ankars redden. Vädret var stilla, men
mulet; hafvet var som en spegel. Redden
erbjöd denna morgon en ganska egen och
liflig anblick; -i god tid hade 3:ne för- och
akterut löfklädda och -flaggbeprydda pråmar,
som på afstånd snårliknade flytande holmar,
blifvit med sina bogseringsbåtar lagda utanför
vågbrytaren, och en hel mängd små båtar
voro derute i jemn rörelse. Med lotsbåten hade
tvenne af Wisby-festkomitens ledamöter gått
ut för att helsa gästerna välkomna och att
med dessas bestyrelser träffa nödiga öfverens-
kommelser. . Klockan mot 7 helsades först
Hekla och en stund senare Ganger Rolf med
kanonsalut från de s. k. pallisaderna och från
i yttre hamnen liggande no:iska briggen Pro-
videntia, hvilka saluter vederbörligen besva-
rades. Derefter och sedan vid landstignings-
stället i inre hamnen en hastig rådplägning
egt rum med i båt ilandkomna ledamöter af
de resandes bestyrelser, hvilka nu till Wisby-
boarnes öfverraskning och billiga ledsnad för-
klarade, att man klockan 12 måste vara åter
ombord, började vidpass klockan Y, till 8 i
nämda pråmar frånbordstigningen, hvilken
verkstäldes ganska lätt och ledigt, tack vare
hafvets stillhet samt den utmärkta noggrann-
het och raskhet, hvarmed denna vigtiga an-
gelägenhet var ordnad och ombesörjd. Vid
landstigningen blefvo gästerna, hvilkas antal
var 550 (nemligen 290 på Ganger Rolf och
260 på Hekla) af stadens chef, borgmästaren
och riddaren Matthiesen, danske konsuln hr
R. Cramår och öfrige ledamöter af festkomi-
tån välkomnade och efterhand, i större och
mindre grupper, fördelade på några och fem-
tio dertill antecknade värdar, hvilka, jemte
beredandet af erforderliga förfriskningar i fru-
kostväg, skulle blifva de resandes följeslaga-
re vid besöken i de 3 förnämsta af stadens
monumenter; i hvartdera af dessa var en cice-
rone till mötes för lemnande af historiska
upplysningar. - Till klockan 11 var allmän
samling beslutad i S:t Nikolaus. — Strax efter
landstigningen började ett lindrigt regn, som
dock omkring klockan :10 upphörde, då luf-
ten. mer .och mer klarnade.
Kl. 11 strömmade -de hittills spridda grup-
perna, samt talrika stads- och landsboar, der-
ibland en mycket stor mängd damer, till S:t
Nikolaus, som i det närmaste, trots sina stora
dimensioner - (100 alnarg längd och 32 d:o
bredd) blef uppfyld. I denna ståtliga lokal
och med rikedomen af 4 stora sångarekörer,
och talrika, varmhjertade danska, norska och
svenska talare, skulle det ha kunnat bli en
skandinavisk folkfest af utomordentligt lif och
ädel betydelse. Men nu måste beklagligtvis
allt gå i hast: sångkörerna, som aflöste hvar-
andra från olika delar af templet, måste af-
brytas; tillämnade föredrag måste inställas,
0. 8. V. Visbyboarnes sida föreslogos föl-
jande skålar: 1) Välkomstskålen (af borgmö-
staren och ridd. S. J. Matthiesen); 2) För
Danmark (af mag. A. Sundberg); 3) För Norge
(af prosten mag. D. Söderberg); 4) För Lund
(af mag. H. P. Gustafson); och 5) Afskeds-
skålen (af mag. C. J. Bergman); — å de re-
sandes sida talade: kandidaterne Carl Ploug
(dansk) och N. J. Hanssen (norrman) samt
docenten C. W. Blomstrand (lundensare), m.
fl., hvilka, bland annat, i sköna och hjertliga
ord tackade för den gästfrihet de rönt. —
Alla talarne afbrötos som oftast af bifallsrop,
och skålarne beledsagades med jubel, hand-
klappning och herrlig sång. Under tiden hör-:
des signal- och maningsskott från Hekla,
som var synnerligen otålig att återfå sin dyr-
bara laddning. KI, vidpass 1, 1 skedde upp-
brottet, och i ett nästan oändligt tåg af män
och qvinnor började nu under harmonimusik l
vandringen till hamnen, der ombordstignin-
gen skedde på lika sätt, som ilandkomsten,
och under alla de yttringar af hjertlighet och
fröjd, som vid dylika tillfällen äro vanliga,
när sinnet är upprymdt. Båtar, fylda med
herrar och damer, kilade fram och tillbaka
på redden; och en med Wisby-sångare upp-
fyld båt bragte de resande i sköna toner det
amla Wisbys afskedshelning. — Omkring kl.
VY, 2, under kanondunder och oändliga hurra-
rop, satte sig de båda ångfartygen i gång. —
Den ädla och värdiga hållning, den öppen-
hjertiga glädje och den vackra bildning, som
utmärkte denna talrika skara af gäster, och
det ef obetydliga antalet af frejdade män, som
befunno sig i deras leder — känslan af allt
detta gjorde för oss Wisbyboar besökets kort-
het synnerligen beklagansvärd. Det var,upp-
riktigt taladt, mer en fransysk visit, än ett
skandinaviskt gästbesök. — För oss är det
slutligen ett nöje- att omnämna den all-
männa och hjertliga välvilja, Hvarmed man
här, efter bästa förmåga och såvidt förbere-
delsetidens knapphet det medgaf, sökte be-
reda de talrika gästerna ett aktningsfullt och
festligt emottagande.
Vid festen i S:t Nikolaus utdelades följande
för tillfället författade och tryckta verser:
FÖR NORDENS ENHET!
Oss sagan så förtäljer, att då de Gutars ö
Först steg ur ägirs-bädden upp uti Östersjö,
Hon stundom åter sjönk i djupa vågor.
Men, när som Tjelvar viking här först kom eld å land,
Då sjönk ej mer i vågen vår höga klippe-strand,
Snart prydd af frida fält och sköna lundar.
Sen dess på vågen hvilar vår blomster-ö så tryggt,
Der Gutarne sitt hemvist för alla tider byggt,
I dunkla öden pröfvat lifvets strider.
När vikingen vardt kristnad, i sagans morgonstund,
Snart tro och konst sig tedde på Hansas gyldne grund;
Och Wisby stolt sig speglade i vågen.
Välkomne hit, J Unge! från gamle fränders land,
Men — guld och silfver lockar ej mera från vår strand:
Blott minnets blomster växa här i gruset.
Och templen äro öde och grusad borgens prakt
Sen hundra strider fädren i gröna högar lagt,
Der mossbelupna korset sorgligt ståndar.
Men hvad som mer än silfver och guld och perlor är,
Det ingen fejd, kan taga, J skolen finna här:
Vår kärlek utaf hjertats grund och mening.
O! låtom oss då glömma de gamles agg och strid,
Hvarpå ej Norden vunnit, och låt vår nya tid
På bittra strider bringa glad försoning!
Välkomne hit till Norden, dess gränse-sten så båld,
Så rotfast uti djupet mot fjerran vågors våld,
ute. oo AA oh sc INSE OA Kia RR AN RK ER EKS fag EA FR RR —- kt or RR KR AL
ss Di er AA
-—QWM —
- mm 3 00 DD