Om Stockholms befästande. (Insändt.) Uti Svenska Tidningen har för icke länge sedan varit införd en genom tvenne numror gående artikel, hvaruti med stora ord talas till fördel för det numera återväckta projektet till Stockholms befästande. Insändaren, som ej funnit sig öfvertygad af de anförda skälen, anser frågan vara af en allt för stor och fosterländsk vigt, för att dervid kunna undertrycka sina skrupler. Han anhåller således att på detta vis få inför allmänheten, bland hvilken åtskillige torde finnas kompetente att bedöma saken, framlägga sina tvifve!smål, Insändaren har hört kunniga officerare, dem han måste antaga vara fullt behörige att i saken yttra sig, påstå, att om Stockhom befästades, skulle nästan hela svenska armån erfordras för försvarandet af de vidlyftiga befästningarne. Är detta antagande grundadt (och vid en blick på kartan öfver Stockholm och dess omgifningar mnödgas insändaren tro derpå), så uppstår genast för insändaren den tanke, som han bär vill söka utveckla, nemligen huruvida icke planen till Stockholms befästande, i händelse densamma icke är helt och hållet overkställbar, åtminstone nu är för tidigt väckt. Låtom oss först under några år egna alla våra ansträngningar till utvidgande af våra kommunisationer. Ge nom jernvägar, hvilka från Stockholm sträckte sig till Norge, Sverges vestra kust och rikets södra provinser, skulle landet, i händelse af en befarad landstigning, blifva satt i tillfälle att hastigt kunna omkring Stockholm församla begge rikenas nästan hela armå, helst äfven den inre vattenkommunikationen vore till hjelp under den tid af året, då något större inbrott från Rysslands sida kunde vara för oss att befara. Dessa arbeten skulle i väsentlig mån öka landets grundförmögenhet och inre styrka samt säkert, genom den större trupptillgång de betryggade, motsvara det agn, som kunde hämtas af fästningsverk, örsvarade af det mindre antal trupper, som på samma tid kunna med våra nuvarande transportmedel hopsamlas till mötande af ett anfall på Stockholm. Några millioner, nu nedlagde på Stockholms befästande, skulle ej efter sig lemna något spår af ökad inre styrka i landet. Tvärtom vore det fara värdt, att den arbetsoch kapital-styrka, som härigenom undandroges våra kommunikationsanstalter, — landets nuvarande lifsfråga så väl i militöriskt som ekonomiskt hänseende, — skulle verka förlamande, och på ett betänkligt sätt återhålla oss på det raska framskridande, hvaruti wi äro stadde. Från de flesta landsorter erfara vi att brist på arbetskrafter förefinnes och att arbetslönerna derföre hållas särdeles höga. Huru mycket gera Skall ej detta blifva fallet då, såsom vi vilja hoppas, efter nästa riksdag jernvägar åt flera håll af riket komma under arbete och taga ytterligare mångtusende raska arbetares krafter i anspråk! Och huru hinderligt för dessa andra allmänna arbeten skulle ej storartade befästningsarbeten kring Stockholm verka genom borttagandet af arbetsfolk och ingeniörer! Dertill kommer, att befästningsarbeten, företagna under nu rådande höga dagsverkspriser och under täflan med jernvägarne samt andra produktiva företag, säkerligen skulle blifva dyrare än sådana, alltid kostsamma, arbeten eljest äro. Vi hafva en mängd påbörjade, men snart sagdt inga afslutade fästningsarbeten. Så ärc Karlsborgs fästning samt befästningarne : Stockholms skärgård och utanför Karlskrona ännu långt ifrån fulländade, många andra ar beten att förtiga. Karlskrona, denna vigtige lats med dess dyrbara etablissementer, ä! rån landsidan helt och hållet obeskyddad ehuru, enligt hvad sakkunnige personer på stå, denna stad skall, i anseende till dess be lägenhet, kunna med jemförelsevis ringa kost nad befästas. I händelse af ett nu inträf fande krig, måste man således antingen blott ställa Karlskrona att genom en landstigande mindre armå erfara samma öde som drabba de Sebastopol, eller ock till Karlskronas för svar lemna i södra Sverge en betydlig dela den armå, som väl behöfves till försvarande af Stockholm och mellersta delen af riket äfven om hufvudstaden vore försedd med be fästningar. Vore deremot Karlskrona be fästadt, så att det under några veckor kunde motstå en fiendtiig armå, föreställer sig in sändaren, att det största hindret vore undan röjdt för möjligheten att i och omkring Stockholm församla en armå, någorlunda mot svarande det antal, som på en gång skull kunna landsättas af en rysk flotta, äfven on denna flotta, hvad ej är troligt, vore lika sto som den, hvilken de allierade begagnade fö att på en gång kunna till Krim öfverför 60,000 man. Våra linieoch skärgårds-flottor församlade i Stockholms skärgård och stödde a Waxholms fullbordade fästningsverk, skull nödova fienden att välia sin landstigningsplat