olket Randhed, (Bifald!) Ja vel maa I juble ve
saa kjert et Tegn. Og for denne gode Gave skull
de svenske Kvinder have vore Hjerters bestandig
Tak. (Ja! ja!) Med Jubelraab hilse vi dig nu, oj
med Synets glade Forvisning skulle vi flokkes on
dig altid, du vort dyrebare Pant paa Broderskab
Norden! Ler os ved Synet af din Lyres Glands a
fange Mod til at hedre, og Vilje til at udbrede et
hvert Aandens Lys, hvorfra det end skinner, ethver
Sandhedens Ord, hvorfra det end lyser til os! mer
ler os altid med det samme og:fornemmelig at agte
pax Nordstjernens Lys, som blinker over den! og
ler os bestandig at se med det rette broderlige Öje
paa Treklöverens Blade, som slynge sig til den skjön-
ne Krans omkring den! Lad de trenåe Farver, den
Bund, hvori det nordiske Forbundsmerke straaler.
sige os, att for at fremme Nordens Sag skulle vi ar-
bejde for Norges Vel; thi det er jo dette, de sven-
ske Kvinder have sagt os, da de indvirkede de nor-
diske Studenters Vaaben i de norske Farver. Men
lad tillige dette Frelles-Msrke i dit Midtfelt före
vor Tanke og Gjerning bort fra de ensidige Yder-
ligheder, og stedse paany minde os om, ikke at ville,
hvad vi aldrig kunne, drage Norges Sag fra Nor-
dens! I denne Mening, Studenter! skulle J nu love
at staa trofaste om denne eders Fane. Ville J love
det? (Ja! ja!) Det er da med dyb og inderlig Gle-
de, men ogsaa med höjst alvorlige Tanker, at vi
modtage dette Banner. Vor Tak for Gaven udraabe
vi i de Ord, som Broderlandets Kvinder selv i disse
Farvers Sprog legge paa vore Hjerter: Nordmzends
Sag aldrig adskili fra Brödrenes!
Öfverrättssakföraren Gamborg helsade de in-
bjudna gästerna, de svenskar, som befinna sig
i vicekonungens svit, önskande dem en behag-
lig vistelse i Norge. Härpå tackade hofmar-
skalken grefve RB. von Rosen i hjertliga orda-
lag. Prof. P. A. Munch föreslog en skål för
den vid festen närvarande tyska historieskrif-
varen geheimerådet v. Raumer och uttryckte
den förhoppningen, att denne från sitt vi-
stande i Skandinavien skulleijmedtaga till sina
landsmän öfvertygelsen om hvilka djupa röt-
ter idn om enhet mellan de skandinaviska
nationerna hade slagit i folkmedvetandet. Hr
v. Baumer tackade för den ära, som visats ho-
nomj och den gästfrihet han åtnjutit, och ut-
talade sin glädje öfver den lyftning i de nor-
diska folkens lif och tillvaro, som den skan-
dinaviska idn -bebådade. Kl. omkring 10 på
aftonen öfverraskades man af väldiga hurra-
rop, som ljödo från den utanföre Studentlun-
den stående folkmassan-och som fortplantade
sig bland deltagarne i festen. H. K. H. vice-
konungen stod plötsligen midt i festen. Då
tystnad blifvit åvägabragt, uttalade H. K. H.
sin glädje öfver studenternas lyckliga färd;
han gladde sig att de ord, han vid sin af-
resa uttalat om det mottagande de kunde
vänta i Sverge, gått i fullbordan, såsom han
visste, att de måste göra. De ord hans
kunglige fader hade. uttalat: under detta
ästbesök kunde de vara förvissade om att har
skulle hålla, och han lofvade sigde skönaste
frukter för framtiden af dettanordiska ung-
domsmöte. Sedan H. K. H. derefter under
entusiastiska lefverop lemnat studentlunden
och ett lefve likaledes blifvit utbragt för H.
K. H. kronprinsessan, som under tiden i
sin vagn hade hållit utanföre, besteg lektor
Friis talares olen och höll ett tal med pris
öfver: konungahuset, som hade kastat ett så
herrligt ljus öfver det sista nordiska student-
mötet. Han visade det glädjande deri, att
H. EK. H. vicekonungen hade slutit sig till
sin höge fader i erkännandet af det berätti-
gade i de enhetssträfvanden i nordisk anda,
som hade varit studenttågets lösen. Kandidat
Arneberg föreslog skålen för damerna. Professor
Monrad och kandidat Eilert Sundt uttalade
sig em det erkännande som den nordiska
idn nu vunnit. Kandidaten gårdbrukaren
Asirup uttelade såsom bonde sin tacksägelse
till studenterna för den vackra festen. Stu-
dent Gjertsen erinrade om det lilla i det stora,
om gästvänskapen i familjernas sköte vid si-
dan af det stor rtade offentliga mottagandet;
det hade visat de resande hvad som
bodde i folkets hjertan. Han färeslog en
skål för värdarne i Upsala, Stockholm och
Köpenhamn. Kandidat Holfeldt tackade de
medborgare af olika klasser, som tillsammans
med studanterna hade föranstaltat denna fest.
Festen slutades kl. 14 12, då den talrika
församlingen med fanor och musikkår i spetsen
och afsjungande nationalsången begaf sig till
tudentsamfundet, der tåget upplöstes.
Christianiaposten yttrar om festen:
Denna fest hämtade sitt intresse icke blott från
len vackra anordningen i det fria, den ljusa mid-
ommarsqvällen, de norska qvinnornas och männens
alrika närvaro de många med bifall hörda lifliga
jalen, sången och musiken, utan oekså och måhända
förnämligast från det tillfälle som här gafs attsam-
manträffa med de flesta Upsalafararne och att för-
rissa sig om att glädjen och tillfredsställelsen öfver
åget äre allmänna.
NORGE.