ankars redden. Vädret var stilla, men mulet; hafvet var som en spegel. Redden erbjöd denna morgon en ganska egen och liflig anblick; -i god tid hade 3:ne föroch akterut löfklädda och -flaggbeprydda pråmar, som på afstånd snårliknade flytande holmar, blifvit med sina bogseringsbåtar lagda utanför vågbrytaren, och en hel mängd små båtar voro derute i jemn rörelse. Med lotsbåten hade tvenne af Wisby-festkomitens ledamöter gått ut för att helsa gästerna välkomna och att med dessas bestyrelser träffa nödiga öfverenskommelser. . Klockan mot 7 helsades först Hekla och en stund senare Ganger Rolf med kanonsalut från de s. k. pallisaderna och från i yttre hamnen liggande no:iska briggen Providentia, hvilka saluter vederbörligen besvarades. Derefter och sedan vid landstigningsstället i inre hamnen en hastig rådplägning egt rum med i båt ilandkomna ledamöter af de resandes bestyrelser, hvilka nu till Wisbyboarnes öfverraskning och billiga ledsnad förklarade, att man klockan 12 måste vara åter ombord, började vidpass klockan Y, till 8 i nämda pråmar frånbordstigningen, hvilken verkstäldes ganska lätt och ledigt, tack vare hafvets stillhet samt den utmärkta noggrannhet och raskhet, hvarmed denna vigtiga angelägenhet var ordnad och ombesörjd. Vid landstigningen blefvo gästerna, hvilkas antal var 550 (nemligen 290 på Ganger Rolf och 260 på Hekla) af stadens chef, borgmästaren och riddaren Matthiesen, danske konsuln hr R. Cramår och öfrige ledamöter af festkomitån välkomnade och efterhand, i större och mindre grupper, fördelade på några och femtio dertill antecknade värdar, hvilka, jemte beredandet af erforderliga förfriskningar i frukostväg, skulle blifva de resandes följeslagare vid besöken i de 3 förnämsta af stadens monumenter; i hvartdera af dessa var en cicerone till mötes för lemnande af historiska upplysningar. Till klockan 11 var allmän samling beslutad i S:t Nikolaus. — Strax efter landstigningen började ett lindrigt regn, som dock omkring klockan :10 upphörde, då luften. mer .och mer klarnade. Kl. 11 strömmade -de hittills spridda grupperna, samt talrika stadsoch landsboar, deribland en mycket stor mängd damer, till S:t Nikolaus, som i det närmaste, trots sina stora dimensioner (100 alnarg längd och 32 d:o bredd) blef uppfyld. I denna ståtliga lokal och med rikedomen af 4 stora sångarekörer, och talrika, varmhjertade danska, norska och svenska talare, skulle det ha kunnat bli en skandinavisk folkfest af utomordentligt lif och ädel betydelse. Men nu måste beklagligtvis allt gå i hast: sångkörerna, som aflöste hvarandra från olika delar af templet, måste afbrytas; tillämnade föredrag måste inställas, 0. 8. V. Visbyboarnes sida föreslogos följande skålar: 1) Välkomstskålen (af borgmöstaren och ridd. S. J. Matthiesen); 2) För Danmark (af mag. A. Sundberg); 3) För Norge (af prosten mag. D. Söderberg); 4) För Lund (af mag. H. P. Gustafson); och 5) Afskedsskålen (af mag. C. J. Bergman); — å de resandes sida talade: kandidaterne Carl Ploug (dansk) och N. J. Hanssen (norrman) samt docenten C. W. Blomstrand (lundensare), m. fl., hvilka, bland annat, i sköna och hjertliga ord tackade för den gästfrihet de rönt. — Alla talarne afbrötos som oftast af bifallsrop, och skålarne beledsagades med jubel, handklappning och herrlig sång. Under tiden hör-: des signaloch maningsskott från Hekla, som var synnerligen otålig att återfå sin dyrbara laddning. KI, vidpass 1, 1 skedde uppbrottet, och i ett nästan oändligt tåg af män och qvinnor började nu under harmonimusik l vandringen till hamnen, der ombordstigningen skedde på lika sätt, som ilandkomsten, och under alla de yttringar af hjertlighet och fröjd, som vid dylika tillfällen äro vanliga, när sinnet är upprymdt. Båtar, fylda med herrar och damer, kilade fram och tillbaka på redden; och en med Wisby-sångare uppfyld båt bragte de resande i sköna toner det amla Wisbys afskedshelning. — Omkring kl. VY, 2, under kanondunder och oändliga hurrarop, satte sig de båda ångfartygen i gång. — Den ädla och värdiga hållning, den öppenhjertiga glädje och den vackra bildning, som utmärkte denna talrika skara af gäster, och det ef obetydliga antalet af frejdade män, som befunno sig i deras leder — känslan af allt detta gjorde för oss Wisbyboar besökets korthet synnerligen beklagansvärd. Det var,uppriktigt taladt, mer en fransysk visit, än ett skandinaviskt gästbesök. — För oss är det slutligen ett nöjeatt omnämna den allmänna och hjertliga välvilja, Hvarmed man här, efter bästa förmåga och såvidt förberedelsetidens knapphet det medgaf, sökte bereda de talrika gästerna ett aktningsfullt och festligt emottagande. Vid festen i S:t Nikolaus utdelades följande för tillfället författade och tryckta verser: FÖR NORDENS ENHET! Oss sagan så förtäljer, att då de Gutars ö Först steg ur ägirs-bädden upp uti Östersjö, Hon stundom åter sjönk i djupa vågor. Men, när som Tjelvar viking här först kom eld å land, Då sjönk ej mer i vågen vår höga klippe-strand, Snart prydd af frida fält och sköna lundar. Sen dess på vågen hvilar vår blomster-ö så tryggt, Der Gutarne sitt hemvist för alla tider byggt, I dunkla öden pröfvat lifvets strider. När vikingen vardt kristnad, i sagans morgonstund, Snart tro och konst sig tedde på Hansas gyldne grund; Och Wisby stolt sig speglade i vågen. Välkomne hit, J Unge! från gamle fränders land, Men — guld och silfver lockar ej mera från vår strand: Blott minnets blomster växa här i gruset. Och templen äro öde och grusad borgens prakt Sen hundra strider fädren i gröna högar lagt, Der mossbelupna korset sorgligt ståndar. Men hvad som mer än silfver och guld och perlor är, Det ingen fejd, kan taga, J skolen finna här: Vår kärlek utaf hjertats grund och mening. O! låtom oss då glömma de gamles agg och strid, Hvarpå ej Norden vunnit, och låt vår nya tid På bittra strider bringa glad försoning! Välkomne hit till Norden, dess gränse-sten så båld, Så rotfast uti djupet mot fjerran vågors våld, ute. oo AA oh sc INSE OA Kia RR AN RK ER EKS fag EA FR RR —kt or RR KR AL ss Di er AA -—QWM — mm 3 00 DD