STVURAUVL, CR I SUL Frågan om det kyrkliga tillstände och en förbättrad själavård hufvudstaden. Om första vilkoret för åstadkommande :X reformer är insigten om att. brister och. fe! förefinnas, så har vårt fädernesland på senaste tiden onekligen gjort icke obetydliga steg i riktningen åt de genomgripande reformernas bana. Ty huru: föga en önskvärd enighet än må ha vunnits i afseende på sätt och medel, så erkännes dock nu allmänt och med hvarje dag allt djupare, att vårt samhälle är besväradt af bristfälliga institutioner, som utöfva en hämmande och förtryckande inflytelse icke blott på vårt politiska och ekonomiska, utan äfven på vårt religiösa och sedliga lif. Visserligen kan man ännu i denna dag få höra någon usel äfventyrare på det politiska området, som med egoismen till sin enda ledstjerna först predikat ultrademokratiska och kommunistiska satser och sedermera gjort sig till maktens legohjon, med mycken salvel se förkunnes, att Sverge genom sina naturliga förhållanden, sina institutioner, sin regering och sin befolknings laglydnad och sanna reh giositet är det lyckligaste land inom vår verldsa!el; men dylika utgjutelser väcka numera endast äckel hos allmänheten och ha lika litet att betyda som de likartade poetiska deklamationer man stundom får höra från någon medlem af riddarhowets junkerparti. Hvad nu särskilt det rel giösa och sedliga tillståndet angår, så ha de illusioner, genom hvilka man af gammalt trodde sig kunna i detta hänseende betrakta svenska folket såsom det första i Europa, Hdit ett stort afbräck. Allt efter som uppmärksamheten efterhand, med anledning af hvarjehanda kyrkliga företeelser, börjat allt mera riktas på det kyrkliga och religiösa lifvr:t i vårt land, har man lärt sig inse att stor:a brister här förefinnas, och att reformerna på detta område måste gå hand i hånd rmed:de politiska, liksom-.de med dem i flera hänseend2n stå i nära sammanhang. Ännu för någ ra årtionden sedan väckte det en särdeles stor-ovilja när engelsmannen Laing vågade titta något närmare in bakom: den skenfagra ytan af officiel lycka och herrlighet och utbasunird religiositet och sedlighet i vårt land. Man fann det oerhördt, att en främling vågade beröra den släntrianmessiga grund, hvarpå det kyrkliga och religiösa lifvet till stor del hvilade, det: svenska bränvinssupandet med thy åtföljande moraliskt och fysiskt elände samt den låga ståndpunkt, på hvilken hufvudstaden befann sig i religiöst och sedligt hänseende. Dylika sanningar kunde man med ett visst estetiskt välbehag fördraga, när de i sköna ord och imponerande tonfa U utsades af Wallins väldiga stämma, men man : indignerades öfver dem, när de med ethnogr afens och statistikerns lugn (om också i vissa fa ll med några misstag eller öfverdrifter) uttal ades inför Europa. Emellertid har man alltmera måst äfven officielt erkänna riktigheten af wfvudanmärkningarne. Bristen på lif och anda inom den statskyrkliga institutionen har framkallat religiösa rörelser, som vållat mycket oro och ma. 82 bekymmer samt hota att föranleda för stats. VI kan vådliga schismer. l3ränvinseländet ha tilltvingat sig uppmärksamhet från lagstiftningens sida. Äfven det religiösa och sedliga tillståndet i hufvudstaden har omsider blifvit bragt å bane med förslag om åtgärder från det allmännas sida för dess upphjelpande. Vid 1850—51 års riksdag gjordes af prosten J. E, Forssell tll rikets ständer en framställning derom, att rikets ständer, med anledning af de växande bekymmer, som det kristliga och sedliga lifvets tillstånd i hufvudstaden framkallar, och det inflytande som mfvudstaden utöfvar på hela landets lefnadsnor, seder och tänkesätt, måtte taga några vått och steg för åvägabringande af en förättrad själavård i hufvudstadens till följd varaf rikets ständer uti underdånig skrifvelse f den 26 April 1851 anhöllo, att Kongl. Aaj:t täcktes anbefalla de undersökningar och tgärder, som för en förbättrad själavård i hu.udstaden kunde finnas erforderliga och dervid ga i öfvervägande, om icke för detta ändamål f: öreträdesvis borde afses: 1:o att allmänna yrkovisitationer skulle hållas i hufvudstaden ikasom i öfriga svenska församlingar; : et ordinarie presterskapets lön bestämmes eg senom konventioner; 3:o att de extra ordina-d ie jresterna erhålla ett skäligt arfvode, så tt derigenom tillfälle och åliggande kunde ifvas det yngre presterskapet att i vid: träcktare mån, än som nu är fallet, deltaga lf församlingarnes andeliga vård; 4:o attla astorerna i möjligaste måtto befrias från 5 e för deras egentliga kall främmande göomål; 4) 5:o att barnens undervisning äfvenlq Nuvarande pastor i Storkyrkoförsamlin9? gen har utom ordförandeskapet i församlingens sockenstämma, kyrkoråd och fat-I, higvårdsstyrelse och uppsigten öfver för-Åf samlingens skolor, följande funktioner: han g är ordförande i stadskonsistorium, v. ord-l i: förande i kongl. skoldirektionen, ledamot i direktionen för nya elenrentarskolan, stän-lT dig ledamot och v. ordförande i stadsnäm-) den, ledamot af direktionen öfver Frimu-lv rarebarnhuset, ledamot i Sabb.tsbergs fat-Åk tiodirektian. sjalfskrifvan riledag nan. föll-)fö