Utrikes korrespondens.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Paris den 15 Juni.
Man behöfver emellanåt lyfta sig från d
enskilta synpunkterna till de allmänna. De
förhåller sig med de höga idderna, som med
de höga bergen: man andas der friare och
man ser bättre. Hvad som inger mig desse
reflexioner är den iakttagelsen, att tilloch
med de sorgligaste tilldragelser blifva: medel
för befordrande af den afgjorda rörelse till
en menniskoslägtets förbrödring, hvarom jag
mer än en gång talat i mina bref, och som
sträfvar att förena det ena folket med det
andra, i det den mer och mer begripliggör
för dem deras inbördes solidaritet. Vireson-
nera, vi skrifva böcker, vi hålla kongressci
och tal för att få folken att ingå förbindelser
och intressera sig för hvarandra. Vid alla
dessa bemödanden är det isynnerhet deras han-
del, deras-industri, deras jordbruk, med ett
ord deras materiella intressen, som vi hafva i
sigte. Det är i dessa intressens namn som vi
inbjuda dem till ett allmänt samqväm. Fram-
för allt säga vi till dem: lefven i fred, bidra-
gen hvar och en med sina resurser, sitt ar-
bete, sin färdighet, sina produkter, efterföljen
hvarandra, rätten hvarandra, fullkomnen hvar-
andra. ömsesidigt. — Arbeten ömsesidigt på
hvarandras förkofran, och j skolen sjelfve
blifva bättre födda, bättre klädda, bättre her-
bergerade, bättre smyckade. Allt detta är af
statsekonomien ovedersägligen bevisadt; men
för att denna attraktionslag inom de mensk-
liga väsendenas verld skall nå sin fulla ut-
veckling, behöfver den ännu starkare fibrer,
än de trådar, som bära telegrafdepescherna,
eller de tåg, som äro bundna omkring varu.
ppokorna — den behöfver hjertats fibrer, de
brer som der äro i rörelse under namnen
humanitet, medlidande, välgörenhet. Nå väll
det är dessa, som med anledning af de olyc-
kor, hvilka nyss drabbat en del af Frankrike,
i detta ögonhlick äro uti rörelse i Europa,
och den engelska guingen, som kommer i
sällskap med de turkiska, österrikiska 0. 8. v.
guldstyckena, för att kringspridas på vår
landsbygd och der upprätta de lidna förlu-
sterna, kröner alla de utomordentliga skåde-
spel vi hafva bevittnat med det kanhända
mest gripande och betydelsefulla af dem älla.
Hvad innebära i sjelfva verket dessa subskrip-
tioner som blifvit öppnade i London, Wien
och på flere andra ställen till förmån för våra
nom öfversvämningarne lidande 1-ndsmän?
De äro att anse som ett mellan folken under-
tecknadt kontrakt om en ömsesidig försäkring
mot behofvet och nöden.
Från öfversvämningarne till den kejserlige
RT döpelse är öfvergången något tvär.
mellertid får ni hålla till godo dermed; jag
skrifver till er med ögonen ännu fulla af går-
dagens herrligheter; och för att icke genast
börja dermed, har jag på sätt och vis waåst
vädja till den filosofiska kallblodigheten. Huf-
vudsaken vid våra offentliga festligheter är
alltid densamma. Ståtliga trupper, ståtliga
vagnar och hästar, ståtliga uniformer och toi-
letter, allt detta utvecklande sin glans först
inom :den-beundransvärda infattningen af Place
de la Concorde, följande derefter den beun-
dransvärda Rivoligatan framåt, för att bege
sig till det beundransvärda koret i Notre Dame
och der uppställa sig i beundransvärd ord-
ning, se der första afdelningen. -.Den andra
1itgöres af en diner på Hötel. de Ville, bal m.
m. : Sådant är hufvudinnehållet. Utbred nu
leröfver så mycket guld, rödt sammet, kors,
liamanter, kaschmirschalar, blommor, blonder,
iom en menniskas fantasi kan upptäcka. Lägg
härtill för aftonen ett fyrverkeri och millio-
ner af lyktor och lampor, och ni har en fö-
reställning om det-hela, så väl hvad hufvud-
saken som-biomständigheterna beträffar.
Den stora svårigheten härvidlag fören kor-;
respondent är att utmärka något som, relativt).
RER AR RR RS