STOCKHOLM, den 4 Juli.
Utrikes korrespondens.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
London den 26 Juni.
I tvisten med Förenta Staterna har sedan
mitt senaste bref blott ett skett, kabinettet har
beslutat att icke gifva hr Dallas sina pass.
Det hade också verkligen ingen anledning
dertill, då Dallas intet förbrutit, och steget
emot Crampton var riktadt mot honom - per-
sonligen, men ej mot den engelska regerin-
geringen. Huru de särskilta kabinettsledamö-
terna röstat och hvilka motiver föranledt be-
slutet, derom har intet blifvit bekant. För
den ministeriella pressen kom emellertid be-
slutet oväntadt, ty den hade ända till dagen
förut flåsat ur sig eld och lågor. Den lätt-
het, hvarmed de engelska tidningarne byta
om ton, Har blifvit ett ordspråk; det var der-
före äfven denna gång ingen svårighet för
Times och konsorter att från lördagen till
måndagen förändra sitt lejonrytande till ett
lindrigt mummel. Allmänheten ansåg i all-
mänhet hela saken dermed afgjord. Först på
de senare dagarne har man erinrat sig, att
ännu differensen angående Bulwer-Claytonför-
draget återstår, om hvilken man i sjelfva ver-
ket har ganska oklara föreställningar. Ty af
den 300 foliosidor starka korrespondens, som
är framlagd för parlamentet, har hittills högst
obetydligt blifvit åf pressen begagnadt och
meddeladt. Man åtnöjer sig med att tala hit
och dit om Bulwer-Claytonska fördraget af den
19 April 1850 om Mosquitos och ön Ruätan.
Men ingen kan fälla ett riktigt omdöme om
den invecklade striden utan att taga känne-
dom af historien om detta fördrågs tillkomst
och mötiverna till detsamma. Att göra detta,
är så mycket nödvändigare ju sannolikare det
blifver, att någon öfverenskommelse om dess
tolkning icke skall ernås, och detsamma så-
ledes, såsom ock Marcy i sin senaste depesch
antydt, blifver förklaradt vara upphäfdt. För-
faller fördraget, hvilket, såsom juristerna ut-
trycka det, konstituerar ena novation, så in-
träda åter alla de gamla förhållandena. Kro-
nologiskt ordnadt, är det väsentliga inne-
hållet af korrespondensen följande:
År 1847 bildade sig ett amerikanskt bo-
lag för åstadkommande af en vattenväg öf-
ver näset och trädde i underhandlingar med
Nikaragua. Den 1 Januari 1848 lätlord Pal-
merston med våld och i Mosquito konungens
namn taga staden San Juän del Norte i be-
sittning, utan krigsförklaring, utan att upp-
ifva något skäl eller någon förevändning.
residenten Polk synes hafva haft för afsigt
att skydda republiken Nikaragua emot detta
röfvarestreck. Fans charge daffaires negocie-
rade ett fördrag, som lemnade hela företaget i
Förenta Staternas händer och deremot för-
liktade dem, att skydda Nikaragua, i nöd-
hall med vapenmakt, uti dess rättmätiga be-
sittningsrätt, Polks efterträdare Taylor och
hans statssekreterare Clayton ogillade detta
fördrag, vägrade att framlägga det inför se-
naten till ratifikation och sökte hemlighålla
detsamma. Claytons märkliga handlingssätt
synes hos er vara föga bekant och ingalunda
rätt bedömdt. Ända från tillträdandet af sitt
embete var han inbegripen i en fortlöpande
konspiration med engeiska sändebudet. Wis-
serligen skall han kunna urskulda sig med
den goda afsigten att undvika en konflikt med
England; men afsigter äro i politiken ursäk-
ter blott om de gå i fullbordan, och deraf
kan Clayton ända hittills icke berömma sig.
Tvärtom, ja längre saken drar ut på tiden,
desto sannolikare blir det, att äfven i detta
fall det lagliza varit det nyttiga, att Förenta
Staterna längesedan skulle ha hunnit till må-
let, om Clayton i stället för alla diplomati-
ska konster gått raka vägen och för senaten
framlagt det Hiseska fördraget. År 1848 var
England icke i den ställning att det kunde
drifva sakerna till krig med Amerika,
Det synes att Clayton lät leda sig af den
föreställningen, som står att läsa i så mån-
ga böcker och så litet rättfärdigas af hän-
delserna, att engelska politiken i sista in-
stansen bestämmes af handelsintressena, och
handelsintressen, som uppfattas i liberäl anda
och med öppen blick. Han uttrycker i sin
korrespondens med engelska regeringen helt
öppet, det Han tror ätt England önskar kana-
lans kommande till stånd och blott här velat,
genom att taga san Juan del Norte i besitt-
ning, försäkra sig om delaktighet i företaget.
För att, som han mehade; förskaffa sig viss-
het om Englands afsigter, lät han genom sitt
gändebud i London fråga, om lord Palmer-
ston vore beredd att tillsammans med Förenta
Staterna afgifva den förklaring, att England
ville hvarken göra öfverflyttningar till Cen-
tralamerika, Eller införlifva det med sig, eller
i detsamma anlägga kolonier eller befäst-
ningar. Palmerston svarade jakande, men
Pomss—— EE