STULCA RULE, den 3 Jus
Riddarhuset sedan år 1844 (5).
II.
Vi hafva i nästföregående uppsats angående
detta ämne ådagalagt, att utskottsvalen på rid-
darhuset vid den den15 November år 1847
öppnade riksdagen skedde hofvet fullkomligt till
behag, och att det allt sedermera riddarhuset be-
herrskande s. k. ju:kerpartiet vid denna riks-
dag först reste upp hufvudet. Vi böra likväl
tillägga, att någon anledning icke kunde skön-
jas dertill, att ministåren blandade sig i ut-
skottsvalen, eller deruppå utöfvade något in-
flytande. Tvärtom trodde man sig upptäcka,
att konungens dåvarande konstitutionella råd-
gifvare icke voro särdeles belåtne med den
riddarhusliga organisationen af utskotten, hvil-
ken snarare syntes vara mot dem fientlig än
vänligt stämd. Sådant förmärktes äfven snart.
inom konstitutionsutskottet, der anmärknin-
arne i väsentlig mån. af flera adelns och
ramför allt presteståndets ledamöter riktades
mot de af den nya regeringen sedan förra
riksdagen vidtagna reformer, hvilka deremot
försvarades af borgare- och bondeståndens med-
lemmar i utskottet.
Vidare förmärktes detta granneliga vid be-
handlingen på riddarhuset af de regeringens
Propositioner, som utgått från det vid riksda-
gens början fungerande kabinettet. Så erfor
man, huru vid föredragning af lagutskottets
betänkande, i anledning afregeringens propo-
sition om antagande af en ny strafflag, den verk-
liga skandal på riddarhuset inträffade, att se-
dan ståndet, såsom vi förut berättat, vid 1845
års riksdag, efter nära 3 dagars diskussion
med en ansenlig majoritet, i likhet med bor-
gare- och bondestånden, bifallit de af konun-
gen föreslagna och af Hans M:t personligen
en tiden lifligt förordade grunderna för en
af behofvet högt påkallad förändrad lagstift-
ning i detta ämne, ridderskapet och adeln nu,
endast efter ett kort yttrande af hr von Hart
mansdorff och en lång afhandling af-lag-
utskottets ordförande grefve Eric Sparre,
utan vidare diskussion eller omröstning afslog
K. M:ts proposition rörande tillämpning af
samma gillade grunder, med det kategoriska
förklarande, att de icke öfverensstämde med
ahos folket rådande rättsbegrepp. Samma
snöpliga öde erhöll äfven å riddarhuset sam-
ma ministers proposition om en friare tull- och
handelslagstiftning, rörande hvilket ämne till
och med en så betänklig schism under riks-
dagen uppstod mellan konungen och hans råd-
gifvare, att fråga väcktes att genom en sär-
skilt nådig skrifvelse återkalla propositionen,
hvilket likväl hindrades genom allvarliga före-
ställningar af rådgifvarne, bland hvilka flera
förklarade det i sådant fall bliltva deras plikt
att nedlägga sina embeten. Ändamålet vanns
likväl i alla fall, som bekant är, genom den
manövern, att åtskilliga ledamöter i bevillnings-
utskottet uppkallades till konungen och erforo
hans enskilta önskan och vilja om förbudsy-
stemets fortfarande, i anseende till den för-
ändrade politiska ställningen i Europa, som
blifvit en följd af Februarirevoutionen i Pa-
ris, och hvilken föregafs såsom skäl för den
farhåga, att derest ett mera liberalt handels-
system antoges, svenska marknaden skulle all-
deles öfverfyllas med utländska tillverkningar
och de svenska fabriksarbetarne derigenom
blifva ett offer för eländet m. m. s., hvilket,
som man säger, tog skruf. Med tillbjelp af
vägrade. propositioner från den under riksda-
gen efter till justitieminister befordrade grefve
G. A. Sparre utnämde nye landtmarskalken
(hofvets förnämste gunstling, hr grefve H. Ha-
milton), vidtogs äfven enahanda sönderrifnings-
process med den utaf 1844 års minister fram-
lagda proposition angående beskattningsväsendet
samt uppbördssättets och redogörelseverkets för-
enkling, hvarvid man likväl rättvist bör er-å
känna såväl att statsutskottet icke i dennal
råga låtit förändra sin öfvertygelse, som att
;venne af de nya ministrarne, hrr Sandströmer
och Gripenstedt, på ett värdigt sätt uppträdde
ill försvar för reformen.
Man finner af nämde talande exempel att
nofvets falang, som vid dessa : tillfällen före-
nade sig med det gamla konservativa partiet,
helt och hållet bestämde riddarhusets beslut,
nvaraf följer, att om hofvet icke öfvergifvit
eller icke stält sig i bestämd opposition mot
ministeren, de ofvanberörde vigtiga .reform-
örslagen utan svårighet kunnat redan vid
lenna riksdag äfven inom ridderskapet och
ideln vinna framgång.
Emellertid inträffade, som bekant är, redan
början af 1848 de betydelsefulla revolutio-
nära rörelserna bland Europas folk. Det för-J.
sta resultatet häraf hos öss var, att den ge:
rom representationskomitens och hofvets för-
nade bemödanden begrafda representations-
rågan fick nytt lif. Hastigt bildade sig re-
ormsällskap i Stockholm, och efter dess före-
yn i hela landet. Det organiserades med en
bestyrelse, uti hvilken efter hand flera riks-
lagsmän utaf stor politisk betydelse invaldes,
såsom grefve C. H. Anckarsvärd, numera bi-
kop Thomaänder, professor Genberg, hrr F.
Schartau, L. J. Hjerta och G. F. Ekholm,
riherre A. C. Raab m. fl., och slutligen utom
epresentätionen hr expeditionssekreteraren J.
;. Richert. Till deltagande i sällskapet in-
;jödos medborgare af alla klasser. En s. k.
eformbankett anordnades med thy åtföljande
al och politiska toaster. Emellertid fick
nan på Stockholms gator se ett upp-
räde af okynniga pojkar och annat löst folk,
om roade sig med att hojta, skrika och slå