underlydande börjat följa det dem sålunda gina exfre a Så funnes torpare under Löfstaholm, hvilka ej ke endast igensått en del af sin åker med klöfver, tan ock börjat att uti täckta förvandla en delafde många öppna dikena. Förvaltaren af Steninge säteri, inspektor Larsson, anförde, att äfven vid denna egendom införandet af n förbättrad, äkerbruksmetod oafbrutet förtginge. kern hade, med afsigt att. erhålla stor foderproduktion, blifvit indelad i-8-årigt omlopp, nemligen 1:a träde, 2:dra vinter-säd, 3:dje, 4:de, 5:te och 6:te gräs, F:de vårsäd och 8:de rotfrukter samt växter till grönfoder. Vid igenläggning till vall begagnades en blandning af 10 4 rödklöfver, 6 IE alsikeklöfver och 20 BE timoteifrö. Äfven från detta ställe fördes mjölken till Stockholm, och ehuru den måste transporteras 4, mil, lönade detta sig doek bättre än att förvandla den i smör och ost. Hvarje ko hade gifvit en behållen inkomst af 50 rår bko. Äfven talaren hade begagnat s. k. svensk guano med god påföljd, doek funnit den visa starkare verkan på klapperjord än på styf-lera. Stor fördel hade talaren funnit grunddikning medföra. Så hade sålunda behandlade fält efter sepaste starka nederbörd ojemförligt mycket förr kunnat bearbetas än närliggande, icke grunddikade. Fyllnadsmaterialet utgjordes af tegelrör, och dikena lades på 12 alnärs afstånd från hvarandra. Kostnaden uppginge till 9 sk. pr famn. Kammarherren Paykull redogjorde likaledes för det i orten vanliga brukningssätt af jorden, äfvensom för det vid kammarherrens egendom införda vexelbruk. Bland gödningsämnen hade. talaren användt gips — fels inköpt från: Latorp i Nerike, dels från stearinljusfabriker i Stockholm — med stor fördel, isynnerhet för klöfver. Ännu på tredje året efter gipsens användande hade verkan af densamma visat sig på ärter. Den begagnades bäst utströdd på våren öfver den späda klöfverbrodden. Man borde dock akta sig att verkställa utströningen medan klöfvern vore frusen, ty svarta fläckar uppkomme, om man då trampade på densamma. Vid fråga om den erfarenbet man i länet vunnit om fördelarne af de s. k. artificiella gödningsämnenas begagnande, fästade hr. Juhlin-Dannfelt uppmärksamheten på de 3:ne för närvarande allmännast begagnade af dessa, nemligen guano, benmjöl, och Kilisalpeter, samt förevisade prof å dessa gödningsämnen. En vid de flesta större jordbruk vunnen erfarenhet hade till fullö vitsordat guanons förträfflighet. Talaren varnade landtmännen för inköp af denna vara från de köpmän, hvilka sälja densamma säckvis och ej efter vigt, ty efter all sannolikhet vore den sålunda utbjudna guanon förfalskad genom tillsats af andra mindre dyrbara ämnen. Guano vore en för dyrbar vara för att sålunda slumpas bort, säckarnes vigt varierade mellan 6 -och 8 1, Man kunde således vid inköp af ett viset antal aldrig på annat. sätt än genom vägning bestämma huru många 18 man verkligen erhölle, oeh köpmannen tillsåge: nog, att han ej blefve den förlorande, parten. För öfrigt, då kändt vore, att måhända få varor vore underkastade så talrika förfalskpingar som den ifrågavarande; borde inköp af guano ske endast af för redbarhet kända handelshus, hvilka kunde. uppvisa ett af välkänd kemist utfärdadt intyg em den utbjudna varans äkthet. Sista diskussionsämnet — den i vårt land. vunna erfarenheten öm från andra länder införda kreatursracers: företräde framför våra egna — föranledde hr Juhlin-Dannfelt:att påpeka de fördelar; hvilka i och för mjölkhushållningar i hufvudstadens granskap, der man framförallt afsåge stor mjölkafkastning, de i npordvestra Tyskland inhemska kreatursracer erbjöde framför djur af