DEN SKÖNA GABRIELLA ). AF AUVGUSTE HAQUET. SJUNDE DELEN. IL Jagttillåtelsen. Säg icke det; den käre Henrik förstår sig nog på att vara förledande när han så vill. Jag mins otaliga gånger som han narrat oss, sina vänner, till de djerfvaste, mest halsbrytande saker, bara genom ett enda litet ord, uttaladt på ett sätt som endast han förstår. Tro mig derföre, EspÅrance, i fall han erbjuder er ett kompani, så är ni min själ soldat. Åh nej,, sade Esperance leende. För öfvigt är det icke sagdt att hans majestät ämnar erbjuda mig någonting. FP Nej, Gud bevars, men icke desto mindre så har han befalt mig att redan i dag föra er till Louvren, och vägra sen om ni inföll I I Låtom oss då genast skynda dit! inföll Espårance, förtjust öfver att så snart kunna få återse Gabriella. i Tänk om konungen skulle erbjuda EspÅrance ; någon plats vid gardet! utropade plötsligen Pontis, huru lyckligt att fi tjena under homom! . .. hvilken lätt tjenstgöring ... hvilka; långa permissioner! Himmel! hvad det skulle blifva för ett herrligt lif! I Se så, inga luftslott, min gunstig herrelp utropade Crillon. Kom ihåg att om också Espårance skälle få ett gardeskompani, så ato) Se A. B. n:o 54, 56, 57, 59, 60, 62 64, 66—468, 72, 74, 75—78, 81-50, 92—100, 102. 103,1 105—108, 110-—114, 116—119, 122 —132, 134, 135, 137, 140 —156.