STVURAUVL, CR I SUL
Frågan om det kyrkliga tillstände
och en förbättrad själavård
hufvudstaden.
Om första vilkoret för åstadkommande :X
reformer är insigten om att. brister och. fe!
förefinnas, så har vårt fädernesland på se-
naste tiden onekligen gjort icke obetydliga
steg i riktningen åt de genomgripande refor-
mernas bana. Ty huru: föga en önskvärd
enighet än må ha vunnits i afseende på sätt
och medel, så erkännes dock nu allmänt och
med hvarje dag allt djupare, att vårt sam-
hälle är besväradt af bristfälliga institutioner,
som utöfva en hämmande och förtryckande
inflytelse icke blott på vårt politiska och eko-
nomiska, utan äfven på vårt religiösa och sed-
liga lif. Visserligen kan man ännu i denna
dag få höra någon usel äfventyrare på det
politiska området, som med egoismen till sin
enda ledstjerna först predikat ultrademokrati-
ska och kommunistiska satser och sedermera
gjort sig till maktens legohjon, med mycken
salvel se förkunnes, att Sverge genom sina na-
turliga förhållanden, sina institutioner, sin re-
gering och sin befolknings laglydnad och
sanna reh giositet är det lyckligaste land inom
vår verldsa!el; men dylika utgjutelser väcka
numera endast äckel hos allmänheten och ha
lika litet att betyda som de likartade poeti-
ska deklamationer man stundom får höra från
någon medlem af riddarhowets junkerparti.
Hvad nu särskilt det rel giösa och sedliga
tillståndet angår, så ha de illusioner, genom
hvilka man af gammalt trodde sig kunna i
detta hänseende betrakta svenska folket såsom
det första i Europa, Hdit ett stort afbräck.
Allt efter som uppmärksamheten efterhand,
med anledning af hvarjehanda kyrkliga före-
teelser, börjat allt mera riktas på det kyrkliga
och religiösa lifvr:t i vårt land, har man lärt
sig inse att stor:a brister här förefinnas, och
att reformerna på detta område måste gå hand
i hånd rmed:de politiska, liksom-.de med dem
i flera hänseend2n stå i nära sammanhang.
Ännu för någ ra årtionden sedan väckte det
en särdeles stor-ovilja när engelsmannen Laing
vågade titta något närmare in bakom: den
skenfagra ytan af officiel lycka och herrlig-
het och utbasunird religiositet och sedlighet
i vårt land. Man fann det oerhördt, att en
främling vågade beröra den släntrianmessiga
grund, hvarpå det kyrkliga och religiösa
lifvet till stor del hvilade, det: svenska
bränvinssupandet med thy åtföljande mora-
liskt och fysiskt elände samt den låga
ståndpunkt, på hvilken hufvudstaden befann
sig i religiöst och sedligt hänseende. Dylika
sanningar kunde man med ett visst estetiskt
välbehag fördraga, när de i sköna ord och
imponerande tonfa U utsades af Wallins väldiga
stämma, men man : indignerades öfver dem,
när de med ethnogr afens och statistikerns lugn
(om också i vissa fa ll med några misstag el-
ler öfverdrifter) uttal ades inför Europa. Emel-
lertid har man alltmera måst äfven officielt
erkänna riktigheten af wfvudanmärkningarne.
Bristen på lif och anda inom den statskyrk-
liga institutionen har framkallat religiösa rö-
relser, som vållat mycket oro och ma. 82 be-
kymmer samt hota att föranleda för stats. VI
kan vådliga schismer. l3ränvinseländet ha
tilltvingat sig uppmärksamhet från lagstift-
ningens sida. Äfven det religiösa och sed-
liga tillståndet i hufvudstaden har omsider
blifvit bragt å bane med förslag om åtgärder
från det allmännas sida för dess upphjelpande.
Vid 1850—51 års riksdag gjordes af pro-
sten J. E, Forssell tll rikets ständer en fram-
ställning derom, att rikets ständer, med an-
ledning af de växande bekymmer, som det
kristliga och sedliga lifvets tillstånd i huf-
vudstaden framkallar, och det inflytande som
mfvudstaden utöfvar på hela landets lefnads-
nor, seder och tänkesätt, måtte taga några
vått och steg för åvägabringande af en för-
ättrad själavård i hufvudstadens till följd
varaf rikets ständer uti underdånig skrifvelse
f den 26 April 1851 anhöllo, att Kongl.
Aaj:t täcktes anbefalla de undersökningar och
tgärder, som för en förbättrad själavård i hu.-
udstaden kunde finnas erforderliga och dervid
ga i öfvervägande, om icke för detta ändamål f:
öreträdesvis borde afses: 1:o att allmänna
yrkovisitationer skulle hållas i hufvudstaden
ikasom i öfriga svenska församlingar; :
et ordinarie presterskapets lön bestämmes eg
senom konventioner; 3:o att de extra ordina-d
ie jresterna erhålla ett skäligt arfvode, så
tt derigenom tillfälle och åliggande kunde
ifvas det yngre presterskapet att i vid- :
träcktare mån, än som nu är fallet, deltaga lf
församlingarnes andeliga vård; 4:o attla
astorerna i möjligaste måtto befrias från 5
e för deras egentliga kall främmande gö-
omål; 4) 5:o att barnens undervisning äfvenlq
Nuvarande pastor i Storkyrkoförsamlin- 9?
gen har utom ordförandeskapet i försam-
lingens sockenstämma, kyrkoråd och fat-I,
higvårdsstyrelse och uppsigten öfver för-Åf
samlingens skolor, följande funktioner: han g
är ordförande i stadskonsistorium, v. ord-l i:
förande i kongl. skoldirektionen, ledamot i
direktionen för nya elenrentarskolan, stän-lT
dig ledamot och v. ordförande i stadsnäm-)
den, ledamot af direktionen öfver Frimu-lv
rarebarnhuset, ledamot i Sabb.tsbergs fat-Åk
tiodirektian. sjalfskrifvan riledag nan. föll-)fö