28,825 och af norrmän 44 fartyg om 7,954 k. 1, större delen i iverpool bland de i Englands nordamerikanska besittningar byggda och till trävaruhkandel ämnade fartyg. Men utom dessa af mindre dyrbara träslag förfärdigade och derföre billiga fartyg, öfvergingo flera ganska kostbara sådane från engelska till svenska och norska rederier. Dessa transaktioner fortsättas ganska lifligt innevarande år och understödjas af svenska och norska auktoriteters förfoganden, hvarigenom tillfälle beredes rederierna att direkte från inköpsorten sätta sina nyförvärfvade skepp i inkomstbringande verksamhet. — I ett eirkulär från hr Curry comp. i Liverpool uppgifves att man detta år väntar ytterligare från nordamerikanska besittningarne 50 stora fartyg, att skeppsbyggeriet i England ieke lidit det ringaste af 1851 års parlamentsakt (som tillät naturalisation af främmande fartyg), att hvarken nordamerikanska eller tyska fartyg kunnat leranas-till samma priser som de engelska, oeh att Skandinaviens köpmän blifvit Englands goda kuader, emedan de der kunna få fartyg billigare än annorstädes. Mest lättsålda äro fartyg om 7—900 tons (pris 16—22 pr ton okopp rade), emedan fartyg om 1,400—2,000 tons sällan hålla vål tillhopa under lastens tryckning. Frakterne år 1853 hölle sig ganska stadiga, ehuru till följd af minskad import ansenligt längre än de två föregående åren, med undantag af de för krigsskådeplatsen afslutade, men hvilka till följd af bristande returladningar blefvo långt ifrån så lönande som annars skulle varit förhållandet. Det var egentligen ångfartygen som härpå förtjente. Deremot hade de ryska hamnarnes tillstundande till följd, att produktionen af ris eeh oljefrön på Ostindiens bördigz slätter betydligt tilltagit för export till England, hvilket förorsakade större tillgång på hemfrakter från Ostindien. För att ådagaligga den minskade importen å: 1855, upptager berättelsen två tabeller, hvilka visa att importen år 1853 sysselsatte 35,303 fartyg om 7,797,550 tons eeh år 1854 82,528 fartyg om 7,899,742 tons, men 1855 endast 23,265 fartyg om 7,017,688 tons, hvaremot experten år 1853 bedrefs med 34,517 fartvg om 7,583,611 tons, år 1854 med 35,647 fartyg om 7,870,536 tons och år 1855 med 37,038 fartyg om 8,352,577 toms. I förra årets berättelse uppgafs, att två svenske och två nerska fartyg blifvit uppbringade af kryssaro för förment blokadbrott, samt af amiralitetsrätten prisdömda eeh sålda. Appell häremot anförde: Hos geheimekonseljens justitieafdelning, men till besparande af de dermed förenade ofamtliga kostnade: endast för skomerten Johanna Maria från Stavanger Hvarjemte danska auktoriteterna appollerat för der jomväl prisdömda danska skornetten Framsizka. Ef ter lång tidspillan ogillades domen, hvad angår Fransäska, men stadfästades i afseende på Johanna Ma: via. Skälet til utslagens olikhet synes hafva loga deri, att sir Charles Napier råkat notifeera en s. k Ister för alla ryska hamnar, under det blo aden långt senare fullbordades. Härigenom befria: des annalkande fartyg från all ansrarighet med afseende på kännedom af blokadeu, hvarför Franzisk: måste frigifvas, då dem uppbringades på ingåend: till Riga (som doek för tillfället var verkligen blokerad), medan i afseonde Jå Jehanna Maria, son uppbrurgades på utgående från Riga, den åsigt gjor de sig gällande, att skopparen i detta fall endas hade förhållandet på platsen att rätta sig efter, och föke kunde vara i okunnighet om den de fakte-blo kad, som existerade för Riga. Generalkonsuln an märker, att då Englands lärdaste jurister behöft 1 månader, för att utreda de af blekaden föranledd: juridiska förhkållandem, synes det nog hårdt att skep parne skola straffas, för att de ieke kunnat finn: sig till vätia i dessa intrasslade förhållanden. Frävarkhandela nedtryektes i början af året a de stora behållningarne sedan 1854, miadre af ut ländska artiklar ån af sådane från Kanada, hvarifrå: efäntliga qvantiteter då införts (1,439,834 leads) til höga priser eeh för dyr frakt. Följden blef, att d: flesta trMaster från Kanada nedsjönko till blotta värdet :f frakt och omkostnader, ett tillstånd, som de: ntrikos ifrån komna trävaruimporten jemväl var un derkastad. De låga priserna loekade emellertid til en mängd affärer, hvartill kom ett utomordentlig behof af materialier till byggande af baracker, så att vid skeppsfartens öppnande, den utländska trävaru införseln kunde resumeras till vanlig myckenhei Jemyväl kanadaförrådet upprymdes småningom, så at äfven från detta håll import blef möjlig, ehuru til inskränkt belopp. Året 1855 slutade också med et mera efter bebofvet afpassadt förlag i Londons doc kor af 1,650,198 stycken kolonialbräder. Mera än halfva Londons behof af trävaror för 185: försågs af Sverge och Norge; från Sverge anländ: dessa i 142,2357 tons skepprum (40 proeent mera ä föregående år) och från Norge i 77,304 tons; frår Preussen kom !, af behofvet och resten från kolo nierna. Den genom kriget afbrutna tillförseln frå: Byasland ersattes genom ökad import från Sverge hvars billigare sorter finna alltmera efterfrågan, i mån som gamla fördomar, i favör af vissa namn oel dimensioner, bortnötas af de erfarenhetsrön, som för fHrukarne nödsakats göra, till en del i följd af rå äande politiska förhållanden. Ett annat skäl til skaå förbrukning af bottniskt trävirke är den rå ägnde äflan att frambringa allting till möjligast låg: priser, för att öppna en vidsträcktare marknad blanc e mindre bemedlade, och till möjliga minsta kost nad bereda den fattiga befolkningen beqväma bostäder, lämpade efter olika tillgångar, hvarvid ett a! Åse vigtigaste föremålen varit anskaffade af billig: hbyggnadsvirke. Derigenom har inträffat, att furu: p omer numsra importeras från Bottniska viken a! nästan Ua dimensioner, och tillsammans med polsk: föra allmän begagnas för ofvannämda behof, så vä : TYngg Östra och södra kusterna, små i Lendon sem la..5 sdo den d öda och gul ningem undanträngar do fen lien fö 8.00 dan granen (reed and yellow p.xo), Riga Fort rn a sigs och Memels wtskeppningar. (Forts. följer.) mo RAR Fv TNA Å MYTTIT ATT