STOCKHOLM, den 4 Juli. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) London den 26 Juni. I tvisten med Förenta Staterna har sedan mitt senaste bref blott ett skett, kabinettet har beslutat att icke gifva hr Dallas sina pass. Det hade också verkligen ingen anledning dertill, då Dallas intet förbrutit, och steget emot Crampton var riktadt mot honom personligen, men ej mot den engelska regeringeringen. Huru de särskilta kabinettsledamöterna röstat och hvilka motiver föranledt beslutet, derom har intet blifvit bekant. För den ministeriella pressen kom emellertid beslutet oväntadt, ty den hade ända till dagen förut flåsat ur sig eld och lågor. Den lätthet, hvarmed de engelska tidningarne byta om ton, Har blifvit ett ordspråk; det var derföre äfven denna gång ingen svårighet för Times och konsorter att från lördagen till måndagen förändra sitt lejonrytande till ett lindrigt mummel. Allmänheten ansåg i allmänhet hela saken dermed afgjord. Först på de senare dagarne har man erinrat sig, att ännu differensen angående Bulwer-Claytonfördraget återstår, om hvilken man i sjelfva verket har ganska oklara föreställningar. Ty af den 300 foliosidor starka korrespondens, som är framlagd för parlamentet, har hittills högst obetydligt blifvit åf pressen begagnadt och meddeladt. Man åtnöjer sig med att tala hit och dit om Bulwer-Claytonska fördraget af den 19 April 1850 om Mosquitos och ön Ruätan. Men ingen kan fälla ett riktigt omdöme om den invecklade striden utan att taga kännedom af historien om detta fördrågs tillkomst och mötiverna till detsamma. Att göra detta, är så mycket nödvändigare ju sannolikare det blifver, att någon öfverenskommelse om dess tolkning icke skall ernås, och detsamma således, såsom ock Marcy i sin senaste depesch antydt, blifver förklaradt vara upphäfdt. Förfaller fördraget, hvilket, såsom juristerna uttrycka det, konstituerar ena novation, så inträda åter alla de gamla förhållandena. Kronologiskt ordnadt, är det väsentliga innehållet af korrespondensen följande: År 1847 bildade sig ett amerikanskt bolag för åstadkommande af en vattenväg öfver näset och trädde i underhandlingar med Nikaragua. Den 1 Januari 1848 lätlord Palmerston med våld och i Mosquito konungens namn taga staden San Juän del Norte i besittning, utan krigsförklaring, utan att uppifva något skäl eller någon förevändning. residenten Polk synes hafva haft för afsigt att skydda republiken Nikaragua emot detta röfvarestreck. Fans charge daffaires negocierade ett fördrag, som lemnade hela företaget i Förenta Staternas händer och deremot förliktade dem, att skydda Nikaragua, i nödhall med vapenmakt, uti dess rättmätiga besittningsrätt, Polks efterträdare Taylor och hans statssekreterare Clayton ogillade detta fördrag, vägrade att framlägga det inför senaten till ratifikation och sökte hemlighålla detsamma. Claytons märkliga handlingssätt synes hos er vara föga bekant och ingalunda rätt bedömdt. Ända från tillträdandet af sitt embete var han inbegripen i en fortlöpande konspiration med engeiska sändebudet. Wisserligen skall han kunna urskulda sig med den goda afsigten att undvika en konflikt med England; men afsigter äro i politiken ursäkter blott om de gå i fullbordan, och deraf kan Clayton ända hittills icke berömma sig. Tvärtom, ja längre saken drar ut på tiden, desto sannolikare blir det, att äfven i detta fall det lagliza varit det nyttiga, att Förenta Staterna längesedan skulle ha hunnit till målet, om Clayton i stället för alla diplomatiska konster gått raka vägen och för senaten framlagt det Hiseska fördraget. År 1848 var England icke i den ställning att det kunde drifva sakerna till krig med Amerika, Det synes att Clayton lät leda sig af den föreställningen, som står att läsa i så många böcker och så litet rättfärdigas af händelserna, att engelska politiken i sista instansen bestämmes af handelsintressena, och handelsintressen, som uppfattas i liberäl anda och med öppen blick. Han uttrycker i sin korrespondens med engelska regeringen helt öppet, det Han tror ätt England önskar kanalans kommande till stånd och blott här velat, genom att taga san Juan del Norte i besittning, försäkra sig om delaktighet i företaget. För att, som han mehade; förskaffa sig visshet om Englands afsigter, lät han genom sitt gändebud i London fråga, om lord Palmerston vore beredd att tillsammans med Förenta Staterna afgifva den förklaring, att England ville hvarken göra öfverflyttningar till Centralamerika, Eller införlifva det med sig, eller i detsamma anlägga kolonier eller befästningar. Palmerston svarade jakande, men Pomss—— EE