DEN SKÖNA GABRIELLA ).
AF
AUVGUSTE HAQUET.
SJUNDE DELEN.
IL
Jagttillåtelsen.
Säg icke det; den käre Henrik förstår sig
nog på att vara förledande när han så vill.
Jag mins otaliga gånger som han narrat oss,
sina vänner, till de djerfvaste, mest halsbry-
tande saker, bara genom ett enda litet ord,
uttaladt på ett sätt som endast han förstår.
Tro mig derföre, EspÅrance, i fall han erbju-
der er ett kompani, så är ni min själ soldat.
Åh nej,, sade Esperance leende. För öf-
vigt är det icke sagdt att hans majestät ämnar
erbjuda mig någonting.
FP Nej, Gud bevars, men icke desto mindre
så har han befalt mig att redan i dag föra
er till Louvren, och vägra sen om ni inföll
I
I
Låtom oss då genast skynda dit! inföll
Espårance, förtjust öfver att så snart kunna
få återse Gabriella. i
Tänk om konungen skulle erbjuda EspÅrance ;
någon plats vid gardet! utropade plötsligen
Pontis, huru lyckligt att fi tjena under ho-
mom! . .. hvilken lätt tjenstgöring ... hvilka;
långa permissioner! Himmel! hvad det skulle
blifva för ett herrligt lif! I
Se så, inga luftslott, min gunstig herrelp
utropade Crillon. Kom ihåg att om också
Espårance skälle få ett gardeskompani, så ato-
) Se A. B. n:o 54, 56, 57, 59, 60, 62 - 64, 66—468,
72, 74, 75—78, 81-50, 92—100, 102. 103,1
105—108, 110-—114, 116—119, 122 —132, 134,
135, 137, 140 —156.