Om Stockholms befästande.
(Insändt.)
Uti Svenska Tidningen har för icke länge
sedan varit införd en genom tvenne num-
ror gående artikel, hvaruti med stora ord ta-
las till fördel för det numera återväckta pro-
jektet till Stockholms befästande. Insändaren,
som ej funnit sig öfvertygad af de anförda
skälen, anser frågan vara af en allt för stor
och fosterländsk vigt, för att dervid kunna
undertrycka sina skrupler. Han anhåller så-
ledes att på detta vis få inför allmänheten,
bland hvilken åtskillige torde finnas kompe-
tente att bedöma saken, framlägga sina tvif-
ve!smål,
Insändaren har hört kunniga officerare, dem
han måste antaga vara fullt behörige att i
saken yttra sig, påstå, att om Stockhom be-
fästades, skulle nästan hela svenska armån
erfordras för försvarandet af de vidlyftiga be-
fästningarne. Är detta antagande grundadt
(och vid en blick på kartan öfver Stockholm
och dess omgifningar mnödgas insändaren
tro derpå), så uppstår genast för insän-
daren den tanke, som han bär vill söka ut-
veckla, nemligen huruvida icke planen till
Stockholms befästande, i händelse densamma
icke är helt och hållet overkställbar, åtmin-
stone nu är för tidigt väckt. Låtom oss först
under några år egna alla våra ansträngningar
till utvidgande af våra kommunisationer. Ge
nom jernvägar, hvilka från Stockholm sträckte
sig till Norge, Sverges vestra kust och rikets
södra provinser, skulle landet, i händelse af
en befarad landstigning, blifva satt i tillfälle
att hastigt kunna omkring Stockholm för-
samla begge rikenas nästan hela armå, helst
äfven den inre vattenkommunikationen vore
till hjelp under den tid af året, då något
större inbrott från Rysslands sida kunde vara
för oss att befara. Dessa arbeten skulle i
väsentlig mån öka landets grundförmögenhet
och inre styrka samt säkert, genom den större
trupptillgång de betryggade, motsvara det
agn, som kunde hämtas af fästningsverk,
örsvarade af det mindre antal trupper, som
på samma tid kunna med våra nuvarande trans-
portmedel hopsamlas till mötande af ett anfall
på Stockholm. Några millioner, nu nedlagde
på Stockholms befästande, skulle ej efter sig
lemna något spår af ökad inre styrka i lan-
det. Tvärtom vore det fara värdt, att den
arbets- och kapital-styrka, som härigenom un-
dandroges våra kommunikationsanstalter, — lan-
dets nuvarande lifsfråga så väl i militöriskt
som ekonomiskt hänseende, — skulle verka
förlamande, och på ett betänkligt sätt åter-
hålla oss på det raska framskridande, hvaruti
wi äro stadde. Från de flesta landsorter er-
fara vi att brist på arbetskrafter förefinnes
och att arbetslönerna derföre hållas särdeles
höga. Huru mycket gera Skall ej detta blifva
fallet då, såsom vi vilja hoppas, efter nästa
riksdag jernvägar åt flera håll af riket kom-
ma under arbete och taga ytterligare mång-
tusende raska arbetares krafter i anspråk! Och
huru hinderligt för dessa andra allmänna ar-
beten skulle ej storartade befästningsarbeten
kring Stockholm verka genom borttagandet af
arbetsfolk och ingeniörer! Dertill kommer,
att befästningsarbeten, företagna under nu
rådande höga dagsverkspriser och under täf-
lan med jernvägarne samt andra produktiva
företag, säkerligen skulle blifva dyrare än
sådana, alltid kostsamma, arbeten eljest äro.
Vi hafva en mängd påbörjade, men snart
sagdt inga afslutade fästningsarbeten. Så ärc
Karlsborgs fästning samt befästningarne :
Stockholms skärgård och utanför Karlskrona
ännu långt ifrån fulländade, många andra ar
beten att förtiga. Karlskrona, denna vigtige
lats med dess dyrbara etablissementer, ä!
rån landsidan helt och hållet obeskyddad
ehuru, enligt hvad sakkunnige personer på
stå, denna stad skall, i anseende till dess be
lägenhet, kunna med jemförelsevis ringa kost
nad befästas. I händelse af ett nu inträf
fande krig, måste man således antingen blott
ställa Karlskrona att genom en landstigande
mindre armå erfara samma öde som drabba
de Sebastopol, eller ock till Karlskronas för
svar lemna i södra Sverge en betydlig dela
den armå, som väl behöfves till försvarande
af Stockholm och mellersta delen af riket
äfven om hufvudstaden vore försedd med be
fästningar. Vore deremot Karlskrona be
fästadt, så att det under några veckor kunde
motstå en fiendtiig armå, föreställer sig in
sändaren, att det största hindret vore undan
röjdt för möjligheten att i och omkring
Stockholm församla en armå, någorlunda mot
svarande det antal, som på en gång skull
kunna landsättas af en rysk flotta, äfven on
denna flotta, hvad ej är troligt, vore lika sto
som den, hvilken de allierade begagnade fö
att på en gång kunna till Krim öfverför
60,000 man. Våra linie- och skärgårds-flottor
församlade i Stockholms skärgård och stödde a
Waxholms fullbordade fästningsverk, skull
nödova fienden att välia sin landstigningsplat