Välan !... jag har en id... Gif en bal,
för att viga in ditt nya palats... vi skola
bjuda dit alla glada kamrater och Paris skö
naste qvinnor... Man måste bilda sig en säll-
skapskrets, sambioux I 2
Jag tycker icke om stora fester.
Tro mig, Esperance, vi böra visa oss litet
mera ute i verlden ; jag skall sedan säga dig
hvarföre.n dd
pHvarför icke nu?
Jag har inte tid; du vet. ju att jag har
vakten, och medan dem varar hinner. man
min själ inte att hålla några långa tal; men
vänta på mig med frukosten i morgon bittida,
så skall jag då berätta dig mycket smått och
godt. i
Må ske.
Rädd att qväfvas af sin vilda glädje, Valde
Espeårance med flit den längsta vägen för att
återvända till sitt palats, dit han först, efter
att i tvenne timmar hafva inandats den friska
luften, anlände.
I sin förstuga fann han, fastbunden vid ett
af mMarmorborden, en förtjusande hind, som
muntert betade ur en framför henne stäld
blomsterkorg. Vid djurets halsband hängde
en liten silfverplåt, på hvilken inskriften:
Kunglig jagt var graverad.