Ayrshirerace. Dessa hos oss under namn af Frisare kända djur erfordrade visserligen en stark utfodring året om på stall, men: förtärde vanligen med begäårlighet hvad-foder som helst och åfvo, derest de sköttes.som sig borde, en mjölkafastning, vida öfverstigande den efter Ayrshiredjur. Utmärkt vackra ladugårdar af denna race förefunnes j hufvudstadens granskap, och de vid dessa vunna resultaven gäfvo det bästa vitsord om dessa djurs förträfflighet. Kongl. sekreteraren Odelberg vitsordade föregående talares yttrande om den friesiska boskapen. Den hos honom af dessa djur vunna afkastning uppginge till 1009 å 1100 kannor pr år. De egde: dessutom ett värde i det höga slagtpris, som vid deras utmönstring för dem erhölles.. Så hade talaren för tjurar erhållit 400 rdr och nyligen för en ko 260 rdr. De aftoge, födda i vårt land; ingalunda i storlek, men afkommans mjölkrikhet minskades, derest man icke vore i tillfälle att gifva ungboskapen sommarbete i oda hagar. Stallfodring vore doek nödvändig för le vuxna djuren. Efter diskussionens slut togos egendomens vaekra ärden, å hvilka lofvande skördar till fulle vitsordaje den vid jordbrukets skötsel nedlagda omsorg, i Hgonsigte, äfvensom de exponerade redskaperna, dju-: ren och profplöjningen. Bland de förstnämda, fåtaligt representerade, fästades uppmärksamheten på en grosshandlaren Frestadius i Stockholm tillhörig samling af liar, skyfflar, spadar m. m., tillverkade i Amerika af svenskt jern och stål, allt af den utmärktaste beskaffenhet, äfvehsom vid en s. k. amerikansk patentstege, tillhörig hr Juhlin-Dannfelt. Bland de exponerade djuren förefunnos åtskilliga vackra hingstar, en hjord Ayrshirekor från Löfstaholm och får Fa Steninge. Sällskapets förvaltningsutskott hadel. bestämmandet af prisen utgått från den riktiga synpunkten, att icke prisbelöna enskilta hornboskapsdjur, utan de förra endast i hjord om minst 4 st. för vinnande af högsta priset och 2 st. för det andra, utstälda från samma egendom samt uppfödda hos deras nuvarande egare, de senare i hjord af 5 st., under enahanda vilkor. Uti detta bestämmande torde ock böra sökas anledningen till de vid mötetexponerade djurens fåtalighet; ty mången har ett vackert djur att förevisa, detta dock ofta nog inköpt från annat håll; uti få ladugårdar deremot bedrifves kreaturens uppfödande så, att ett större antal utmärkta djur kunna förevisas, och en uppmuntran i detta hänseende är det, som prisbelöningen bör utgöra. Sedan vid Löfstaholms värdshus gemensam middagsmåltid, anrättad efter den prisvärda grundsatsen pgod vara för godt priss, intagits, samlades deltaarne i mötet åter i diskussionslokalen, då, såsom beIöning för visad skicklighet i plöjning, utdelades åt frättaren Pettersson från Wängarn 1:sta priset, tvenne silfvermatskedar, åt dränged Frans från Steninge det andra, en matsked. Det tredje, tvenne speeier, fördelades mellan drängarne:Dahigren öch Jansson från Krusenberg. Samma pris för exponerade djur af utmärktare beskaffenhet utdelades för 2:ne Ayrshirekor från. Löfstaholm .speeier,. för 2:ne halfblod-ayrshirekor, tillhöriga värdshusvärden Ekström vid Löfstabro, 2:ne specier; för en foxig hingst I från Löfstaholm 4 speeier, för en brun d:o från samma ställe 3 spoeier, för ett svart sto, tillhörigt baron Hermelin på Noör, 2 spöcier, samt för åfigrå hibgst, tillhörig hr A. Nisbeth,på Eggebyholm, likaledes 2 ecier. . . Promyade kallelser från deh ångbåt, Sigtuna, hvilken hitfört en större del af.deltagarne i mötet, nödgade strax efter kl. 6 till uppbrott. Mötet gynnades af det herrligaste väder. (Svenska Tidningen.) eg— nomen i UTRIKES.